• Marskvinna

    Psykisk misshandel

    Jag och min sambo har levt ihop i snart tre år. Första året var han som en dröm, uppvakta, stöttade, omtänksam och hans dåliga sidor (som han visa då) va sånt som man utan tvekan kan leva med!

    Sen blev jag gravid och hans beteende ändrades...

    I början va det inte så ofta men det har ökat med tiden.

    Han har väldigt svårt att ta minsta tillsägelse, exempel; 'kan du inte ställa ner disken i diskmaskinen istället för på diskbänken' eller 'kan du inte hjälpa till med att plocka undan lite'. Diskutionen kan börja lugn men han dra snabbt upp diskutionen till ett gräl istället och tycker att jag säger att han ALDRIG hjälper till och bara klagar, aldrig är tacksam för det han gör följt av skällsord och kan ofta sluta med att han gör sönder något!

    Ibland vet jag inte vad som utlöser hans beteende, känns som jag inte behöver ens vara med i diskutionen då han har redan klart för sig vad jag tycker, tänker och känner. Spelar ingen roll om jag säger att det inte är som han tror..

    Han kan även köra den då han inte pratar med mig och stänger in sig med Ipaden i sovrummet och ignorerar mig om han är sur.. kan pågå i dagar, ibland veckor!

    Har fått stå ut med väldigt mycket som jag inte ens orkar skriva här då det blir för mycket text isf..

    Men kommentarer som;

    Du har mindre värde än hunden för mig..

    Du är ett jävla psykfall..

    Jävla misstag..

    Idiot.. osv...

    Finns perioder som är bra också.. men sen börjas det igen!

    Nu har jag börjat prata med en på familjerådgivningen som satt ord på vad jag utsätts för... psykisk misshandel...

    Har ställt han mot väggen nu och kräver en permanent förändring och att han söker hjälp!

    Är det någon som har erfarenhet av detta och där mannen lyckas ändras?

    Värsta är ju att han är så himla go snäll och underbar när vi är med andra men annan när vi är själva! Så blir svårt att bli trodd! Ingen kan ju ens föreställa att han har den andra sidan...

  • Svar på tråden Psykisk misshandel
  • KlunsSmurfen
    Anonym (narc) skrev 2017-08-06 14:13:52 följande:

    Det låter som att du lever med en man som har en narcissistisk personlighetsstörning, eller i varje fall starka drag av det. Han använder sig av alla de klassiska härskarteknikerna. Om så är fallet så finns det inget att jobba för. Han är då inte förmögen att älska dig och han kommer inte ändra sig mer än för stunden.


    tveksamt
    "Första året var han som en dröm, uppvakta, stöttade, omtänksam och hans dåliga sidor (som han visa då) va sånt som man utan tvekan kan leva med!"
  • Marskvinna
    Anonym (narc) skrev 2017-08-06 14:13:52 följande:

    Det låter som att du lever med en man som har en narcissistisk personlighetsstörning, eller i varje fall starka drag av det. Han använder sig av alla de klassiska härskarteknikerna. Om så är fallet så finns det inget att jobba för. Han är då inte förmögen att älska dig och han kommer inte ändra sig mer än för stunden.


    Ja när jag läser om det finns det mycket som stämmer in, inte allt men det mesta..

    Han har kontaktat en för hjälp.. men känns inte som han gör det för att han vill ändra sitt beteende utan mer att jag har krävt det..
  • Marskvinna
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-06 14:16:10 följande:

    tveksamt

    "Första året var han som en dröm, uppvakta, stöttade, omtänksam och hans dåliga sidor (som han visa då) va sånt som man utan tvekan kan leva med!"


    Stämmer in en del, men mer psykopat.. som kan hålla en fasad utåt... men jag är ingen som kan sätta diagnos..
  • Anonym (narc)
    Marskvinna skrev 2017-08-06 14:21:48 följande:
    Ja när jag läser om det finns det mycket som stämmer in, inte allt men det mesta..

    Han har kontaktat en för hjälp.. men känns inte som han gör det för att han vill ändra sitt beteende utan mer att jag har krävt det..
    Bra att du har insikt iallafall. Det är ganska hopplöst när man inte vet vad man ska tro på, när personen manipulerar och säger och gör allt för att nå sitt mål. Hoppas det går bra för dig!
  • Marskvinna
    Anonym (narc) skrev 2017-08-06 14:26:50 följande:

    Bra att du har insikt iallafall. Det är ganska hopplöst när man inte vet vad man ska tro på, när personen manipulerar och säger och gör allt för att nå sitt mål. Hoppas det går bra för dig!


