Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Det TS berättar om är två småsaker. Att han blir arg beror nog på hennes sätt att markera nej. Det är inte ett vuxet beteende att skrika någon i ansiktet för att man inte håller med. Men du kanske tycker det är OK?

Jaja, klanka ner på min ålder om det får dig att känna dig större och bättre. Varsegod.

Skulle tro att de flesta håller med om att det är bra att äta på morgonen och att inte ha genomskinliga kläder.

Jag utgår från att man inte vet.

Du lägger in ganska många egna antaganden om hur pappan är.

TS pratar som ett barn som trodde att det skulle hända något magiskt med deras relation i och med 18-årsdagen, men till hennes besvikelse är pappa fortfarande pappa precis som vanligt:

"För några veckor sedan fyllde jag som sagt 18 år och min pappa verkar inte inse att jag är myndig nu. Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med."

Nu får du nog tänka ett varv till.

ALLA föräldrar (utom de som verkligen skiter i sina barn) har åsikter om (du kan kalla det kontrollerar om du vill, men det är inte ett rättvisande ord) vad deras barn äter och hur de går klädda. Dessa åsikter dyker upp den dag man får sitt lilla knyte i famnen och är en hormonstyrd överlevnadsinstinkt för människan som släkte.

Jag är hyfsat säker på att dina föräldrar också hade den.

Sen är det olika hur bra föräldrar är på att låta sina telningar ta över ansvaret för dessa saker när de blir äldre och mer självständiga. Som vårdnadshavare ansvarar man lagligt för sitt barns väl och ve fram till 18-årsdagen eller den dag barnet slutar gymnasiet - vilket som nu infaller sist.

Som förälder är det inte så att man från ena dagen till den andra plötsligt inte längre bryr sig om sitt barn bara för att myndighet har infallit, och olika föräldrar är olika bra på att hantera övergången. Föräldrar till barn som öppet visar att de INTE är fullt ut kapabla att ta ansvar för sitt eget väl och ve har givetvis svårare att släppa ansvaret helt och hållet.

Alla vuxna människor vet att det är bra att äta frukost, MEN det är givetvis så att olika människor har olika behov. Jag och mina barn får tex inte i oss frukost förrän vi varit uppe minst 45 min, så vi äter frukost efter att ha varit uppe en stund.

Jag önskar att vi levde i ett samhälle där en ung kvinna kan gå ut naken om hon känner för det utan att bli extra utsatt för fara från omgivningen, men nu gör vi inte det och därför har de flesta föräldrar med någonting bakom pannbenet åsikter om tonårsflickor som glatt springer runt i genomskinliga toppar.

De flesta tonårsflickor med något bakom pannbenet har också vett att inte springa runt i genomskinliga toppar.

Jag tycker inte det är "småsaker":

www.dn.se/nyheter/varlden/slarv-med-frukosten-okar-risken-for-hjartinfarkt/

Barn som bor hemma har inte egna liv. Det får man först när man flyttar hemifrån. Det är det som är hela syftet med att flytta hemifrån - att få ett eget liv.

Jag tror inte vi kommer längre här. Du har din syn och jag har min. Om jag var TS mamma skulle jag ha själv ha verkat för att mitt barn åtminstone åt något på morgonen, eller gjorde en smörgås för att äta lite senare och att hon inte gick runt i genomskinliga toppar.

Men vad vet jag? TS mamma kanske sitter själv med en kopp kaffe och en cigarett till frukost iklädd genomskinlig topp och då är det inte så konstigt om hon inte gillar att pappan "lägger sig i" mer.

Ja, två småsaker. Precis det jag tycker också. Alltså fattar jag inte varför han lägger sig i från första början när det handlar om såna småsaker som ts kan sköta själv. Helt onödigt.

Har ts skrikit honom i ansiktet? Ok, det är ett antagande. Inget du vet.

Det är inte heller ett vuxet beteende att bli arg för att någon ifrågasätter ens beteende och markerar att man blir less.

Tja, du skrev ju förut "Jag förstår varför någon ifrågasatt din ålder", så uppenbarligen känner du för att förminska mig du också. Svårt och ta att folk inte tycker som dig.

Att han lagt sig i är för att han bryr sig, alt att TS behöver påminnelsen. Förmodligen bara för att han vill hennes bästa och gör ett lamt försök till konversation, som kan eskalera till ett bråk om TS då hugger emot för hon kan själv.

Nej jag vet inte om hon skrikit honom i ansiktet, det hörde till VÅR diskussion inte vad TS skrivit.

Ja jag förstår att din ålder blivit ifrågasatt, då du så starkt reagerat mot en pappas välmening när vi knappt har någon information. På inget vis försöker eller vill jag förminska dig för det. Du verkar ha tagit tråden väldigt personligt och ökar nog TS känslor mot pappan. Jag har inte ett dugg svårt att acceptera att vi tycker olika.