Lesbisk mamma

Man ska inte tvinga sig själv att stanna i ett förhållande bara för att man har barn, hon är en människa hon med. Ni är dessutom rätt stora, förstår inte hur ni kan ta det så illa som ni gör.

Jag är jätte arg på henne, men inte alls som min syster hon är förbannad. Mamma ville lämna vår lillasyster till pappa sen träffa oss. Men vi vill inte. Hon skrev till pappa att han fick fira jul med henne om han ville. Men han vill absolut inte. Jag förstår honom.

Klart hon ringer dig, hon är din mamma.

Mina föräldrar gick isär när jag var 10 år, gick hur bra som helst, jag var mest glad över att få ett till rum. Man har ju kvar alla människor runt sig, bara lite mer utspritt. 

Ni reagerar på uppbrottet. Ett uppbrott GÖR ONT och det är fullt förståeligt att ni inte tar det på samma sätt då ni är olika. En mamma som har hållt ihop familjen under så många år vill allas bäst men det är i längden inte värt att må dåligt för att hålla ihop något som inte fungerar. Er mamma har all rätt att vara lycklig och det var svårt för henne att ta detta beslut. Att hon inte umgås med er pappa nu är förståeligt men att ni ska stänga ute henne är inte ok... hon har inte gjort något fel och er barn som hon älskar mest av allt är riktigt otrevliga. Hon förstår säkert varför ni beter er så men det gör det inte mer ok.

Du har rätt att vara ledsen, men att vara arg? Nej. Jag kanske låter hård, men du ska vara tacksam för att du har en mamma som bryr sig om dig. För hon bryr sig, det är tydligt. Hon ger inte upp trots att två av hennes barn har blivit hatiska. 

Jag har flera kompisar som växt upp med mammor som varit usla föräldrar. Har bland annat en kompis som blev placerad i familjehem. Trots detta försökte min kompis lappa ihop relationen med sin mamma. Men mamman ignorerade henne i ett helt år. Min kompis kämpade som in i det, och till sist fick de en relation. 

I ditt fall är det tvärt om, här kämpar din mamma för att få träffa dig. Var glad över det.

Ja, din mamma är lesbisk. Ja, hon har lämnat din far. Men det kunde ha varit så jävla mycket värre. Och att hon är lesbisk spelar väl ingen roll. Du är 16 år, känner inte du någon som är homo- eller bisexuell? Slår vad om att du har minst en person i din klass som är homo eller bi. Ska inte ni som är så unga vara accepterande? 

Hon skrev till mormor att hon var så ensam alla var så arga. Och att min yngsta syster gör hennes dagar.

Ja, var har hon fel i det? Din syster är allt som hon har just nu...

Skulle nog även känna mig jäkligt besviken om jag som mamma inte uppfostrat mina barn till att vara mindre trångsynta, för vad sjutton spelar det för roll vilket kön person som hon lämnat för är? Ingen. Det är fortfarande sorg över ett uppbrott och det kommer i vågor.