Feminism

Du påstår det men när jag ber dig om exempel......på det som du till och med påstår händer jätteofta, så presenterar du inga. Jag vet varför. Jag har förklarat varför. Du valde dock att fokusera på ett citat från en tidning i det inlägget och uppenbarligen ingenting mer.

Hur förklarar du att knappt en kotte känner till feministiska organisationer som exempelvis Centerkvinnorna och Liberala Kvinnor? - även om den förstnämnda och under lång tid har varit Sveriges största feministiska organisation, med femfaldigt fler medlemmar än Feministiskt Initiativ, och när den senare har rikskändisar som företrädare exempelvis Selma Lagerlöf.

Är inte det lite konstigt i dina ögon? - att Feministiskt Initiativ fick medialjus så att hela Sverige kände till dem, när de bara hade ett par tusen medlemmar, medan en feministisk organisation om ~25 000 medlemmar inte ens syns.

"Fast redan i själva ordet skär det ju sig - jämställdhet, dvs SAMMA rättigheter oavsett kön - men ändå anser exempelvis särartsfeminister att kvinnor genom vår biologi har större möjlighet att ta hand om barnen. Hur illa rimmar inte det?"

Att resonera som om kvinnor - av naturen och generellt - skulle vara mer kapabla till att ta hand om barn än män, har väl ingenting med rättigheter att göra? Vilka rättigheter skulle försvinna eller kompromissas av det resonemanget?

Absolut inte exempel som stärker din sak? Ja, det är ju också ett sätt att diskutera på...

Till ett enda sorts klientel? Har du verkligen läst mina inlägg så dåligt att du inte ens har förstått att jag separerar feminister från varandra så är det omöjligt att diskutera med dig.

Om jag nu missförstår dig och du menar att jag kategoriserar feminister som i sin tur hamnar i vardera "sorts klientel" - så gör jag det här utifrån ett ramverk av bestämda åsikter som har fått namn, definitioner, det vill säga ideologier.

Du nämner själv socialister och liberaler i dina inlägg. Det är också två ramverk av åsikter som har fått bestämda namn, definitioner, det vill säga två ideologier.

Du verkar vara fullt medveten om att demokrater kan kategoriseras som socialister och liberaler, att det helt enkelt är skillnad på dessa två kategorier - även om båda kallar sig för demokrater.

Att feminister kan kategoriseras precis som demokrater och att kategorierna skiljer sig lika mycket åt (till och med på samma vis), även om samtliga kallar sig för feminister - är du dock inte mottaglig för alls.

Sedan så avgörs inte dessa kategorier genom vilka åsikter som helst och som blott förknippas med en sorts politik, utan av bestämda åsikter - vad man anser att jämställdhet innebär, vilka metoder man förespråkar för att nå jämställdhet med och vilka samhällsanalyser man ställer sig bakom, är exempel på det essentiella.

Ok. Det håller jag med om.

Det tror inte jag heller och långt ifrån alla skulle kunna benämnas som radikalfeminister. Partiet är dock radikalfeministiskt.

Jag är för total ideologidöd. Som individualanarkist återfinns min samhällsmodell mellan öronen och ingen annanstans. Vi lever dock inte i ett samhällssystem som ger utrymme för ideologidöd och inflytande samtidigt. Jag har gärna det inflytandet som jag kan få över tillvaron - i en representativ demokrati och i ett politiskt landskap där särskilda ideologier praktiseras. Varför jag finner mig i saken och förhåller mig till den verkligheten så gott det går. För någonting annat vore tyvärr bara meningslös eskapism, i min mening, och att lämna över makten till vem som helst.

Så nej, jag är inte nöjd och belåten med att kategorisera människor utifrån ideologier. Jag förstår dock varför det är nödvändigt att göra så och förstå aktuella ideologier, i vårt samhälle. Då det är olika ideologier som styr samhället och influerar det på en fundamental nivå.

Män kan ändå vara lika bra föräldrar eftersom det inte är så svårt att lära sig. Man kan också få det genom uppfostran.

