• Anonym (Fördomsfull)

    Idealtypen för otrohet

    Jag vill höra era fördomar! Vilken typ av person tror ni är den som oftast är otrogna?

    Jag tror följande:

    - Män med välbetalda arbeten, gifta, två-tre barn, ofta resande i sitt arbete. Jobbar troligtvis som säljare, politiker eller egenföretagare/vd. Ofta otrogen med yngre kvinna som de träffar ute eller yngre kvinna som är anställd inom samma koncern men har en lägre befattning.

    - Kvinnor med högre utbildning/ bättre betalda arbeten än sin makar, behöver inte ha barn, jobbar troligen som säljare, politiker, sjuksköterskor. Ofta otrogen med någon på jobbet som är högre upp i hierakin. Otrogen med äldre män.

  • Svar på tråden Idealtypen för otrohet
  • Anonym (mr)

    Vilken vacker historia, vidunderligt!

    Jag kan själv relatera till den en aning. För ett par år sedan hade min fru uppenbart något på gång med sin nyskilde chef, även om hon aldrig erkänt det vid konfrontation så är jag övertygad om att så var fallet. Jag blev orolig, ledsen och rädd att bli lämnad. Under säkert ett års tid försökte jag förändra mig själv och nästan tävlade med den där j-a chefen.

    När jag var längst ner på botten hade jag en chatt-natt med mitt ex (20 år sen), till en början oskyldigt, men pågick ända in på småtimmarna och toppades med en helt galen sex-chatt. Denna var inte okej nånstans. Nästan värre än en otrohet, men jag har fortfarande inget dåligt samvete.

    Det hela hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende till en helt ny nivå. Idag inser jag att jag är "ett jävla bra kap". Om min fru skulle välja en annan väg så kommer jag hantera det och också hitta en ny väg i mitt liv. Denna känsla är inte så dum.

    Samtidigt längtar jag tillbaka till tiden då det kändes självklart att vi skulle spendera hela livet tillsammans.

  • Tecum

    Vidunderligt bra och tänkvärd historia! Det är lätt att peka finger, fördöma otrohet och definiera alla kontakter med motsatt kön som fel  och svek. Men det kan hända vem som helst, att träffa den själsfrände som man inte ens visste att man saknade. Jag har själv haft liknande kontakt med en kvinna på nätet, utan sex då. Men vi kom väldigt nära, jag fick en mental tillfredsställelse och blev en bättre make och uppskattade min fru om möjligt än mer.

  • Anonym (vill inte, kan inte)
    Vidunderligt skrev 2017-06-30 22:54:46 följande:

    Jag kom på min man att sexchatta med andra och att vara nära otrohet med en kollega. Vi hade det bra. Flera barn och varit tillsammans i två decennier. Bra sexliv, visst har det varit upp och ner när barnen varit i magen eller bebisar, men vi har alltid haft kvar attraktionen, spänningen och utforskarlusten mellan oss. Jag hade aldrig ens fantiserat om en annan man sedan jag träffade honom. Jag var en av de där som HATADE otrohet. Starkt.  


    Jag blev så ledsen ända in i hjärteroten och ville förstå. Jag registrerade mig på VM och frågade ut varenda man som kontaktade mig där om de hade partner och vad de isåfall höll på med, och hur de kände, och hur de rättfärdigade det för sig själva osv osv osv... 


    Plötsligt var han bara där. Främlingen som läste mina tankar. Som kröp in i min själ. Som spenderade vakna nätter med mig - via chatt. Vi satte på samma film på netflix samtidigt och chatta till filmen. Han lärde mig något om mig själv. Han tryckte på knappar jag inte visste att jag hade, han talade ord jag inte visste att jag tyckte om att lyssna på och han lyssnade på tankar jag aldrig tidigare tänkt. Det var som om vi redan kände varandra på ett djupt själsligt plan. Det var som om vi hade träffats i ett tidigare liv, och som om vi redan nu planerat att träffas i nästa. Vi bodde bara några mil ifrån varandra och en dag fann jag mig själv i hans famn mellan hyllorna i en butik. Jag var nervös ända tills han höll om mig. Då kände jag mig hemma. Han hittade ett tomrum i mig som jag inte ens visste fanns där. Och han fyllde det. Vi möttes några gånger. Vi talade samma kroppsspråk. Det var som en ovanligt vacker och välkoreograferad dans. Känslorna var starka och vidunderliga. 


