Min pappa tror att han forfarande bestämmer över mig

Kontrollbehov??? För att han försöker påverka sin 18-åriga dotter att äta frukost och inte gå runt i genomskinliga toppar och att komma och bo hos honom på helger.

Låter helt normalt i mina öron.

TS inleder tråden med vad jag bara kan tolka som en idé om att ju färre regler man har under uppväxten desto bättre förälder. Det får mig att tro att pappans försök att styra i verkligheten inte är så skarpa som TS upplever det utan att hon har en väldigt slapp referensram att utgå från.

Många har också en sned bild av vad det innebär att bli myndig. Myndighetsåldern innebär att man anses mogen att fatta många egna beslut som man tidigare inte fått, inte att föräldrarna som man bor med och som försörjer en inte har ett dugg att säga till om längre.

Jag växte inte upp med några speciellt hårda regler. Fick göra det mesta. Mamma har väl varit bäst, men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom.
[...]
Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med.
[...]
Jag är mest hos min mamma (bor här och studerar här). Under veckorna så ringer han flera gånger och säger "Du kommer väl hit i helgen?" Och om jag säger nej så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv.

I det TS skriver ser jag inget som tyder på kontrollbehov, utan snarare en pappa som bryr sig, som inte vill tappa kontakten med sitt barn, som försöker lära henne sunda värderingar, som försöker hålla ihop sin familj men som inte riktigt vet hur han ska behandla sin numer myndiga dotter.

Vad är det DU tolkar som kontrollbehov?

Att han vill att hans dotter ska äta frukost för att han vet att det är dagens viktigaste mål? (här kan jag hålla med om att hon bestämmer själv när och vad hon vill äta, men hon kan erbjuda sig att sitta med övriga familjen men äta senare i stället för att starta världskrig om saken. Det hade varit vuxet)

Att han vill träffa sin dotter?

Att han inte vill att hans dotter ska bli utsatt pga sin klädsel?

Just uttrycket "du måste komma" kan betyda väldigt många olika saker beroende på hur det sägs. I den kontext som TS ger (du kommer väl i helgen? du måste komma!) tolkar jag det inte som en order utan som en bön.

TS är oförskämd när hon dissar pappans försök att få alla att äta frukost tillsammans (senare skriver hon att de inte brukar göra det, vet inte vad som är rätt när TS säger emot sig själv), hon är oförskämd när hon raljerar över pappans önskan att få träffa sitt barn, och hon visar tydligt hur omogen hon är när hon berättar att hon har det bättre hos sin mamma som inte verkar göra några som helst försök att uppfostra eller ta hand om sin dotter. En välvillig tolkning är att mamman är rädd för att dottern ska sluta tycka om henne om hon inte får bete sig precis hur som helst.

Att bestämma när man ska göra olika saker är inte "vuxet", det har ingenting med mognad att göra. Att planera sin tid med omsorg för släkt och vänner (tex att träffa sin pappa då och då för att HAN väldigt gärna vill det) är vuxet och ansvarstagande, men det är iofs inget jag förväntar mig av en 18-åring

Jag tror dock att man behöver vara både vuxen och förälder för att kunna se detta lite mer objektivt. När jag var 13 hade jag också svårt att se skillnad på omtanke och kontroll, men jag tog mig igenom tonårsrevolten rätt snabbt och växte upp. 

Jag är 20 och flyttade hemifrån för fyra år sen, min pappa håller fortfarande koll på om jag äter bra. Tror han mig inte så tar han med sig en kasse mat när han kommer.

För några veckor sedan fyllde jag 18 år.

Jag växte inte upp med några speciellt hårda regler. Fick göra det mesta. Mamma har väl varit bäst, men pappa har alltid försökt få sin egen vilja igenom.

För några veckor sedan fyllde jag som sagt 18 år och min pappa verkar inte inse att jag är myndig nu. Han lägger sig i mycket som han inte har att göra med.

Bland annat så tror han att han kan bestämma hur jag ska äta. Jag tycker inte om frukost och äter aldrig det, han säger att jag MÅSTE äta frukost och att när jag är hos honom så ska jag äta frukost med hela familjen. Blir helt galen på honom. Tror han verkligen att han kan bestämma när jag ska äta?

När jag säger till honom att jag bestämmer själv vad och när jag ska äta så blir han arg. Detta ska man ju kunna bestämma själv även fast man är under 18 år också. Det är ju bara småbarn som brukar ha matregler.

Sen tror han också att han kan bestämma när jag ska komma till honom. Jag är mest hos min mamma (bor här och studerar här). Under veckorna så ringer han flera gånger och säger "Du kommer väl hit i helgen?" Och om jag säger nej så säger han att jag måste komma, att de vill träffa mig osv.

Om jag köper lite chips/godis så börjar han genast klaga på att jag borde äta annat än sötsaker (och det gör jag ju), men han tror sig ha nån rätt att bestämma vad jag ska äta och det är otroligt jobbigt.

Sen lägger han sig i min klädsel också.

För några dagar sedan var det riktigt varmt och då hade jag på mig en topp som var ganska genomskinlig. Då sa han genast att jag inte kan ha den, att det ser billigt ut.

Ungefär såhär är det.

Han lägger sig i saker han inte kan bestämma över och så har det varit långt innan jag blev 18 år. När jag var 17 så trodde han att han kunde bestämma hur jag skulle klä mig.

Jag har markerat att jag inte uppskattar när han håller på såhär och att hans kontrollbehov irriterar mig. Han verkar inte fatta.

Hjälp!

Bland annat så tror han att han kan bestämma hur jag ska äta. Jag tycker inte om frukost och äter aldrig det, han säger att jag MÅSTE äta frukost och att när jag är hos honom så ska jag äta frukost med hela familjen. Blir helt galen på honom. Tror han verkligen att han kan bestämma när jag ska äta?

TS började med att skriva:men när flera sedan skrev att det är normalt att äta tillsammans med övriga familjen ändrade hon det till att de inte alls brukar äta tillsammans. Antingen är det en efterkonstruktion, eller så har pappan samma problem med hela familjen och försöker förmodligen övertala alla att äta tillsammans.

Jag har upplevt verkligt kontrollbehov, och jag kan nästan garantera att detta inte är det. Om TS pappa verkligen ville kontrollera TS skulle han inte tjata på henne att göra vissa saker, då skulle han antingen fysiskt tvinga eller manipulera henne att tro att hon är en usel varelse som inte gör det som är rätt i hans ögon.

Det är en jävla skillnad mellan att bry sig om och försöka övertala den man älskar att göra det man tror är bäst för dem, och att försöka kontrollera någon bara för att få bestämma.