Borde otrohet vara straffbart?

Vad ska straffet vara?

Vad händer om den som är otrogen är den enda som kan ta hand om barnen?

Hur ska otrohet definieras?

Vad händer om min partner blir kär i någon, men inte gör något förutom har kontakt via nätet?. Hur jämförs det med hångel på fyllan? Vilket av dessa, om någon, ska straffas?

Fast om han var otrogen mot dig så brydde han nog sig inte så mycket om att han förlorade dig och då är det väl inte mycket till straff? 

Nej, våldtäkt och otrohet är inte samma sak, och dåligt mår man oavsett oavsett vad man blivit utsatt för men poängen var att man mår lite bättre av att personen som gjorde det fick ett straff än att personen går fri.

Förmodligen som man definierar alla andra slags brott?

Vad händer om den som misshandlat någon är den ende som kan ta hand om barnen?

Att känna saker är inte brottsligt, man får inte straff för att man kände för att misshandla någon. Alltså kan man förmodligen inte straffas för att man blev kär i någon.

Resten av dina exempel kan väl graderas precis som man gör med andra slags brott. Du får ju inte ett du åker ju inte dit för misshandel för att du petar på någon med lillfingret eller hur?

Fast när man läser vad folk skriver om otrohet så verkar det väldigt svårt. Men visst, bestämmer staten vad som är otrohet, då får alla hålla sig efter det. Dock så blir det ganska lätt att komma runt, om man inte har skriftligt på att man är ett exklusivt par. Eller så ska det vara straffbart att ha öppna förhållanden också?

Jag tror faktiskt inte det finna något annat brott som är lika svårt att definiera, för det måste också bevisas att man var ett exklusivt par. Otrohet räcker inte som bevis.

Kan man inte bli straffad för att planera ett mord, utan att mörda? Jag vet faktiskt inte?

På ett principiellt och känslomässigt plan håller jag med om att det skulle kännas bra att göra det olagligt med otrohet. Rent praktiskt tror jag dock det skulle vara stora svårigheter i det hela vad gäller att göra det till en straffrättslig process... alltifrån var man skulle dra gränserna (flört, kyss, smekningar, etc), till frågan om vad för "straff" man skulle få. Men man kanske inte kan göra det till ett brott, men man kanske kunde införa civilrättsliga möjligheter att stämma för "emotional suffering", tror de har vissa såna möjligheter i USA.

Då skulle man dock behöva ha tydliga och klara bevis På att det fanns ett trohetslöfte. Tror att äktenskapslöften i princip skulle krävas, för att det inte skulle finnas några tveksamheter i om det verkligen varit en monogam relation. Eller att man skrivit ett avtal om trohet på annat sätt. Men då måste man även införa en möjlighet att bryta avtalets betydelse, då man gör slut. Många knepigheter men det kanske kan gå. I praktiken skulle det nog bara bli rika människor som skulle driva såna här rättsprocesser dock. För jag tror inte att man skulle få ihop en stark allmän opinion för att via skattsedeln finansiera dessa rättsprocesser, när man tänker på hur ansträngt läget redan är i t.ex. vården med besparingar, underbemanning etc.

Ett annat problem är ju att hur många skulle våga gifta sig eller skriva på trohetsavtal om man visste att man riskerade kännbara straff åtminstone ekonomiskt sett, vid otrohet? Inte ett problem för mig, men säkerligen skulle det minska antalet seriösa förhållanden/äktenskap, tror jag....

Japp, det blir precis som alla andra lagar, ibland lyckas man komma runt dem ibland inte. Finns ju folk som kommer undan med våldtäkt, misshandel, eller till och med mord med. Skillnaden är att de då i alla fall finns en möjlighet att straffa den sortens beteende mot att det inte finns någon möjlighet alls. 

Jag tycker att det är en ickefråga.
Otrohet är alltid fel men att göra det till en rättsfråga är inget alternativ.

Det går inte att inskränka människors frihet och vilja på det sättet.
Bättre är väl i så fall att inte lova något?
Man måste inte lova evig trohet vid en kyrklig vigsel, man måste inte lova att älska varandra tills döden skiljer en åt heller. Det är helt valfritt.

Att vara otrogen är bara moraliskt fel, inget som rättsväsendet ska lägga fingrarna i.

Ja, så kan man se på saken. Eller så kan man väga saker mot varandra. Vill vi att staten lägger sig i våra sexliv mer än nödvändigt? Jag vill inte det. Att förbjuda folk att ha sex blir nog omöjligt, så då blir frågan; var ska gränsen dras?

Jag tycker det är bra att båda parter ska vara överens. Jag tycker även det är bra att det finns en åldersgräns, så att samtycke inte kan ges av en 11-åring, t.ex. Och så vidare.

När det kommer till otrohet blir det mycket svårae. Dels eftersom otrohet ska defineras. Och dels så ska det definieras vilka som kan råka ut för otrohet. Kan ett par i öppet förhållande det? Måste det skrivas ett avtal direkt när man ingår i ett förhållande. När ska jag som medborgare ringa polisen om jag misstänker otrohet? Redan ute på krogen?

Jag skulle gjort det vid många andra brott, bland annat de som du tog upp.

Summan blir, för mig, att än vad jag tycker om otrohet, så blir det för svårt att jobba med detta.

Jag märkte att han mådde dåligt.
Än idag kan han ha svårt att se mig i ögonen och hälsa på mig om vi råkar på varandra ute på stan.
Och då har det gått lång tid sedan det hände.

Ja,fast hur ska personen straffas för otrohet egentligen? Och vad ska personen göra för att det ska räknas som otrohet?
Gränsen för otrohet är ju olika för olika personer.
Det jag definierar som otrohet kanske en annan inte alls definierar som otrohet t ex.
Vart ska man då dra gränsen?

Där ser man, det visste jag inte. Borde vi ta efter som sagt.