När ringer du 112 ?

Jag gör det då och då på Internet. Inga namn nämnda.

Men du skrev att du tänkte hjälpa i Sverige.

Skadade får hjälp i Sverige av lekmän. Är det pga att vi har lagar eller inte har lagar som skyddar

Och hur ska du avgöra om det blivit en eller två liter blod? Har du sett så mycket blod någon gång eller ska du leta upp ett litermått?

Och det har du gjort, tränat med vatten? I och utanför en bil, med och utan tjocka kläder?

Så om jag förstår kan du inte avgöra om hur mycket en person blöder.

Reagarar troligtvis bättre än en som förblödit.

Så sommartid inga helikoptar. Sämre än Sverige alltså.

Klart helikoptrar är dyrt, speciellt om de ska ha ständig hög beredskap och kunna täcka större delen av landet snabbt.

Kan vara betydligt mer kostandseffektivt med ett bra nätverk av ambulanser.

Säkert mer försvarbart ekonomiskt i anslutning till svårtillgängliga områden som berg och skärgård.

Bör eller måste?

Om man inte vet vad som har hänt eller vilka skador, ska man ringa då?

Och hur kommer du hantera detta när du kommer till en olycksplats. Risken att du gör fel!

Om du inte kan förstå det och det blir ett problem för dig lär du behöva tänka till en gång till.

Utbildningar olika fokus och målgrupper. Vid en av de bättre utbildningarna jag gått kom var det aldrig tal om att ringa 112. Däremot las mycket fokus vid stoppa blödning, ta hand om napalmskador, brinnande fosfor och nervgifter. Kunskap som sällan är värt att lägga tid på i andra sammanhang,

Vid en annan var det mycket fokus på att ta hand om köldskador, något som sällan lärs ut vid utbildningar riktade mot trafiken, frakturer och hur man transporterar en skadad en kortare bit.

På utbildnignar via jobbet ligger en del fokus på syror och elskador samt kvävande gaser. Just el och kvävande gaser gör att man måste tänka till en extra gång innan man närmar sig en skadad/medvetslös.

Sen är det väl klart att det blir olika rekomendationer på olika ställen, övrig vård funkar olika, man drar olika slutsatser från forskning och erfarenheter.

Sen kommer tidsfaktorn innan och när nya erfarnheter dyker upp hinner inte alla uppdatera utbildningmaterial och kursplaner. Bara detta att hjärtstartare nu börjar finnas på många ställen förändrar saker. Vidare har det visat sig att folk är ovilliga att göra mun-mot-mun metoden trots utbildning vilket gör att man har ändrat en del.

Sen måste man begripa att en olycksplats sällan är enkel och att göra hyfsat enkla rekomendationer gör att det kanske inte blir precis optimalt vid varje tillfälle. Det viktigat är att göra någoting iställer för att göra ingenting. Oavsett o man sen larmar först eller kollar läget först är alltid bättre än att göra ingenting.

Risken om man hänger upp sig på exakt handhavande och vilka regler/lagar som gäller är att man blir handlingsförlamad när situatioen blir komplex, vilken den oftast är, att de regeler man lärt sig inte riktigt passar.