Min pojkvän hade lovat att ställa upp för mig nästa vecka. Det är väldigt viktigt för mig. Skolrelaterat. Men, igår fick han ett samtal där hans chef ringde och frågade om han kan jobba samma dag som han hade lovat att ställa upp för mig. Han tackade ja, och sa det till mig sen.
Detta ställde till det ganska mycket för mig.
Samt att jag blev besviken på honom eftersom att han lovade mig. Ska man inte hålla det man lovat?
Har jag fel?
Jag och de allra flesta jag känner hade förstått när något ska prioriteras och när något kan vänta. Det fanns en tråd här en gång om en som var ledsen över att hen inte fick fortsätta sitt nya arbete då hen sjukskrivit sig och stannat hemma från jobbet av diverse olika anledningar. Folk har olika prioriteringar, det har du rätt i. Somliga förstår värdet av arbete, andra prioriterar.. skevt.
Jag och de allra flesta jag känner hade förstått när något ska prioriteras och när något kan vänta. Det fanns en tråd här en gång om en som var ledsen över att hen inte fick fortsätta sitt nya arbete då hen sjukskrivit sig och stannat hemma från jobbet av diverse olika anledningar. Folk har olika prioriteringar, det har du rätt i. Somliga förstår värdet av arbete, andra prioriterar.. skevt.
Din pojkvän kan ju knappast vara frn rnde som kan hjälpa dig med studier?
Hör med en kursare eller en lärare.
Det låter lite som att de flesta här som klagar på ts inte har gått någon universitetsutbildning själv (åtminstone inte av det mer krävande slaget)?! Läxa? Har man väl inte på universitetet?? Jag kan föreställa mig en hel del situationer där hjälpen är viktig. Tex om hon läser något som har med matematik eller juridik att göra, och pojkvännen kan just det ämnet. Hon kanske verkligen behöver en massiv genomgång som tar en hel kväll för att förstå hur hon ska räkna etc. Annars kuggar hon på tentan för den kursen. Som ett exempel bara. Har man då lovat att hjälpa henne så vet man hur viktigt det är för henne och då är det taskigt att strunta i det. Som timvikarie måste man inte alltid ställa upp. Som tillsvidareanställd skulle man vid kris kunna bli beordrad att komma in och jobba. I så fall är det inte pojkvännens fel, men det framgick i vart fall inte att det skulle vara på det sättet.
Den här typen av löften, "Jag hjälper dig på lördag", "Kommer över med datorn nästa vecka", "Bio klockan fem" har jag alltid givit och tagit emot med outtalade förbehåll . Om inte -
- min morfar bli dödssjuk
- jag får magsjuka
- det blir vattenläcka i mitt kök
- kris på jobbet
- osv
Jag ser det inte som löftesbrott även om jag har full förståelse för besvikelse. Sen kan man i varje enskilt fall självklart diskutera om det är rätt prioritering, t ex kris på jobb vs. hjälpa med studier.
Jag har ett jobb där någon alltid måste vara på plats och riskerar därmed att då och då bli inringd, och jag förväntas naturligtvis ställa upp i möjligaste mån. Arbetet sker dygnet runt. Med folks resonemang i denna tråden borde jag ju då aldrig någonsin kunna "lova" att ställa upp på något eller skapa planer, utan bara sitta hemma dygnet runt? För Gud förbjude att jag någon gång skulle behöva lämna återbud.
Den här typen av löften, "Jag hjälper dig på lördag", "Kommer över med datorn nästa vecka", "Bio klockan fem" har jag alltid givit och tagit emot med outtalade förbehåll . Om inte -
- min morfar bli dödssjuk
- jag får magsjuka
- det blir vattenläcka i mitt kök
- kris på jobbet
- osv
Jag ser det inte som löftesbrott även om jag har full förståelse för besvikelse. Sen kan man i varje enskilt fall självklart diskutera om det är rätt prioritering, t ex kris på jobb vs. hjälpa med studier.
Det låter lite som att de flesta här som klagar på ts inte har gått någon universitetsutbildning själv (åtminstone inte av det mer krävande slaget)?! Läxa? Har man väl inte på universitetet?? Jag kan föreställa mig en hel del situationer där hjälpen är viktig. Tex om hon läser något som har med matematik eller juridik att göra, och pojkvännen kan just det ämnet. Hon kanske verkligen behöver en massiv genomgång som tar en hel kväll för att förstå hur hon ska räkna etc. Annars kuggar hon på tentan för den kursen. Som ett exempel bara. Har man då lovat att hjälpa henne så vet man hur viktigt det är för henne och då är det taskigt att strunta i det. Som timvikarie måste man inte alltid ställa upp. Som tillsvidareanställd skulle man vid kris kunna bli beordrad att komma in och jobba. I så fall är det inte pojkvännens fel, men det framgick i vart fall inte att det skulle vara på det sättet.
Att fixa sin utbildning själv är ju inte samma sak som att inte få hjälp med att gå igenom och lära sig vissa procedurer. Det är ju det man har lärare och handledare till annars. För att man får någon som tränar med en så att man lär sig så betyder det ju inte att den personen tex är involverad i att skriva ens inlämningsuppgifter etc. Det är inte alltid det räcker med att läsa i böcker. Ibland behövs någon att diskutera med också. Det är inte säkert att man har kurskamrater som har tid och lust. Det kan ju f ö vara en omtenta.
Personligen sa jag läxa för jag då inte förstod att hon plugga på universitet.
Dock anser jag att man bör fixa sin utbildning själv och inte ta hjälp av utomstående.
Som timanställd är det ju ännu viktigare att ta de jobben man får. Risken är ju man inte blir erbjuden fler tillfällen annars. Som tillsvidareanställd har du en tryggare anställning och kanske större möjligheter till flex, känner chefen bättre osv. Mycket mer tillåtande klimat för tillsvidareanställda än extrajobbare, tänker jag