Bf sept 2017

hej allihopa!

Nu är jag tillbaka :) Har varit upptagen att ta hand om våran lilla bebis. Nu ligger hon och sover så att jag kan passa på berätta vad som hände vägen till förlossning. Mitt i natten kl 02.00 vaknade jag av att jag kände mig dålig i magen, tänkte kanske det var magen som krånglade så jag satt i toan o kissade och då kan jag tillägga att jag har ännu inte fått vatten eller varken slempropp. Maken ligger fortfarande och sover i djupt sömn. Två timmar senare kunde jag inte vara tyst länge och går lägger mig bredvid honom och säger att jag har börjat få värkar igen (har ju haft förvärkar tidigare). Värkarna börjar mer o mer bli tätare och jobbigare..tills kl 5 på morgonen ungefär slår den alltså till som ondast. Jag gapskriker för det gör såååå jäkla ont. Så min man sa åt mig att gå duscha o klä på mig så vi kan åka iväg eftersom det är bara jag som kan köra så har bett min mamma hämta mig o köra till förlossning. Väl när jag ska duscha så går slempropp men inget vatten? När jag duschar skriker jag fortfarande av smärtan jag har och maken kommer in i badrummet, hjälper mig torka min kropp o ger mig kläder. Vid den stunden jag försöker säga åt han att ge mig de kläder jag har förberett i väskan så har jag ännu inte ringt mamma än. Klockan tickar o jag gall skriker. När jag inte känner av smärtan längre, ringer jag mamma och säger kom snabbt jag har skit ont, Mamma bor typ 10 min bort från mig om man åker bil annars bor hon långt ifrån mig. Så hon kommer med snabba ryck och blir väldig stressad och försöker få med alla saker jag har packat. Hon frågar mig om min jacka som jag inte ens vet vart jag har lagt den när jag har en världens värk och ska svara henne om vart min jacka är? hahaha. Gissa om jag blev irriterad på henne men ialla fall så går vi till bilen o jag kan typ inte sätta mig i bilen för värken blir ju mer tätare. Det tar inte så långt tid innan nästa kommer. Kanske 2-3 min i mellan. I bil resan ringer min make till förlossning och berättar hur det hela började men han förklarade lite fel om tidpunkten mellan värkar o pausen för bm sa att det inte lät som det var något på gång och när jag hörde det så vart jag irriterad haha, minns inte riktigt vad jag sa till henke men vi fick ialla fall komma in ändå som tur var. När bm kommer till mig ser hon att jag har ont så går vi in i rummet där hon ska undersöka mig. Sätter mig i soffan kan liksom inte stå eller göra något alls. Så hon ber mig ligga på sängen och ska se om jag är öppen. Då känner hon att jag är HEL ÖPPEN! Jag ligger där med onda värkar och hör fel att hon säger jag är inte hel öppen och blir förbannad för mig själv och tänker vadå inte hel öppen är hon inte klok jag har ju fan skit ont. Så hon ber min man trycka på röd knapp och jag rent ut sagt flyger med vagnen i väg till förlossning. Jag blir så yr och åksjuk samt med den smärtan jag har visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Så när jag ligger där och klockan är då 07.00 så tar dom av alla mina kläder och ger mig den fantastiska fina rocken från sjukhuset så höll dom samtidigt på att sätta dig maskinerna för ctg och hjärtljud men maskinerna fungerade inte så det satte en slang på huvudet på bebisen. Sen var det bara krysta och det tog 30 min hela förlossningen sedan var hon ute vid 07.45.

