Katten Lilla skrev 2017-06-06 15:21:00 följande:
Ts, jag förslår att du sätter dig ner nån dag då stämningen är bra mellan er och pratar med honom. Säg att du uppskattar hans omtanke men att du inte vill att han lägger sig i dina matvanor eller din klädsel. Har han något innanför pannbenet så förstår han dig, annars tycker jag att du kan ta avstånd tills han kommit på det.
+1
Aniiee skrev 2017-06-06 15:31:18 följande:
Han låter som en helt vanligt tonårsföräder och du låter som en helt vanlig tonårs-motvalls-unge.
Han kan absolut backa några steg, men du kan skärpa dig några snäpp också, och sluta bete dig som en motvalls unge och börja föra en dialog med din pappa istället.
Jag håller inte med om att det är ett helt normalt beteende.
Det kan vara svårt att föra en dialog med någon som blir arg.
Det är inte så allvarliga saker TS skrivit men beteendet kan vara väldigt jobbigt ändå.
Föräldrar kan gnälla, och ha synpunkter det har ju varit hans jobb i 18 år men att alltid försöka få sin vilja igenom, lägga sej i saker man inte har att göra med och bestämma över småsaker saker som egentligen inte spelar någon roll "nej, kan inte, får inte" och blir arg om någon säger emot är ofta att gå över gränsen även om någon inte är myndig. Man håller inte på så för att man bryr sej och det verkar inte särskilt moget och jag tror att TS pappa har besserwisser attityd/kontrollbehov.
Om man man verkligen bryr sej så bestämmer man inte över småsaker på det sättet, om man bryr sej så bryr man sej om vad andra tycker också.
Hur ska man få chansen att bli vuxen om någon ska bestämma eller kontrollera över allt man gör?
Jag hade kunnat skriva samma sak när jag var 18, 20 år senare kan jag tillägga att kontrollbehovet aldrig gick över.
Tom Araya skrev 2017-06-06 20:46:21 följande:
Jag kan hålla med om att det är lite överdrivet för en 18-åring, men du kommer att ha större förståelse för detta när du själv blir förälder, för helt fel i allt har han ju inte.
"J
ag växte inte upp med några speciellt hårda regler. Fick göra det mesta"
Mina föräldrar hade inte fel varje gång, visst var det hårda regler men bara hemma och oftast gällde det bara småsaker. I tonåren fick jag i stort sett göra vad jag ville, det var i alla fall ingen som frågade vad jag gjorde, ingen koll på vilka jag umgicks med och ingen som försökte hålla koll men det var ändå där, kontrollbehovet över småsaker. Rätt för en blir inte rätt för alla så det blev ofta fel.
Med facit i hand så har det inneburit att jag fått möjligheten bestämma mycket mer än många andra, jag levde upp till ansvaret (men det gjorde inte mina småbröder) och var hyfsat självständig redan vid 16 om jag nu lyckades göra det varför måste de lägga sej i allt annat?
Jag kanske blivit "färgad" av det och mina föräldrar är inte som alla andra men jag hade hellre velat vända på det, att de skulle ha skitit i småsakerna och konstiga regler som bara sträcker sej till tomtgränsen och brytt sej mer i det som hade kunnat spelat roll, det hade behövts på mina bröder.
Om det ofta blir fel, även om det bara är barnet som tror att det blir fel tappar man förtroendet och får större lust att utmana gränserna.
Less is more skrev 2017-06-06 17:01:52 följande:
Det är väl inte helt fel att säga att en klädsel ser lite "billig" ut om det är så.
Nej det är inte fel att ha en åsikt och man ska inte lära sina ungar att bli lättkränkta.
M1rella skrev 2017-06-06 18:08:56 följande:
Så länge du bor under hans tag så är det hans regler som gäller oavsett om du är myndig eller inte. Samma hos din mamma.
M1rella skrev 2017-06-06 19:15:58 följande:
Reglerna som föräldrarna har gäller även om barnet är.myndig och bor hemma. Passar inte det så får barns helt enkelt flytta till eget boende.
De gör ju inte det, det är bara något du inbillat dej.
Föräldrars lagliga rätt att bestämma går över när barnet blir myndigt. Föräldrars regler står inte över lagen, även om reglerna bara gäller hemma hos dem.
Innan barnet är 18 så är föräldrarna enligt skyldiga att ta hänsyn till vad barnet tycker och vill eftersom "barnets bästa" går före föräldrars åsikter och vilka regler de vill ha, vilket TS pappa fortfarande inte verkar göra.
Om det hade varit så att TS riskerat att göra bort sej rejält, drar på sej stora skulder i onödan, dricker för mycket, haft ett destruktivt förhållande eller varit allmänt vårdslös så hade jag haft förståelse även om hon vore 30 och inte bodde hemma men då handlar det ju också om att försöka göra något bra.
Man kan försöka sätta motkrav om man försörjer eller om barnet bor gratis men när det börjar handla om småsaker är det bara löjligt och är ett uppenbart kontrollbehov och föräldern har som sagt ingen laglig rätt att sätta regler och bestämma hur som helst.
Däremot kan man ha vissa regler för alla inneboende att de ska hjälpa till med hushållet, bidra med hyra, beteende, vilka de får bjuda hem, om de ska få ha fest, sitta naken i soffan m.m. och slänga ut de som inte följer reglerna men det är sånt som har med själva bostaden och utgifter att göra.
