• Anonym (Less)

    Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

    För några veckor sedan fyllde jag 18 år.

    Jag växte inte upp med några speciellt hårda regler. Fick göra det mesta. Mamma har väl varit bäst, men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom.

    För några veckor sedan fyllde jag som sagt 18 år och min pappa verkar inte inse att jag är myndig nu. Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med.

    Bland annat så tror han att han kan bestämma hur jag ska äta. Jag tycker inte om frukost och äter aldrig det, han säger att jag MÅSTE äta frukost och att när jag är hos honom så ska jag äta frukost med hela familjen. Blir helt galen på honom. Tror han verkligen att han kan bestämma när jag ska äta?

    När jag säger till honom att jag bestämmer själv vad och när jag ska äta så blir han arg. Detta ska man ju kunna bestämma själv även fast man är under 18 år också. Det är ju bara småbarn som brukar ha matregler.

    Sen tror han också att han kan bestämma när jag ska komma till honom. Jag är mest hos min mamma (bor här och studerar här). Under veckorna så ringer han flera gånger och säger "Du kommer väl hit i helgen?" Och om jag säger nej så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv.

    Om jag köper lite chips/godis så börjar han genast klaga på att jag borde äta annat än sötsaker (och det gör jag ju), men han tror sig ha nån rätt att bestämma vad jag ska äta och det är otroligt jobbigt.

    Sen lägger han sig i min klädsel också.

    För några dagar sedan var det riktigt varmt och då hade jag på mig en topp som var ganska genomskinlig. Då sa han genast att jag inte kan ha den, att det ser billigt ut.

    Ungefär såhär är det.

    Han lägger sig i saker han inte kan bestämma över och så har det varit långt innan jag blev 18 år. När jag var 17 så trodde han att han kunde bestämma hur jag skulle klä mig.

    Jag har markerat att jag inte uppskattar när han håller på såhär och att hans kontrollbehov irriterar mig. Han verkar inte fatta.

    Hjälp!

  • Svar på tråden Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig
  • nihka
    Kuddebarn skrev 2017-06-09 12:26:59 följande:
    Det är forfarande inte normalt att kontrollera vad andra ska göra, äta och klä sig i. Vem vet? Kanske manipulerar han henne och tycker aldrig att hon gör rätt. Men uppenbarligen gör hon ju inte rätt i hans ögon, han försöker ju bara styra henne till det HAN anser är rätt.

    Pappan verkar vara ute efter att bestämma. Kanske tror han att det är det bästa, hans avsikt kanske är att bry sig, men det blir ändå fel när man tjatar såhär mycket på en person om basic saker som personen bör kunna klara av själv.
    Det finns en sak som TS själv bestämmer över med sin pappa och det är om hon ska träffa honom eller inte. I princip allt annat har en förälder "rätt" att lägga sig i så länge barnen bor hemma. Det är en obligatorisk del av föräldraansvaret att försöka "styra" sina barn. Uppfostran är ett annat ord för det. Syftet är att barnen så småningom ska kunna fatta kloka beslut om sina egna liv och "styra" sig själva i rätt riktning.

    Bör kunna klara av själv är inte detsamma som klara av själv och TS har vad det verkar en bit kvar.

    Eftersom föräldrarna har gått isär och TS är skriven hos sin mamma kan hon utöva utpressning mot sin pappa och säga: "Om ja inte får som jag vill så kommer jag inte". Motsvarande situationen men omvänd skulle vara att pappan sa: "Om du inte gör som jag säger är du inte välkommen hit". Ingetdera anser jag är ett moget beteende.

    Får jag fråga hur gammal du är?

  • Anonym (SuckitUp)
    taquine skrev 2017-06-09 11:22:52 följande:

    Han är rädd om dig och omtänksam . Min pappa gjorde gröt till mig varje morgon när jag gick på gymnasiet , då jättejobbigt, nu ser jag det som något fint;) 


    Jag är jättenöjd, var jobbigt i början av tonåren men sen jag flyttade hemifrån har det varit skönt att få små konkreta bevis på att de bryr sig om mig :) Hade varit bättre att tänkt så innan jag flyttade, mindre bråk och tjafs!
  • Kuddebarn
    nihka skrev 2017-06-09 13:06:31 följande:

    Det finns en sak som TS själv bestämmer över med sin pappa och det är om hon ska träffa honom eller inte. I princip allt annat har en förälder "rätt" att lägga sig i så länge barnen bor hemma. Det är en obligatorisk del av föräldraansvaret att försöka "styra" sina barn. Uppfostran är ett annat ord för det. Syftet är att barnen så småningom ska kunna fatta kloka beslut om sina egna liv och "styra" sig själva i rätt riktning.