Det var snabba ryck för lillflickan:D Visst minns man set som en fantastisk upplevelse trots smärtan? Stort grattis! Och tack för din gratulation. Vi fick en pojke timmarna innan dig så vi tajmade varandra bra. Vi hade ju samma bf 4 sep :D

hej allihopa!
Nu är jag tillbaka :) Har varit upptagen att ta hand om våran lilla bebis. Nu ligger hon och sover så att jag kan passa på berätta vad som hände vägen till förlossning. Mitt i natten kl 02.00 vaknade jag av att jag kände mig dålig i magen, tänkte kanske det var magen som krånglade så jag satt i toan o kissade och då kan jag tillägga att jag har ännu inte fått vatten eller varken slempropp. Maken ligger fortfarande och sover i djupt sömn. Två timmar senare kunde jag inte vara tyst länge och går lägger mig bredvid honom och säger att jag har börjat få värkar igen (har ju haft förvärkar tidigare). Värkarna börjar mer o mer bli tätare och jobbigare..tills kl 5 på morgonen ungefär slår den alltså till som ondast. Jag gapskriker för det gör såååå jäkla ont. Så min man sa åt mig att gå duscha o klä på mig så vi kan åka iväg eftersom det är bara jag som kan köra så har bett min mamma hämta mig o köra till förlossning. Väl när jag ska duscha så går slempropp men inget vatten? När jag duschar skriker jag fortfarande av smärtan jag har och maken kommer in i badrummet, hjälper mig torka min kropp o ger mig kläder. Vid den stunden jag försöker säga åt han att ge mig de kläder jag har förberett i väskan så har jag ännu inte ringt mamma än. Klockan tickar o jag gall skriker. När jag inte känner av smärtan längre, ringer jag mamma och säger kom snabbt jag har skit ont, Mamma bor typ 10 min bort från mig om man åker bil annars bor hon långt ifrån mig. Så hon kommer med snabba ryck och blir väldig stressad och försöker få med alla saker jag har packat. Hon frågar mig om min jacka som jag inte ens vet vart jag har lagt den när jag har en världens värk och ska svara henne om vart min jacka är? hahaha. Gissa om jag blev irriterad på henne men ialla fall så går vi till bilen o jag kan typ inte sätta mig i bilen för värken blir ju mer tätare. Det tar inte så långt tid innan nästa kommer. Kanske 2-3 min i mellan. I bil resan ringer min make till förlossning och berättar hur det hela började men han förklarade lite fel om tidpunkten mellan värkar o pausen för bm sa att det inte lät som det var något på gång och när jag hörde det så vart jag irriterad haha, minns inte riktigt vad jag sa till henke men vi fick ialla fall komma in ändå som tur var. När bm kommer till mig ser hon att jag har ont så går vi in i rummet där hon ska undersöka mig. Sätter mig i soffan kan liksom inte stå eller göra något alls. Så hon ber mig ligga på sängen och ska se om jag är öppen. Då känner hon att jag är HEL ÖPPEN! Jag ligger där med onda värkar och hör fel att hon säger jag är inte hel öppen och blir förbannad för mig själv och tänker vadå inte hel öppen är hon inte klok jag har ju fan skit ont. Så hon ber min man trycka på röd knapp och jag rent ut sagt flyger med vagnen i väg till förlossning. Jag blir så yr och åksjuk samt med den smärtan jag har visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Så när jag ligger där och klockan är då 07.00 så tar dom av alla mina kläder och ger mig den fantastiska fina rocken från sjukhuset så höll dom samtidigt på att sätta dig maskinerna för ctg och hjärtljud men maskinerna fungerade inte så det satte en slang på huvudet på bebisen. Sen var det bara krysta och det tog 30 min hela förlossningen sedan var hon ute vid 07.45.

hej allihopa!

