sonens bästis flyttar!

Men lilla du! Det är inget dödsfall utan familjen flyttar mindre än 15 minuters resväg ifrån er! Hur kommer du att reagera om någon faktiskt avlider?

Behöver jag berätta det för dig?
Det har hänt för nån månad sen, så jag vet hur jag reagerar.

Vad får dig att tro att jag tar illa upp?

När barnens bästisar har flyttat så gäller det att låta dem vara lite ledsna och gråta lite. Det är sorgligt och det gör ont.

Ta några kort och gör något speciellt och meningsfullt tillsammans så att ni har något fysiskt att hålla i när barnen vill prata och komma ihåg sin kompis. Om det är möjligt så kan FaceTime eller skype låta dem leka och prata på håll (går bra att testa redan innan de flyttar!) annars så är telefonsamtal och att låta dem träffas och leka någon helg bra med.

Barnen är så små att de förmodligen inte kommer att faktiskt umgås med varandra om inte ni vuxna upprätthåller kontakten åt dem. Lova inte mer än du kan hålla - att de kan lita på dig är viktigare än att trösta för stunden. Det är en del av livet att vänner kommer och går och det krävs mod och kraft att våga ta sig an att hitta nya vänner att knyta an till trots att man riskerar att förlora dem. Prata om att barnen har stora hjärtan som har rum för många gamla och nya vänner.

Jag känner med dig. Min mellanson verkar välja bästisar som flyttar till andra sidan jorden på löpande band så vi har gjort det här några gånger. 

Jag kan bara föreställa mig...

????????????????

Ok. Är det viktigt för dig att veta hur jag skulle reagera om någon dör?
Tycker det börjar bli ganska respektlöst från din sida.
Har jag inte rätt att reagera precis hur jag vill om någon närstående dör? Eller finns det regler för det?
Lågt. Riktigt lågt. Att påstå att mina reaktioner skulle vara oerhört överdrivna när en närstående dör.

Oj, inte meningen med frågetecken. Skulle vs tummen upp!

Jag försöker tänka att det är ok att känna så. Alla är olika och det är en sådan himla tur. 
Vi är inte alla stöpta i samma form och vi är människor med känslor. Positiva och negativa.
Du får tycka att det är förjävligt, gråta och vara ledsen! Så länge du behöver. För det är ju så du känner över den här förlusten!

Du måste ju tänka på att jag baserar mitt antagande på den reaktion du beskriver när din sons vän flyttar 15 minuter bort.

Hej,

Ts, du har fått mycket skit i tråden så jag vet inte om du är kvar. Men jag tänkte berätta hur jag gjort. Min minsting går i förskoleklass och hans bästis flyttar till sommaren. De umgås inte varje dag men ofta och jag kommer jättebra överens med bästisens familj. Vi hjälps år att hämta och lämna och äter middag hos varandra emellanåt. Min son har inte ett stort kompisgäng, han är omtyckt av många men väljer själv att mest vara med två klasskompisar varav en är pojken som nu ska flytta.

Jag är oroad av detta. Speciellt som att han har haft otur tidigare. Av fem av hans bästa kompisar på förskola/förskoleklass är detta den fjärde som flyttar och lämnar honom. Och hans bästisar är ofta det som får honom att komma iväg till skolan på morgnarna.

Men jag har gjort så att jag har helt neutralt tagit upp det med honom. "X ska ju flytta så ni kommer inte gå i samma klass i ettan. Det är ju tråkigt." Han sa "jaha". Jag sa att vi nog kommer att hälsa på, det blir nog kul för X att få ert eget rum och en tomt. Han sa "X får nog en studsmatta!" Och där är vi nu. Jag väntar in hans reaktion och den kommer säkert när det går upp för honom att de inte kommer att ses varje dag. Men jag vill inte projecera min oro, och jag hoppas han hittar nån ny att knyta an till i klassen.

Förstår det, men varför ens ta upp att du vill veta hur jag reagerar när någon dör?