BF juni 2017

Tror spökveckorna är här. Känner mig helt ogravid och bara degig. Magen är liksom inte där riktigt ännu. På kvällarna är den ju större, men på dagen ser jag mest lönnfet ut hehe.

Just mtp att jag varit med om MA och nu läser så mkt om dte är det ju inte heller utan att man börjar fundera i de banorna. Såg en levande bebis senast för prick en vecka sedan när vi skulle gjort moderkaksprov, och därefter kände jag den vid några tillfällen som små "fluppar" vid läggdags i förra veckan. men från helgen ingenting. 13+3 idag. Nån mer som tror sig vara i spökveckorna?

Jag är nog också inne i spökveckorna nu. Funderar på ett tidigt ultraljud så man vet vad som händer är i vecka 10+3.

Jag! Har varit så i typ 3 veckor, känner typ ingenting. Bara liite molvärk sällan, ont i brösten och yrsel. Men annars njae, väldigt lugnt. fick dock höra hjärtat förra veckan, så det lugnade mig. Nu får man bara vänta :) jaa svullen mage på kvällarna jo! Är på vecka 11 10+3.

Hej!
Jag läste precis de senaste inläggen om MA, jag är verkligen ledsen för er skull.  Det är min absolut största skräck.
Jag köpte en angelsound för att försöka hitta hjärtljud och nu när jag är i vecka 14 så har jag lyckats hitta både puls och fosterrörelser. Det har varit skönt att ha hört pulsen nu när jag inte känner mig det minsta gravid.
Jag har en fråga till er som sällan pratas om, har ni någon ångest? Jag har de senaste veckorna börjat få väldigt mycket ångest och jag har i grunden en ångestproblematik som går i skov, dock "borde" jag inte ha någon ångest nu så jag funderar på om hormonomställning i kroppen kan spela roll. Någon som känner igen sig?

Jag tror också jag är det. Svullen mage är det enda just nu. Tycker jag börjar se gravid ut på kvällen :) (även om det mest är tarmarna, men ändå). Lite extra hunger kvar kanske men det har också lugnat sig. Är i vecka 10. Ska äntligen på ultraljud om en vecka och bara hoppas allt är bra där inne och att det bara "spökar". När jag läst om spökveckorna så har jag läst att de är kring vecka 12. Mitt började redan i vecka 9 lite men det kan säkert vara olika försöker jag tänka :) vad häftigt att du känt av den redan :)

Hej!

Stora kramar till er som fått missfall! Jag är själv väldigt fundersam på hur min graviditet går. Jag har knappt haft några symtom under hela tiden och är nu i vecka 12. Jag har inte velat berätta för folk förrän jag fått det bekräftat att allt ser bra ut och att jag fortfarande är gravid. Jag tänkte att jag skulle få detta bekräftat vid kub-testet. Jag har dock fått tid för kub en dag jag absolut inte kan och det finns ingen annan tid att välja på (bor i Uppsala).

Är det någon som har något tips på hur jag ska göra eller finns det någon annanstans att vända sig? Jag måste inte göra kub-test, det skulle räcka med ett tidigt ultraljud, men de verkar inte göra det utan särskild anledning.

Jag vill inte hålla det hemligt så mycket längre utan skulle så gärna vilja få bekräftat att graviditeten inte avstannat och att allt ser bra ut.

Trevlig kväll till er alla!

Hej tjejer. En till orolig här. Jag fick en brun flytning i lördags och i samband med den strålade det mot magen. Sen försvann den. Men jag undrar har någon av er fått bruna flytningar ? har fått akut tid imorn på morgonen för att se om fostret lever, gjorde ul sist i torsdags och då såg vi hjärtat slå och lillen som sprattlade, men denna flytning oroar mig för ett eventuellt MA.

Jag har haft lite bruna flytningar tidigare, ett tag sen nu. Även haft lite blod/röda flytningar vid två tillfällen. Det är normalt och behöver inte vara någon ingen fara. MA är nog min största skräck, men det har släppt lite nu. Tror inte det är bra att gå och oroa sig. Men visst är det svårt. Försök att njuta av graviditeten och se det ljusa och härliga.

Jag har en del bruna flytningar o blödningar då o då, vul visade dock en högst levande liten krabat därinne :) min läkare konstaterade att min moderkaka ligger lågt och att det är anledningen till både gammalt o nytt blod.

Nu har jag varit på ultraljud för KUB. Fick inte med mig något resultat för det var något som krångla och det var sent så det fanns ingen som kunde hjälpa barnmorskan att fixa det.

Men jag är lite insatt och såg att nuppen var bara 1,5 - 1,8 mm vilket inte är för stort.

Jag var mest orolig att det inte skulle vara något foster eller en missed abortion, men det var det inte det var ett härligt litet liv som sprattlade för fullt som knappt ville lägga sig rätt så hon kunde ta nupp måttet. Så nu känns allt bra och det börjar liksom bli på riktigt nu. :)