    Han var en diamant som skimrade till i mitt liv. Som gav mig förståelse, styrka och en visshet om mig själv, och mina begär och behov, jag aldrig skulle kunnat finna utan honom. Som gav mig ork att fortsätta vandra vidare i vardagen med min man.


    Påstår inte att jag gjorde rätt, men krafterna som drog oss samman var för starka. Han var som en handske och jag en hand som passade i den. 


    Jag vet att det i mångas ögon, även de jag själv tittade med tidigare, var fel det jag gjorde. Men att prata med honom, att få se mig genom hans blick och ord var som att få vara med i en ovanligt vacker roman. Som att vara huvudrollsinnehavaren i en magisk film om en vidunderlig kärlek. 


    Jag älskar fortfarande min man. Jag ser på honom som min livspartner och den här mannen som jag snubblade över på VM när jag var besviken på min man ser jag på som min själspartner. 


    Man lever faktiskt bara livet en gång. 


    Slut på reklammeddelandet...
  • trappstege
    Anonym (mr) skrev 2017-07-01 00:01:59 följande:

    Samtidigt längtar jag tillbaka till tiden då det kändes självklart att vi skulle spendera hela livet tillsammans.


    Precis vad jag också gör.

    Nu, snart fem år efter katastrofen, känns framtiden som ett vitt papper. Ingen aning om vad som ska hända, ingen trygghet, inga större förhoppningar.

    Vad jag hoppas på är att må lite bättre, få lite trygghet. Orka ta hand om barn, jobb och släkt och vänner.
  • Anonym (rosi)

    Han: precis den du beskriver. Och blev påkommen med att SMSa och flirta med en yngre kollega på företaget. Han sa själv att det var en kombination av att bli smickrad samt få bekräftelse. Jag har aldrig ens tänkt tanken, är så totalt förälskad i honom fortfarande efter alla dessa år. Vårt sexliv har alltid varit bra (tyckte ju jag!) men kanske hade vi tappat gnistan lite så trots flera gånger i veckan kanske inte samma djuriska glöd var kvar. Det gjorde fruktansvärt ont men det lustiga var att sexlivet fick en nytändning och nu är det galet hett och på nivåer vi aldrig innan utforskat. Tyvärr skapar det misstro och misstänksamhet, därför att jag känner mig bedragen men hoppas att det försvinner med tiden. Kanske på någon nivå var det även en påminnelse för mig att verkligen uppskatta honom, se allt det där igen som jag först blev kär i. Han gjorde ju fel, han sårade mig djupt men vi är starkare idag än någonsin.

    Jag är enormt intresserad av det manliga perspektivet så vill gärna höra vad som händer inombords. Är det spänningen? Handlar det om just DEN personen? Min man sa alltid att det inte var just HENNE det handlade om. För mig var det svårt att förstå om det var en emotionell grej (att det var HON) eller bara bekräftelse och egentligen inte betydde så mycket (smickrad att hon är snygg osv).  

  • trappstege
    Anonym (rosi) skrev 2017-07-05 13:57:56 följande:

    Jag är enormt intresserad av det manliga perspektivet så vill gärna höra vad som händer inombords. Är det spänningen? Handlar det om just DEN personen?


    Nu har jag ju inte läst alla inlägg i tråden, men tror du den otrognes perspektiv skiljer sig så mycket beroende på om det är en kvinna eller man?

    Jag inbillar mig att det rör sig om ungefär samma tankar, dvs bekräftelse, spänning, etc.

