Borde otrohet vara straffbart?

Alltså, du får skyla dig själv eftersom hon var otrogen TVÅ gånger.

Man dumpar ALLTID direkt när man vet att sin partner är otrogen.

Håller med

Kort och gott, nej. Hur ska det kunna vara olagligt att såra någons känslor? Finns dessutom massor av öppna förhållanden där "otrohet" är tillåtet.

Du hotade någon till livet och blev dömd för det.
Du tycker att dina handlingar är någons annans fel och ansvar.
Du har själv ansvar för dina handlingar.

Så du var inte ens gift.
Då hade hon ju inte lovat trohet.
Varför skulle hon straffas.

1) Ja otrohet borde vara straffbart med tanke på vilka konsekvenser det får för den drabbade och barnen (om det finns några). I sverige är det till och med så illa att en person kan vara otrogen, bli på smällen och lura på sin partner ett barn som inte är hans utan straff. 

2) Att försöka jaga bort idioter som din fru självmant och gladeligen ligger med är ungefär lika smart som försöka bota ebola med alvedon. Problemet är frun inte kåtbockarna. Sen kan jag iof tycka att det inte är helt fel att lära den sortens idioter en läxa i att respektera andra men då tycker jag det handlar mer om en läxa och inte om att "jaga bort"

3) Jag säger som min gamla pappa alltid sa, man ska inte slåss men om man måste göra det så gör man det ordentligt. Dvs om du nu hade tänkt lära mannen en läxa så borde du gjort det ordentligt och inte bara hotat, då hade skadeståndet känt mer befogat och du hade betalt den med ett smile.

4) Absolut, när skitbeteende inte får konsekvenser så är det lättare att göra om det.

Fast i ett förhållande där sex med andra är tillåtet så är det inte längre otrohet. 

Iof kan man ju tycka att ett skitbeteende som bemöts av ett annat skitbeteende borde kunna ta ut varandra.

TS handlingar är givetvis hans ansvar men vad andra gjorde eller deltog i att göra mot honom är deras ansvar MED tillhörande konsekvenser.

Är man gifta så (beroende på vilka "vows" som läses upp, men förr i tiden var det i princip samma "avtal"/löften man gav), så har man ju lovat varandra, givit varandra löften att vara trogna. 

Därför anser jag faktiskt att är man redo att ingå detta "avtal", ge detta löfte så får man ju stå för det? Ja, jag accepterar skilsmässor m.m. Vad jag menar är att jag anser att till exempel den som är otrogen borde få gå tomhänt ur en skilsmässa. Alltså att den som blir bedragen ska få största delen av kakan i en bodelning. Detsamma gäller även brytandet av andra punkter man går med på i dessa "äktenskapsavtal" aka löften. 

Jag känner liksom ingen mening i att ge dessa löften när i dag i princip inga kan hålla dem. Jag tycker verkligen att den bedragna som plåster på såren åtminstone ska få majoriteten ur en bodelning. Dessutom tror jag det hade fått folk att tänka efter lite extra innan man hux flux flänger på en ny kvinna/man. I att först göra slut och sedan ta steget hellre än att gå bakom ryggen på sin partner. 

Jag ser faktiskt inte hur den idéen skulle vara dålig. Att den otrogna får betala i form av pris i pengar. I alla andra avtal förlorar ju ofta kontraktbrytaren något. Så konstigt att man inte gör det i äktenskapslöften. 

Som jag tolkar det var hon otrogen 2 ggr men TS fick inte reda på det förrän november 2014

"Jag har blivit bedragen 2 gånger av samma partner, detta avslöjades november 2014 och jag mår fortfarande dåligt över det."