    Ja jag börjar sakta inse. Efter varje gång som han skärper sig och är go igen så dröjer det bara dagar till nästa utbrott...och man känner på stämningen någon dag eller två innan det kommer. IOM att det blir allt oftare har jag börjat ge upp hoppet om att den mannen jag träffa ens existerat!

    Börjat se efter annat boende, men köerna är långa
  • KlunsSmurfen
    Marskvinna skrev 2017-08-06 14:24:35 följande:
    Stämmer in en del, men mer psykopat.. som kan hålla en fasad utåt... men jag är ingen som kan sätta diagnos..
    En psykopat har inget intresse av att hålla en fasad uppe så länge, de förknippar inte heller sin självkänsla och självbild med dåliga egenskaper, de kan inte heller känna skam så de har inga problem med att känna sig grandios och känner antagligen inget behov av att projicera medan NPF är i grund och botten en skam baserad störning så de måste projicera.

    "Första året var han som en dröm"
    om det verkligen stämmer så finns det inget som utesluter en diagnos av något slag men det är knappast en personlighetsstörning.

    De män Wolfgang skriver om, de vill helt enkelt inte kännas vid sina svagheter som att de är deprimerade och mår skit "till skillnad mot riktig psykopati, som är en tidig störning, har det destruktiva beteendet inte alltid funnits, utan mannen har plötsligt ändrat sig." det är också i grund och botten skam baserat så de påminner en hel del om en narcissist eftersom de kan sätta igång att förneka allt som de skäms över och kan projicera det på andra, men det är ett tillstånd och inte en tidig störning som kan gå till sig när de mår bättre men eftersom de inte vill kännas vid sin sjukdomsbild så lär de sig aldrig att hantera det och söker inte hjälp och då kommer det destruktiva beteendet någon gång tillbaka.

    Mår man skit får man helt enkelt låta känslorna komma och försöka ta sig igenom dem och försöka ventilera genom att prata om det och sätta ord på känslorna, det försvinner inte om börjar man stöta bort dem, förnekar dem däremot kan de bli väldigt "grumliga" med tiden så kan man få väldigt svårt att identifiera känslorna.
    sv.wikipedia.org/wiki/Alexitymi
    sv.wikipedia.org/wiki/Avtrubbad_affekt

    Det kan vara väldigt jobbigt för män när flickvännen blir gravid, hon blir mer krävande, man har helt plötsligt en massa ansvar för ett barn.
    Vanligt att faderskap ger en kris

    Nyblivna pappor kan också få en förlossningskris, precis som nyblivna mammor. Krisen kan se olika ut för olika pappor: ångest, tvångstankar, depression eller till och med psykos. Och problemet tycks bli allt vanligare. En bidragande orsak är att nutida pappor tillbringar mer tid med sina barn och tar allt större ansvar, menar Kirsten Lindved, dansk psykoterapeut, som forskar om fenomenet.

    www.svd.se/vanligt-att-faderskap-ger-en-kris
    Nyblivna partners kan också drabbas av depression

    Depression hos partners till nyförlösta kvinnor har inte undersökts så mycket, och den forskning som finns gäller pappor. Man uppskattar att 3-5% av samboende pappor drabbas av depression efter förlossningen, vilket är ungefär dubbelt så många jämfört med män i allmänhet. Tyvärr är risken något större om mamman är deprimerad.

    När båda mår dåligt blir det svårt att stötta och avlasta varandra och det blir extra viktigt att söka hjälp. Det gäller förstås alla typer av familjer.

    www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/barn-och-familj/att-bli-foralder/depression_efter_forlossning
  • KlunsSmurfen
    Marskvinna skrev 2017-08-06 14:21:48 följande:
    Ja när jag läser om det finns det mycket som stämmer in, inte allt men det mesta..

    Han har kontaktat en för hjälp.. men känns inte som han gör det för att han vill ändra sitt beteende utan mer att jag har krävt det..
    Då säger det sig självt att det inte är någon mening med att försöka.
  • Marskvinna
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-06 15:15:31 följande:

    En psykopat har inget intresse av att hålla en fasad uppe så länge, de förknippar inte heller sin självkänsla och självbild med dåliga egenskaper, de kan inte heller känna skam så de har inga problem med att känna sig grandios och känner antagligen inget behov av att projicera medan NPF är i grund och botten en skam baserad störning så de måste projicera.

    "Första året var han som en dröm"om det verkligen stämmer så finns det inget som utesluter en diagnos av något slag men det är knappast en personlighetsstörning.