    Bör kunna klara av själv är inte detsamma som klara av själv och TS har vad det verkar en bit kvar.

    Eftersom föräldrarna har gått isär och TS är skriven hos sin mamma kan hon utöva utpressning mot sin pappa och säga: "Om ja inte får som jag vill så kommer jag inte". Motsvarande situationen men omvänd skulle vara att pappan sa: "Om du inte gör som jag säger är du inte välkommen hit". Ingetdera anser jag är ett moget beteende.

    Får jag fråga hur gammal du är?


    Ts är just nu i den ålder att hon ska kunna fatta egna beslut. Pappan behöver inte lägga sig i hennes matvanor eller klädsel, den tiden är förbi. Såvida hon inte är förståndshandikappad.

    Om inte pappan har uppfostrat henne tidigare så är det inte lönt ändå. Ts är 18 år nu, inte 8. Han bestämmer över hemmet ja, inte över ts. De regler han sätter är regler gällande hemmet. Fortsätter han styra ts som han gör nu så kommer hon inte att komma dit mer.

    Ts har en bit kvar till vadå? Att kunna klara sig själv? Vad baserar du det på? Det är ju snarare pappan som behandlar henne som ett barn.

    Personligen hade jag aldrig velat spendera tid hos någon som försökte styra mig och mitt liv, det klarar jag av själv. Att lägga sig i är inte samma sak som att bry sig om någon.

    Ser inte hur det spelar någon roll? Jag är i alla fall vuxen och har inte bott hemma på länge.
  • nihka
    Kuddebarn skrev 2017-06-09 13:22:05 följande:
    Ts är just nu i den ålder att hon ska kunna fatta egna beslut. Pappan behöver inte lägga sig i hennes matvanor eller klädsel, den tiden är förbi. Såvida hon inte är förståndshandikappad.

    Om inte pappan har uppfostrat henne tidigare så är det inte lönt ändå. Ts är 18 år nu, inte 8. Han bestämmer över hemmet ja, inte över ts. De regler han sätter är regler gällande hemmet. Fortsätter han styra ts som han gör nu så kommer hon inte att komma dit mer.

    Ts har en bit kvar till vadå? Att kunna klara sig själv? Vad baserar du det på? Det är ju snarare pappan som behandlar henne som ett barn.

    Personligen hade jag aldrig velat spendera tid hos någon som försökte styra mig och mitt liv, det klarar jag av själv. Att lägga sig i är inte samma sak som att bry sig om någon.

    Ser inte hur det spelar någon roll? Jag är i alla fall vuxen och har inte bott hemma på länge.
    Tydligen inte då hon tar en del dåliga beslut.

    De regler pappan sätter är de som gäller i hemmet och för alla som vistas där. Men nu handlade det inte om några regler om exempelvis frukost och genomskinliga toppar, han har ju inte ställt några ultimatum, utan han försöker styra henne åt ett bättre håll. Ja, TS kan välja att inte komma, men det betyder inte att pappan ska ge efter för hennes utpressningsförsök.

    Ja, då går det bra att flytta och samtidigt ansvara för och finansiera sin livsstil själv, men nu bor TS hos sin mamma och ibland hos sin pappa.

    Att "lägga sig i" är exakt vad föräldrar alltid ska göra när något inte fungerar.

    Klart det spelar roll. Har du föräldraperspektivet eller barnperspektivet? Hur gammal är du och har du några egna barn?
  • Anonym (SuckitUp)
    Kuddebarn skrev 2017-06-09 13:22:05 följande:

    Ts är just nu i den ålder att hon ska kunna fatta egna beslut. Pappan behöver inte lägga sig i hennes matvanor eller klädsel, den tiden är förbi. Såvida hon inte är förståndshandikappad.