Vissa egenskaper går också att träna upp.
Neuroplasticitet ? Wikipedia
sv.wikipedia.org/wiki/Neuroplasticitet

Direktdemokrati i någon form vore nog rimligast att lösa det med.Ingen aning.Modern särartsfeminism är betydligt mer välgrundad än att ytligheter från romantiken - exklusiva för just Europa/västvärlden - skulle vara utmanande, eller ens ytligheter överhuvudtaget.

Att gråta är förlösande och utsöndrar godartad kemi i alla människor. Något mer behöver inte en särartsfeminist känna till - som grundar hela sin sociala världsbild på just människans biologi - och för att komma tillslutsatsen att gråta, inte är någonting att skämmas för i sig. Det handlar snarare om varför, när och var män och kvinnor väljer att visa sådana känslor, som skulle skilja.

Det är även extremt få särartsfeminister som skulle utesluta påverkan av miljö. Om det ens finns någon...

Det är väldigt lätt att skaffa sig nidbilder om särartsfeminister men modern särartsfeminism resonerar i exakt samma banor som exempelvis Jordan Petersson, som du kan ta del av genom flera klipp i tråden. Tycka vad man vill men det är ingen fårskalle direkt.

Själv finner jag hela frågeställningen ganska ointressant. Problemen som uppstår, oavsett om de traditionella könsrollerna främst springer ur en social konstruktion eller främst ur biologin, berör en människas integritet. En man som är rotad i "manlighet" men saknar en solid integritet, kan uttrycka sig orimligt aggressivt för bagateller. En man som är rotad i att sväva ut i sin identitet men saknar en solid integritet, kan må fruktansvärt dåligt. Vice versa för kvinnor, naturligtvis, om än annorlunda utifrån dagens normativa utgångspunkt. Utan integritet mår alla dåligt, hur "manlig", "kvinnlig" eller "HBTQIA"-relevant en människa än upplever sig.

Det som bryter ner integriteten för en individ och ur ett individuellt anpassat perspektiv, är vad vi bör fokusera på - det är det destruktiva som ska bort, i min mening. Hur det sedan lämnar individens identitet är ovidkommande.

Absolut, och vad vore livet utan personlig utveckling? Att kunna mästra sig själv i alla tänkbara egenskaper är en fantastisk förmåga. Hur vi alla har en massa olika startgropar gör det bara mer intressant och gör det även så tydligt att vi faktiskt behöver varandra i rimlig utsträckning (jag är en anarkist, grupper om flera miljoner människor är ingen rimlig utsträckning för min del, snarare ett blygt hundratal).

När vi ändå har halkat in på spåret så älskar jag hur Jordan Petersson förklarade att skillnaderna mellan grupper - som i liberaler och socialister, över och underklass, judar och kristna, Européer och utomeuropéer et cetera - är försvinnande liten jämfört med skillnaderna som finns mellan individerna i dem.

Konservatister som bygger sitt fundament på sådant och som därmed kastar allt vad identitetspolitik och toxiska konstruktionsgrupperingar heter rätt åt fanders, får hatten av direkt!

Håller såklart inte med om allt men han är många gånger uppfriskande och jag har nog sett omkring 10 timmar av honom nu. Intellektet i sig är helt klart stimulerande.

Jag gillar dig. Ett tag var jag spyfärdig på feminister pga Lady Dahmer, Fanny Åström mfl men du visar att det faktiskt finns andra riktningar trots att just en enda modell beskrivs som ?feminism? generellt i media. Du gör ett bra jobb på forumet, önskar du kunde ställa upp i tv-debatt mot någon av de självskrivna experterna som tagit patent på feminismen.

Det hade helt klart varit intressant att möta dem i debatt och nog så nyttigt i allmänhet. Får se vad som händer nu när jag börjar studera på högskola, det kanske sätter något större i rullning.

Tack! 

Det hade varit så grymt, du hade ju varit överlägsen på att argumentera och åhörarna hade insett att feminism kan vara en intressant, mångfacetterad diskussion och inte nödvändigtvis 10 Guds bud skrivna av dagens radikalfeminister.

Jordan Peterson och Ivar Arpi (Svenska Dagbladet)