En liten fundering ang klassskillnader i samhället.
Hur uppfostras överklass/medelklass barn? Är föräldrarna stöttande? Hur gör man för att barnen ska fortsätta plugga och få en bra utbildning?
Vad är skillnaden i barnuppfostran för föräldrar av arbetarklass och överklass?
Min mamma är inte överklass men skulle aldrig servera mat i kastrullerna, det är det fulaste hon vet.
Enligt mig är en advokat och läkare jäkligt mycket arbetarklass. Speciellt om deras föräldrar kommer från arbetarfamiljer. Kanske att advokatens barnbarn kan bli något annat än arbetarklass.
Ha ha
Sluta trolla.
Rent generellt så blir
Övre medelklassens barn läkare.
Medelklassens barn sjuksköterskor.
Arbetarklassens barn undersköterskor eller vårdare.
Jag har aldrig funderat på OM jag ska plugga vidare, bara vad. Det var liksom självklart. Det vill jag förmedla till mina barn, att högskola/universitet är en del av skolan bara. Man bara får välja mer fritt efter intresse.
Jag är också uppvuxen med föräldrar som gillar skna jobb, som har tagit mycket ansvar på arbetet, utvecklats och utmanats. Det vill jag också ha.
Det är en väldigt stor fråga och jag tror inte jag kan sammanfatta den forskning jag läst i ämnet, eller det jag själv studerat i frågan. Som någon tidigare nämnt handlar det mycket om att högre utbildade föräldrar pratar och blandar sig i sina barn skolgång från en väldigt tidig ålder. De föräldrarna har koll på läxor, lär sig vilka dagar engelskaglosorna ska sitta och pratar om varför man måste kunna multiplikation. Det blir alltså mycket mindre risk att eleven ska bli borttappad i skolarbetet. Förebilder är självklart också bidragande men i slutändan blir barnens skolresultat mer avgörande än deras framtidsdrömmar. Idag tänker de flesta ungdomar att man SKA gå högskola, man BORDE läsa natur och att traditionella arbetaryrken är dåliga, men barnen från arbetarklassen har skolmisslyckanden bakom sig och söker sig till det som anses dåligt för att de matchar självbilden. På ett viss är barn från högutbildade föräldrar mest begränsade då de aldrig har ett annat valalternativ än typ Natur och SAM medan barnen från lågutbildade hem tittar på både yrkesprogram och högskoleförberedande, yrkesprogram för de har lärt sig att se dåliga går där (såna som dem) oc högskoleförberedande för att det är det man borde gå. Svårt att vända men tydligt är det att erfarenheter av skolmisslyckanden från ung ålder påverkar stort.
Du kan trolla.
Rent generellt sett så har advokater en ganska värdelös timlön sett till hur mycket de tjänar kontra hur mycket de faktiskt måste jobba för det. Och det blir inte bättre för att man blir delägare i byrån, man måste hålla samma takt efteråt också. Till skillnad från andra branscher där man som senior tillåts att trappa ner på takten.
Sedan kan man aldrig komma ifrån var man kommer ifrån. Är man uppväxt i en arbetarfamilj kommer man alltid vara arbetarklass, oavsett vilken titel man har på visitkortet.
Du kan trolla.
Sedan kan man aldrig komma ifrån var man kommer ifrån. Är man uppväxt i en arbetarfamilj kommer man alltid vara arbetarklass, oavsett vilken titel man har på visitkortet.
Både min man och jag har arbetarbakgrund men har nu universitetsutbildning från LU. En grundläggande skillnad är att vi båda fick klara allting själva bäst vi kunde under uppväxten, medan vi satte vårt barn i kö till specifika fristående förskolor direkt vid födseln. Det är andra tider nu och jag tror att det verkligen (på gott och ont) kommer att märkas vilka barn som har engagerade föräldrar och vilka som inte har det. Självklart KAN man lyckas helt på egen hand, men det blir betydligt svårare, och det är nog typiskt för medelklass och kanske särskilt klassresenärer att man vill engagera sig/rodda/curla så mycket man kan. Sedan får man ju försöka balansera det så barnen inte blir odrägliga ?som vissa påstår annars garanterat händer) och man får ju inte överdriva så barnen dör av prestationsångest men på det stora hela tror jag att det är positvt.
Både min man och jag har arbetarbakgrund men har nu universitetsutbildning från LU. En grundläggande skillnad är att vi båda fick klara allting själva bäst vi kunde under uppväxten, medan vi satte vårt barn i kö till specifika fristående förskolor direkt vid födseln. Det är andra tider nu och jag tror att det verkligen (på gott och ont) kommer att märkas vilka barn som har engagerade föräldrar och vilka som inte har det. Självklart KAN man lyckas helt på egen hand, men det blir betydligt svårare, och det är nog typiskt för medelklass och kanske särskilt klassresenärer att man vill engagera sig/rodda/curla så mycket man kan. Sedan får man ju försöka balansera det så barnen inte blir odrägliga ?som vissa påstår annars garanterat händer) och man får ju inte överdriva så barnen dör av prestationsångest men på det stora hela tror jag att det är positvt.
Jag har aldrig funderat på OM jag ska plugga vidare, bara vad. Det var liksom självklart. Det vill jag förmedla till mina barn, att högskola/universitet är en del av skolan bara. Man bara får välja mer fritt efter intresse.
Jag är också uppvuxen med föräldrar som gillar skna jobb, som har tagit mycket ansvar på arbetet, utvecklats och utmanats. Det vill jag också ha.Jag kände som du när jag var yngre