sonens bästis flyttar!

Du verkar inte ha stött på många prövningar i livet utifrån din ts och dina inlägg.

Okej. Vad exakt i ts och inlägg får dig att gissa dig till det?

Ja, det vore skönt.

Ett senkommet svar, men jag tänkte ändå erbjuda lite input. Jag ser att du har skrivit att du gråter varje kväll på grund av grannarnas flytt, och har fått utstå en del spe för det. Jag har själv nära till känslorna och är extremt lättrörd och kan gråta nästan bara av att tänka på en sorglig film, så jag kan förstå dina tårar. Men jag tror inte att jag skulle bli så ledsen för att en vän flyttade två mil ifrån mig, för det är nästan cykelavstånd som jag ser det. Okej, man cyklar inte två mil enkel resa varje dag, men omöjligt är det ju inte. Det tar en kvart-tjugo minuter med bil? Jag undrar om du egentligen har en depression i botten som triggar den här starka känslomässiga reaktionen på något som är trivialt för de flesta?

Du ska förstås berätta detta så neutralt som möjligt för din son, så att hans reaktion på det blir hans egen. Mest troligt kommer han att tycka att det är tråkigt, men man vet inte i förväg vad barn tänker, han kanske inte reagerar alls. Förändring är en del av livet och barn anpassar sig ofta snabbare än vuxna även om de upplever förändring för första gången.

Lycka till!

Jo, det vill jag se.

Vad fick dig o tro att jag inte ville?