    Om inte pappan har uppfostrat henne tidigare så är det inte lönt ändå. Ts är 18 år nu, inte 8. Han bestämmer över hemmet ja, inte över ts. De regler han sätter är regler gällande hemmet. Fortsätter han styra ts som han gör nu så kommer hon inte att komma dit mer.

    Ts har en bit kvar till vadå? Att kunna klara sig själv? Vad baserar du det på? Det är ju snarare pappan som behandlar henne som ett barn.

    Personligen hade jag aldrig velat spendera tid hos någon som försökte styra mig och mitt liv, det klarar jag av själv. Att lägga sig i är inte samma sak som att bry sig om någon.

    Ser inte hur det spelar någon roll? Jag är i alla fall vuxen och har inte bott hemma på länge.


    Men vadå styr henne? Att vilja spendera tid vid frukost eller att hon inte ska gå runt princip naken är absolut inte att styra någon. Spelar ingen roll om hon är 18 eller 8, det är och kommer alltid vara hennes pappa. Tycker ditt resonemang är löjligt och inte baserat på någonting utav vikt.
  • Kuddebarn
    Anonym (SuckitUp) skrev 2017-06-09 15:08:30 följande:

    Men vadå styr henne? Att vilja spendera tid vid frukost eller att hon inte ska gå runt princip naken är absolut inte att styra någon. Spelar ingen roll om hon är 18 eller 8, det är och kommer alltid vara hennes pappa. Tycker ditt resonemang är löjligt och inte baserat på någonting utav vikt.


    Jaha, hahahaa. Tyck det du.
  • KlunsSmurfen
    nihka skrev 2017-06-09 13:06:31 följande:
    Det finns en sak som TS själv bestämmer över med sin pappa och det är om hon ska träffa honom eller inte. I princip allt annat har en förälder "rätt" att lägga sig i så länge barnen bor hemma. Det är en obligatorisk del av föräldraansvaret att försöka "styra" sina barn. Uppfostran är ett annat ord för det. Syftet är att barnen så småningom ska kunna fatta kloka beslut om sina egna liv och "styra" sig själva i rätt riktning.

    Bör kunna klara av själv är inte detsamma som klara av själv och TS har vad det verkar en bit kvar.

    Eftersom föräldrarna har gått isär och TS är skriven hos sin mamma kan hon utöva utpressning mot sin pappa och säga: "Om ja inte får som jag vill så kommer jag inte". Motsvarande situationen men omvänd skulle vara att pappan sa: "Om du inte gör som jag säger är du inte välkommen hit". Ingetdera anser jag är ett moget beteende.

    Får jag fråga hur gammal du är?
    Det obligatoriska ansvaret att styra eller uppfostra sitt myndiga barn existerar inte.
    Vad man än tycker om det, hur mycket man än vill lägga sej i, hur mycket man än menar väl så har TS enligt lag lika stor rätt att bestämma över sitt liv och allt annat  precis som föräldern har för sitt. Föräldern har inte vårdnaden längre, har varken har ansvaret eller rätt att bestämma och styra.

    Vad du personligen tycker eller tror står inte över lagen och man är lika myndig oavsett om man bor hos föräldrarna eller inte.

    Föräldern kan ju alltid prova att bestämma men konsekvensen av det kan bli att barnet skiter i att besöka sina föräldrar, snyggt jobbat.
    Ett myndigt barns liv handlar inte om vad föräldern vill.

    Myndigt vid 18 innebär inte att man förväntas så mogen man inte göra fel, misstag eller ha jätte bra attityd och helt plötsligt vara otroligt tacksam mot sina föräldrar för allt de gjort. Man förväntas vara att vara tillräckligt mogen för att lyckas styra livet framåt och lära sej av sina misstag och ta ansvar för sina handlingar, det är en del av att bli vuxen så man får det ansvaret. Att hitta sin vuxenidentitet kan bli en väldigt lång process för många, föräldern som inte kan låta bli att försöka styra kan bli en bromskloss och det kan påverka relationen väldigt negativt.
     
    Alla är vi barn i början, man får bestämma själv och har eget ansvar det kan bli jobbigt när allt helt plötsligt är ens eget fel. Ett att verktygen som kan vara bra att ha med sig är att fortfarande kunna vända sig till föräldern. Har föräldern inte gjort bort sej för mycket, försökt att bestämma för mycket så kanske barnet kommer och frågar föräldern om råd.

