Anonym (Hej) skrev 2018-02-15 10:17:09 följande:
Men kanske ni skulle prova på detta med att vara särbo ett tag? Jag tror ändå att det ät ett bra alternativ, även om jag hade ju varit galen av oro att han träffar den andra. Men jag tror faktiskt att det kan vara bra.
Jag hörde förresten av en bekant att min mans älskarinna har varit sjukskriven, men är nu tillbaka. Jag hoppas att hon träffar nån annan så hon slutar jaga min man.
Det kan säkert vara ett alternativ för många. Testa att leva isär ett tag, känna hur det känns. Lite "vet inte vad man saknar förrän man förlorat det"-tänk.
För min/vår skull, tror jag tyvärr att det inte kommer hjälpa alls.
I och med att hon gjort detta två gånger nu (vad jag vet), med samma man, och så beräknande och länge, vet jag inte vad bo i sär skulle göra för oss.
Hon har flera ggr skrivit till honom att hon visste vad hon riskerade och hur det kunde sluta. Men hon tyckte att det var värt det. Och hon visar ju det genom att gå tillbaka till honom en andra gång. Och i 3,5 år. Hur ska bo isär hjälpa då?
Jag tror tyvärr att jag måste inse att han står högre i kurs än vad jag gör, även om hon lever med mig fortfarande. Och samma sak här; jag kommer aldrig att veta varför hon gör det. Är det för att hon verkligen älskar mig på det sättet och vill leva med mig? eller är jag bra att ha, tills hennes ex lämnar sin fru? Är det för tryggheten och det praktiska? Jag kommer aldrig känna att jag vet vilket. Jag kan bara välja att tro på det ena eller det andra. Och efter det hon gjort, är där inte så många alternativ.
Nu är inte detta min tråd, så jag ber om ursäkt för att jag skriver så mycket om min egen situation.
Jag hoppas bara att min öppenhet kring den, kan hjälpa någon i liknande situation.
Min fru och älskaren, skrev totalt runt 30 000 mail till varandra, nu den andra rundan. Och då har vi inte räknat med alla Messenger-meddelanden, samtal, chats, osv.
Innehållet var blandat. Ofta med väldigt mycket känslor.
Texten nedan skrev min fru till honom en dag när de diskuterade huruvida de var otrogna eller inte. Hon tyckte att han visade för lite känslor och "bara" var intresserad av sex. En av alla texter som ligger till grund för att jag inte tror att bo i sär kommer hjälpa något.
"Det känns som ett slag i magen när du skriver att du förnekar att vi är otrogna. Jag är i allra högsta grad otrogen mot min man och är en dålig förebild för mina barn. Men det är ett val jag gjorde tillsammans med dig innan allt blev fel. Och när vi tog det beslutet så hoppade jag rätt ut i känslohavet. Och nu är jag ensam där... För du förnekar och väljer annat... (hans fru, menar hon här)
Och här är jag. Otrogen och glad över mitt beslut att vara det. För det är det som gör mig lycklig. Du är värd det. För mig är du viktigare än allt det där andra."
Tankar kring det?
Är där någon som inte förstår att jag känner att vi inte kan vara rätt för varandra?
Och detta är bara en text av 1000-tals med liknande kärleks- och känsloutfall.
Men min fru gav mig historien att det aldrig var några känslor inblandade.
Ni skulle bara se vad hon skrev i sina egna anteckningar...