    De män Wolfgang skriver om, de vill helt enkelt inte kännas vid sina svagheter som att de är deprimerade och mår skit "till skillnad mot riktig psykopati, som är en tidig störning, har det destruktiva beteendet inte alltid funnits, utan mannen har plötsligt ändrat sig." det är också i grund och botten skam baserat så de påminner en hel del om en narcissist eftersom de kan sätta igång att förneka allt som de skäms över och kan projicera det på andra, men det är ett tillstånd och inte en tidig störning som kan gå till sig när de mår bättre men eftersom de inte vill kännas vid sin sjukdomsbild så lär de sig aldrig att hantera det och söker inte hjälp och då kommer det destruktiva beteendet någon gång tillbaka.

    Mår man skit får man helt enkelt låta känslorna komma och försöka ta sig igenom dem och försöka ventilera genom att prata om det och sätta ord på känslorna, det försvinner inte om börjar man stöta bort dem, förnekar dem däremot kan de bli väldigt "grumliga" med tiden så kan man få väldigt svårt att identifiera känslorna.

    sv.wikipedia.org/wiki/Alexitymi

    sv.wikipedia.org/wiki/Avtrubbad_affekt

    Det kan vara väldigt jobbigt för män när flickvännen blir gravid, hon blir mer krävande, man har helt plötsligt en massa ansvar för ett barn.


    Ja vad det än är så terapeuten jag har kontakt med på kvinnojouren nu säger att det är vanligt att män som misshandlar psykiskt och även fysiskt ofta är väldigt charmiga och omtänksamma den första tiden och beter sig bra tills man ex flyttar ihop, blir gravida eller gifter sig... när dom anser att man är 'fast'

    Då påbörjar dom gradvis sin misshandel psykiskt, för att sakta bryta ner en...

    Och tydligen enligt henne så är det vanligt att han utåt är en toppenkille och behandlar en väl, mesans när man är ensamma så pågår annat
  • Anonym (narc)
    Marskvinna skrev 2017-08-06 15:27:48 följande:
    Ja vad det än är så terapeuten jag har kontakt med på kvinnojouren nu säger att det är vanligt att män som misshandlar psykiskt och även fysiskt ofta är väldigt charmiga och omtänksamma den första tiden och beter sig bra tills man ex flyttar ihop, blir gravida eller gifter sig... när dom anser att man är 'fast'

    Då påbörjar dom gradvis sin misshandel psykiskt, för att sakta bryta ner en...

    Och tydligen enligt henne så är det vanligt att han utåt är en toppenkille och behandlar en väl, mesans när man är ensamma så pågår annat
    Så är det absolut. TS du skrev att du försöker lämna men att det är svårt att få bostad. Ett tips är att kontakta socialtjänsten i din kommun och se om du kan ansöka om social förtur till ny bostad utifrån att du är utsatt för psykisk misshandel i hemmet. 
  • Marskvinna
    Anonym (narc) skrev 2017-08-06 15:31:45 följande:

    Så är det absolut. TS du skrev att du försöker lämna men att det är svårt att få bostad. Ett tips är att kontakta socialtjänsten i din kommun och se om du kan ansöka om social förtur till ny bostad utifrån att du är utsatt för psykisk misshandel i hemmet. 


    Okej så man har förtur då? Det vore ju kanon
  • Anonym (narc)
    Marskvinna skrev 2017-08-06 19:27:02 följande:
    Okej så man har förtur då? Det vore ju kanon
    Kommunen kan ha olika kriterier, men våldsutsatta (psykisk våld räknas oftast in där) brukar alltid ingå i de kriterierna. Det kan fortfarande innebära en väntetid, men inte lika lång som man får på egen hand. I vissa kommuner är det socialtjänsten som man kontaktar, i andra är det den kommunala hyresvärden direkt. Be kvinnojouren intyga det du uppger. Lycka till, och starkt av dig att du börjat bryta dig fri!
  • Marskvinna
    Anonym (narc) skrev 2017-08-06 19:30:15 följande:

    Kommunen kan ha olika kriterier, men våldsutsatta (psykisk våld räknas oftast in där) brukar alltid ingå i de kriterierna. Det kan fortfarande innebära en väntetid, men inte lika lång som man får på egen hand. I vissa kommuner är det socialtjänsten som man kontaktar, i andra är det den kommunala hyresvärden direkt. Be kvinnojouren intyga det du uppger. Lycka till, och starkt av dig att du börjat bryta dig fri!


    Tack <3
Svar på tråden Psykisk misshandel