    Men jag kanske har fel. Har aldrig varit otrogen själv, så jag vet ju inte vad jag som man skulle ha för perspektiv på det.
  • Tecum
    Anonym (rosi) skrev 2017-07-05 13:57:56 följande:
    Han: precis den du beskriver. Och blev påkommen med att SMSa och flirta med en yngre kollega på företaget. Han sa själv att det var en kombination av att bli smickrad samt få bekräftelse. Jag har aldrig ens tänkt tanken, är så totalt förälskad i honom fortfarande efter alla dessa år. Vårt sexliv har alltid varit bra (tyckte ju jag!) men kanske hade vi tappat gnistan lite så trots flera gånger i veckan kanske inte samma djuriska glöd var kvar. Det gjorde fruktansvärt ont men det lustiga var att sexlivet fick en nytändning och nu är det galet hett och på nivåer vi aldrig innan utforskat. Tyvärr skapar det misstro och misstänksamhet, därför att jag känner mig bedragen men hoppas att det försvinner med tiden. Kanske på någon nivå var det även en påminnelse för mig att verkligen uppskatta honom, se allt det där igen som jag först blev kär i. Han gjorde ju fel, han sårade mig djupt men vi är starkare idag än någonsin.

    Jag är enormt intresserad av det manliga perspektivet så vill gärna höra vad som händer inombords. Är det spänningen? Handlar det om just DEN personen? Min man sa alltid att det inte var just HENNE det handlade om. För mig var det svårt att förstå om det var en emotionell grej (att det var HON) eller bara bekräftelse och egentligen inte betydde så mycket (smickrad att hon är snygg osv).  
    Din man har rätt, det handlar om bekräftelse och att bli sedd, att inte bara bli tagen för given. Inte spänningen. Min erfarenhet är också att utseendet spelar mindre roll, istället är det ett slags själsfrändeskap och att man klickar verbalt och mentalt. För min del var sex med henne ointressant. Och precis som för dig så blev det en nytändning i sexlivet när min fru förstod att någon annan var intresserad av mig.
  • Anonym (Ingen moral)

    Finns ingen idealtyp, ALLA är otrogna.

  • Anonym (mr)
    Tecum skrev 2017-07-05 21:28:08 följande:
    Din man har rätt, det handlar om bekräftelse och att bli sedd, att inte bara bli tagen för given. Inte spänningen. Min erfarenhet är också att utseendet spelar mindre roll, istället är det ett slags själsfrändeskap och att man klickar verbalt och mentalt. För min del var sex med henne ointressant. Och precis som för dig så blev det en nytändning i sexlivet när min fru förstod att någon annan var intresserad av mig.
    Jag har heller aldrig varit otrogen, utan trogen i över 20 år. Jag tror inte jag har den typen av bekräftelsebehov. Så vad skulle kunna driva mig till otrohet? Det skulle krävas en jättedipp i sexlivet hemma i kombination med att jag stöter på någon som liksom wow. Så svaret är nog att det isåfall handlar om "henne", men så länge hemma-relationen är okej så kan det aldrig hända.

  • Tecum
    Anonym (mr) skrev 2017-07-05 22:21:43 följande:
    Jag har heller aldrig varit otrogen, utan trogen i över 20 år. Jag tror inte jag har den typen av bekräftelsebehov. Så vad skulle kunna driva mig till otrohet? Det skulle krävas en jättedipp i sexlivet hemma i kombination med att jag stöter på någon som liksom wow. Så svaret är nog att det isåfall handlar om "henne", men så länge hemma-relationen är okej så kan det aldrig hända.

    Ja, relationen i allmänhet och sexlivet i synnerhet är avgörande sett till risken för otrohet. Om man har det bra hemma blir det aldrig mer än verbal kontakt med andra.
    Män och kvinnor som håller sin partner på sexuell svältkost tar stora risker... 
Svar på tråden Idealtypen för otrohet