Nu är jag tillbaka :) Har varit upptagen att ta hand om våran lilla bebis. Nu ligger hon och sover så att jag kan passa på berätta vad som hände vägen till förlossning. Mitt i natten kl 02.00 vaknade jag av att jag kände mig dålig i magen, tänkte kanske det var magen som krånglade så jag satt i toan o kissade och då kan jag tillägga att jag har ännu inte fått vatten eller varken slempropp. Maken ligger fortfarande och sover i djupt sömn. Två timmar senare kunde jag inte vara tyst länge och går lägger mig bredvid honom och säger att jag har börjat få värkar igen (har ju haft förvärkar tidigare). Värkarna börjar mer o mer bli tätare och jobbigare..tills kl 5 på morgonen ungefär slår den alltså till som ondast. Jag gapskriker för det gör såååå jäkla ont. Så min man sa åt mig att gå duscha o klä på mig så vi kan åka iväg eftersom det är bara jag som kan köra så har bett min mamma hämta mig o köra till förlossning. Väl när jag ska duscha så går slempropp men inget vatten? När jag duschar skriker jag fortfarande av smärtan jag har och maken kommer in i badrummet, hjälper mig torka min kropp o ger mig kläder. Vid den stunden jag försöker säga åt han att ge mig de kläder jag har förberett i väskan så har jag ännu inte ringt mamma än. Klockan tickar o jag gall skriker. När jag inte känner av smärtan längre, ringer jag mamma och säger kom snabbt jag har skit ont, Mamma bor typ 10 min bort från mig om man åker bil annars bor hon långt ifrån mig. Så hon kommer med snabba ryck och blir väldig stressad och försöker få med alla saker jag har packat. Hon frågar mig om min jacka som jag inte ens vet vart jag har lagt den när jag har en världens värk och ska svara henne om vart min jacka är? hahaha. Gissa om jag blev irriterad på henne men ialla fall så går vi till bilen o jag kan typ inte sätta mig i bilen för värken blir ju mer tätare. Det tar inte så långt tid innan nästa kommer. Kanske 2-3 min i mellan. I bil resan ringer min make till förlossning och berättar hur det hela började men han förklarade lite fel om tidpunkten mellan värkar o pausen för bm sa att det inte lät som det var något på gång och när jag hörde det så vart jag irriterad haha, minns inte riktigt vad jag sa till henke men vi fick ialla fall komma in ändå som tur var. När bm kommer till mig ser hon att jag har ont så går vi in i rummet där hon ska undersöka mig. Sätter mig i soffan kan liksom inte stå eller göra något alls. Så hon ber mig ligga på sängen och ska se om jag är öppen. Då känner hon att jag är HEL ÖPPEN! Jag ligger där med onda värkar och hör fel att hon säger jag är inte hel öppen och blir förbannad för mig själv och tänker vadå inte hel öppen är hon inte klok jag har ju fan skit ont. Så hon ber min man trycka på röd knapp och jag rent ut sagt flyger med vagnen i väg till förlossning. Jag blir så yr och åksjuk samt med den smärtan jag har visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Så när jag ligger där och klockan är då 07.00 så tar dom av alla mina kläder och ger mig den fantastiska fina rocken från sjukhuset så höll dom samtidigt på att sätta dig maskinerna för ctg och hjärtljud men maskinerna fungerade inte så det satte en slang på huvudet på bebisen. Sen var det bara krysta och det tog 30 min hela förlossningen sedan var hon ute vid 07.45.

00:45 kom vår Lillefjojs till världen. Nu vet vi maxhastigheten på bilen . 40 min han vi vara inskrivna på förlossningen innan han såg dagens ljus. Fortfarande lite i chock, men alla mår bra.

Ja verkligen :) Hon ville verkligen gå ut och träffa mamma och pappa. Ja, det gör man ju verkligen. När hon kom ut började jag gråta av glädje och så tittade jag på min man så fick han också tårar. Den glädjen kommer jah aldrig att glömma. Tack så mycket :) Jaså? Jag födde min dotter den 29 kl 07.45. Vilket datum blev det för er? Rätt så häftigt att vi hade samma bf och födde våra barn snarlik nära. Sprack du något? Min dotter kom ut med ena handen bredvid huvudet så jag sprack lite med 2 stygnd sydda för hon skrapade med nagel och de andra var nog att jag sprack för hon kom ut. Bm var facinerade att det gick så bra för mig fast än det är första barnet som inte spricker så mycket och desutom en snabb förlossning. De sa upprepade gånger till mig att de inte kunde förstå hur smidigt det blev alltihopa.

00:45 kom vår Lillefjojs till världen. Nu vet vi maxhastigheten på bilen . 40 min han vi vara inskrivna på förlossningen innan han såg dagens ljus. Fortfarande lite i chock, men alla mår bra.