    Andra väldigt bra verktyg är att kunna ha föräldern som förebild och få bra värderingar utifrån det, har man inte lyckats med det på 18 år så man måste "uppfostra" lite till och kanske inte ens lyckats lära barnet att klara sej själv så kanske man ska backa lite, rannsaka sej själv som förälder och fundera på de "kloka" beslut man gjort.
  • Kuddebarn
    nihka skrev 2017-06-09 14:11:10 följande:

    Tydligen inte då hon tar en del dåliga beslut.

    De regler pappan sätter är de som gäller i hemmet och för alla som vistas där. Men nu handlade det inte om några regler om exempelvis frukost och genomskinliga toppar, han har ju inte ställt några ultimatum, utan han försöker styra henne åt ett bättre håll. Ja, TS kan välja att inte komma, men det betyder inte att pappan ska ge efter för hennes utpressningsförsök.

    Ja, då går det bra att flytta och samtidigt ansvara för och finansiera sin livsstil själv, men nu bor TS hos sin mamma och ibland hos sin pappa.

    Att "lägga sig i" är exakt vad föräldrar alltid ska göra när något inte fungerar.

    Klart det spelar roll. Har du föräldraperspektivet eller barnperspektivet? Hur gammal är du och har du några egna barn?


    Vad tar om för dåliga beslut? Är det ett dåligt beslut att inte äta frukost eller att inte besöka pappa så ofta som han vill?

    Han har inte ställt några ultimatum, inte vad vi vet, nej. Men han försöker styra hennes val och han säger att hon SKA göra det och det och det. Varenda kotte fattar att det blir jobbigt till slut. Ts har inte gjort några utpressningsförsök. Ts säger bara att det är jobbigt att han lägger sig i hennes matvanor, klädsel med mera. Jag förstår henne. Jag skulle känna mig förminskad om min förälder inte trodde att jag klarade av sånt själv.

    Går bra att flytta? Tja, hon bor ju hos sin mamma och uppenbarligen funkar det där. Ts är uppenbarligen inte så noga om att vara hos pappan, det är snarare han som vill att hon ska komma dit. Då är det nog han som får skärpa sig om han vill att hon ska komma dit i fortsättningen.

    "Att lägga sig i" gör man bara om man måste göra det. Nu handlar det inte om några allvarliga grejer som gör att pappan måste lägga sig i. Dessutom har han ingen rätt att lägga sig i hennes matvanor och klädsel, som sagt. Han kommer ingen vart med det ändå. Han verkar ju inte ha något vidare omdömde han själv.

    Det är helt irrelevant så det tänker inte jag svara på.
  • Kuddebarn
    Anonym (SuckitUp) skrev 2017-06-09 15:08:30 följande:

    Men vadå styr henne? Att vilja spendera tid vid frukost eller att hon inte ska gå runt princip naken är absolut inte att styra någon. Spelar ingen roll om hon är 18 eller 8, det är och kommer alltid vara hennes pappa. Tycker ditt resonemang är löjligt och inte baserat på någonting utav vikt.


    Förresten, att han vill spendera tid vid frukost eller har åsikter om hur hon bör klär sig spelar ingen roll. Han kan ha hur många åsikter som helst, han har forfarande ingen laglig rätt att bestämma över henne.
  • Anonym (SuckitUp)
    Kuddebarn skrev 2017-06-09 15:16:50 följande:

    Förresten, att han vill spendera tid vid frukost eller har åsikter om hur hon bör klär sig spelar ingen roll. Han kan ha hur många åsikter som helst, han har forfarande ingen laglig rätt att bestämma över henne.


    Det är väl klart att han inte har någon laglig rätt. Det är inte heller vad som diskuteras. Du anser att det är ett sjukt kontrollbehov hennes pappa har, andra föräldrar och "normalt" funtade människor försöker förklara att det är ett sunt beteende han visar. Att det är jobbigt för TS är helt förståeligt, men där får hon ta sitt ansvar och kommunicera med sin pappa för att få ändring. Eller take one for the team så vissa tjafs slipps.

    Du å andra sidan häller bensin på elden och bekräftar hennes ilska att det är helt sjukt och vidrigt att han sagt vissa saker som inte alls är konstiga. Förstår varför någon ifrågasatt din ålder.
Svar på tråden Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig