Feminism

Jag har inte en ängels tålamod och folk som inte kan se bortom mentala sammanbrott är inte min målgrupp.

Har du ens bildat dig en uppfattning om hur feminister (speciellt manliga diton) blir bemötta?

Sådant här kan folk skriva om feminister helt obemött i den här tråden......och samtidigt som en del joddlar om hur totalt olika feminister inte tar ansvar för vad den andra gör och säger.

Förstår du inte hur mitt tålamod kan börja tryta emellanåt så får du skaffa dig perspektiv och sluta kräva en omänsklig integritet av folk som du själv till och med aktivt provocerar.

Ditt osmakliga skämt var tydligen inte borttaget;

Det är ju målet för feminism men i vissa ideologier verkar jämställdhet vara ett sekundärt mål, om det ens är ett mål.

Så vad man överhuvudtaget menar att jämställdhet är är alltså sekundärt för jämställdhetsarbetet, enligt dig.

Såhär ser den kronologiska händelsekedjan ut i ditt resonemang;

1. Skapa jämställdhet.

2. Avgöra vad jämställdhet är.

Verkar det rimligt?

Att hata män är symptomatiskt för extremare radikalfeminism. Med andra ord är målet beskrivet i den sista punkten.

Tvivlar dock på att genuspedagogiken - om det är den du menar - har formats på ett sådant vis men det finns såklart ingen garanti för att pedagogen i sin tur är vettig. Annars brukar väl kvinnor som hatar män både vara färre och äldre än så?

Får påpeka att jag inte är positiv till genuspedagogik i sig. Jämställdhetsarbetet ska i min mening riktas mot föräldrarna i dessa sammanhang och i form av bildning, men socialistiska feminister - som anser att det är statens rätt att mästra individen - håller såklart inte med och det är främst dessa som håller i makten.

Övrigt som kan vara värt att veta är att genuspedagogik är Socialdemokratisk politik - det var deras förslag men de fick naturligtvis voteringsstöd av hela vänsterblocket och troligen av fler (annars hade förslaget troligen blivit nedröstat).

Om du vill så kan jag söka upp och presentera riksdagsbeslutet så att partierna som har stött den här politiken framkommer.

Det handlar inte om att vinkla saker i favör åt någon särskild politik - likt nämnda kvällstidningar - utan om att förmedla bilden av att feminism skulle vara fullständigt synonymt med socialistisk radikalfeminism; det handlar om mörkläggning.

Som jag skrev i inlägg #236 så är intersektionella studier i särklass den ledande studieformen inom genusvetenskapen. Det var det andra problemet som jag fäste på genusvetenskapen och med motiveringen att området brister i perspektiv som även berör förhållandet inom grupperna.

Bristen på intrasektionella studier genomsyrar dock all relationsorienterad humaniora - från sociologi och kulturvetenskap bort till genusvetenskap.

Intresset för hur förhållandet ser ut inom grupper och vad sådan forskning skulle kunna tillägga i form av perspektiv, är minst sagt svagt.

Jag själv anser att förhållandet mellan exempelvis en kvinnlig undersköterska och en kvinnlig riksdagsledamot, är faktorer som borde få vikt - när man då analyserar samhället ur ett maktperspektiv.

Vad tycker och tänker du själv om det här?

Feminism; nej tack!

Ja absolut.

Jag måste säga att jag gillar programledaren för "Factual Feminism"! - har dock ingen inblick i den feministiska scenen i USA.

Det man dock bör ha i åtanke samt skilja på är att intersektionella studier som metod, är influerad av tankar inom socialistisk feminism. Det är socialistiska feminister som i alla tider har menat att man också ska ta hänsyn till klass, etnicitet et cetera, och inte enbart kön, för att få en ordentlig bild över maktförhållanden i samhället (helt i linje med Karl Marx/Friedrich Engels samhällsteorier). Vilket i sig ändå är rimligt men jag anser att man brister i perspektiv när man enbart jämför tillståndet mellan grupper och inte alls tar hänsyn till tillståndet inom grupperna därtill.

Medan konspirationsteorierna som hon tar upp i samband med "Patriarkatet" är radikalfeministiska influenser. Det är det här teoretiska ramverket (tesen om "Patriarkatet") som genusvetenskapen tenderar att uppfylla åt sig självt idag.

Skulle man göra sig av med dessa ideologiska influenser samt lägga till intrasektionella studier, hade vi kunnat få ett nyttigt instrument för maktanalyser i samhället.

Det blir väldigt diffust när man enbart talar om feminism i tre vågor. Vardera våg har skapats av ideologiska strömningar som nått ett genombrott; den första var driven av liberalfeminism, den andra var driven av socialistisk feminism och den tredje samt nuvarande vågen drivs av radikalfeminism.

Ska se vidare nu!