• Anonym (Ledsen)

    sonens bästis flyttar!

    Hej,
    Vi bor grannar med en familj med barn i samma åldrar 2,5 år och 5,5 år. Det är bara nån meter mellan oss och de äldsta springer över till varann titt som tätt och träffas ute o leker nästintill varje dag. Vi föräldrar är också väldigt goda vänner och umgås ofta och spontant.
    Nu har de köpt ett hus på landet och kommer flytta härifrån. Barnen, främst äldsta sonen kommer bli så himla ledsen! Hur kommer han känna och hur ska vi förklara o hjälpa honom på bästa sätt?
    Hur talar vi om att Ebbe ska flytta? Du kommer inte kunna leka med honom varje dag som förr.
    Snälla hjälp mig med råd. Är så fruktansvärt ledsen och uppgiven. Allt känns så konstigt. Några man pratat med, lekt med och barnen har lekt med varje dag kommer till sommaren typ vara borta? Vet att inget är för evigt, livet pågår och saker o ting ändras. Jag är väl mest svag...
    Mest orolig är jag för 5,5-åringen. Hur berättar vi och hur stöttar vi honom på bästa sätt?
    Ska vi vara positiva eller visa att vi också är ledsna?

  • Svar på tråden sonens bästis flyttar!
  • Anonym (Ledsen)
    Almina skrev 2017-04-26 00:18:22 följande:
    Han kommer säkert anpassa sig snabbt.

    Tror att det är bäst att vara ärliga med att det känns tråkigt att de flyttar men också prata om att det kommer bli bra ändå (hälsa på, andra kompisar osv). Men ni får välmta det efter hur sonen reagerar. Det finns ju ingen anledning att ni från början målar upp en nattsvart bild.
    Är det bästa att berätta så snart som möjligt?
    Ska vi vara positiva när vi berättar det? Och om han blir ledsen, bekräfta honom och sen säga att allt kommer bli bra?
  • Anonym (Ledsen)
    Lena skrev 2017-04-25 22:54:28 följande:

    Var sanningsenliga att ni tycker att det är tråkigt men prata även om att det kommer att bli bra.


    Tänker så också, men man kanske inte behöver inleda med att säga att det är tråkigt? Utan mer fokusera på hur roligt när vi hälsar på honom på landet?
  • Påven Johanna II
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-04-26 11:07:09 följande:
    Är det bästa att berätta så snart som möjligt?
    Ska vi vara positiva när vi berättar det? Och om han blir ledsen, bekräfta honom och sen säga att allt kommer bli bra?
    Jag tycker inte att du ska berätta något alls för honom. Du är alldeles för osäker och uppriven över saken själv för att det ska landa i god jord. Låt pojkarna prata om det sinsemellan och så möter du din pojke i hans reaktioner, vilka de nu blir, när han kommer och berättar om detta för dig. 

    Hur kommer det sig att du - vad det verkar - känner dig så stressad över hur du bör framstå? Det är viktigare att du formulerar för dig själv varför du känner som du gör och sedan först hanterar dina egna känslor innan du hjälper din son att ta hand om hans känslor. 
  • Kasperina

    Min sons bästa kompis flyttade utomlands precis innan de började förskoleklass. Vi fick veta det strax före sommaren och planerade in ett roligt avskedsparty på lekland för att försöka göra det till en så positiv upplevelse som möjligt. Vi pratade också mycket om att man kan ha fler kompisar, och att det var en så otrolig upplevelse för kompisen att få göra det här. Det gick bra. Nästan tre år senare är de fortfarande jättebra kompisar, även om de inte träffas så ofta. Sonen har nya kompisar som han leker mycket med, men ingen specifik bästis. Kompisen är hemma 4-5 ggr/år och då träffas de, och vi har varit där och hälsat på en gång.

    Min dotters bästa kompis bytte förskola när de precis fyllt 4, och det var jobbigare men det hade mycket att göra med att det var en massa andra förändringar på fsk samtidigt. Det tog ett par månader innan dottern tyckte det var ok på fsk igen, och det var jättejobbigt  De träffas då och då och leker fortfarande. 

  • Anonym (Ledsen)
    Påven Johanna II skrev 2017-04-26 11:24:18 följande:
    Jag tycker inte att du ska berätta något alls för honom. Du är alldeles för osäker och uppriven över saken själv för att det ska landa i god jord. Låt pojkarna prata om det sinsemellan och så möter du din pojke i hans reaktioner, vilka de nu blir, när han kommer och berättar om detta för dig. 

    Hur kommer det sig att du - vad det verkar - känner dig så stressad över hur du bör framstå? Det är viktigare att du formulerar för dig själv varför du känner som du gör och sedan först hanterar dina egna känslor innan du hjälper din son att ta hand om hans känslor. 
    Förmodligen för att jag själv tycker detta är sjukt jobbigt. Ser ju deras hus mitt över gården varje dag. Kommer kännas hemskt den dagen jag ser att de flyttar.
    Har gråtit varje kväll jag kommit hem från jobbet.
  • Påven Johanna II
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-04-26 21:38:52 följande:
    Förmodligen för att jag själv tycker detta är sjukt jobbigt. Ser ju deras hus mitt över gården varje dag. Kommer kännas hemskt den dagen jag ser att de flyttar.
    Har gråtit varje kväll jag kommit hem från jobbet.
    Men har du det jobbigt för övrigt på något sätt? Att gråta varje kväll för att grannar som man har ett vänskapsförhållande till flyttar 2 mil förefaller vara en kraftig överreaktion. 
  • Anonym (Ledsen)
    Påven Johanna II skrev 2017-04-26 22:04:53 följande:
    Men har du det jobbigt för övrigt på något sätt? Att gråta varje kväll för att grannar som man har ett vänskapsförhållande till flyttar 2 mil förefaller vara en kraftig överreaktion. 
    Ja, jag har väl förmodligen det? Jag reagerar ofta starkt o känslosamt på saker.
    Tänker mycket, känner mycket oro och ångest. Orolig för framtiden, svårt att leva i nuet.
  • Anonym (Separation)
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-04-26 21:38:52 följande:
    Förmodligen för att jag själv tycker detta är sjukt jobbigt. Ser ju deras hus mitt över gården varje dag. Kommer kännas hemskt den dagen jag ser att de flyttar.
    Har gråtit varje kväll jag kommit hem från jobbet.
    Troligen har du lite svårt för förändringar och kanske också en del separationsångest? Jag lider själv av det nämligen..
    Det är en typ av förlust ni genomgår och en invänjningsperiod, och det är ok att känna som du gör. 
    Kommer barnen gå i samma skola?
  • Anonym (L)
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-04-26 21:38:52 följande:

    Förmodligen för att jag själv tycker detta är sjukt jobbigt. Ser ju deras hus mitt över gården varje dag. Kommer kännas hemskt den dagen jag ser att de flyttar.

    Har gråtit varje kväll jag kommit hem från jobbet.


    Men oj... det där borde du söka hjälp för. Låter helt onormalt att reagera så.

    Håller med påven att du inte bör prata med din son om detta. Låt din man (om han nu är stabil och normal?) prata med sonen istället.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (L) skrev 2017-04-26 23:56:46 följande:
    Men oj... det där borde du söka hjälp för. Låter helt onormalt att reagera så.

    Håller med påven att du inte bör prata med din son om detta. Låt din man (om han nu är stabil och normal?) prata med sonen istället.
    Oj, så jag är onormal? Det får jag söka för!
    Min man är nog hyfsat normal, även om han tycker detta är lika tråkigt som jag, förutom att han inte gråter.
Svar på tråden sonens bästis flyttar!