När krisade ni som värst efter otrohet

Hej! Fattar att ni inte kanske vill höra från en som mig, men jag var i mitt förra äktenskap otrogen med samma tjej i ca 1,5 år innan det kom fram. Vi blev kära i varandra, jag visste att jag älskade henne. När det kom fram, ville min fru fortsätta. Våra barn var då små (3 o 6 år). Jag stannade, bröt all kontakt med den andra tjejen och ?satsade? på vårt äktenskap.

Nu till ts fråga, när krisade ni som mest? Svaret är att vi slutade aldrig krisa. Min fru hade ingen tillit till mig och jag kunde inte riktigt släppa den andra. Tänkte på henne ofta, på jobbet, på semestrar och när jag och min fru hade sex. Tillslut såg jag att mitt svek bara fortsatte. Min fru fick aldrig chansen att läka. Tillslut var skilsmässa ett faktum. Då hade vi ändå gjort ALLT som man skulle. Terapi, samtal, bråk, öppenhet.

När min skilsmässa ställdes jag inför ett ?pest eller kolera?-val. Lämna en person jag visste att jag ville leva med eller lämna min familj. Min exfru har efteråt sagt att hon skulle ha lämnat. Och jag skulle ha lämnat.

Jag vet inte om mitt inlägg hjälper på nåt sätt och hag är inte ute efter att såra nån. Kanske kan det öppna för samtal i era situationer.

Hej! Fattar att ni inte kanske vill höra från en som mig, men jag var i mitt förra äktenskap otrogen med samma tjej i ca 1,5 år innan det kom fram. Vi blev kära i varandra, jag visste att jag älskade henne. När det kom fram, ville min fru fortsätta. Våra barn var då små (3 o 6 år). Jag stannade, bröt all kontakt med den andra tjejen och ?satsade? på vårt äktenskap.

Nu till ts fråga, när krisade ni som mest? Svaret är att vi slutade aldrig krisa. Min fru hade ingen tillit till mig och jag kunde inte riktigt släppa den andra. Tänkte på henne ofta, på jobbet, på semestrar och när jag och min fru hade sex. Tillslut såg jag att mitt svek bara fortsatte. Min fru fick aldrig chansen att läka. Tillslut var skilsmässa ett faktum. Då hade vi ändå gjort ALLT som man skulle. Terapi, samtal, bråk, öppenhet.

När min skilsmässa ställdes jag inför ett ?pest eller kolera?-val. Lämna en person jag visste att jag ville leva med eller lämna min familj. Min exfru har efteråt sagt att hon skulle ha lämnat. Och jag skulle ha lämnat.

Jag vet inte om mitt inlägg hjälper på nåt sätt och hag är inte ute efter att såra nån. Kanske kan det öppna för samtal i era situationer.

Snälla, undervärdera inte det du kan ge i och med ditt inlägg. Nu är detta inte min tråd men TS är tacksam för ditt engagemang och jag är det verkligen också. Jag tror vi är många som uppskattar att du skrev.

Även om otrohet är ett svineri som inte kan jämföras med mycket, är personen som begår det ändå en människa.

Och att höra någon som varit otrogen, berätta öppet om sina känslor och sin historia, kan ge andra en djupare insikt i sin egen situation.

Hur tänkte du möt du levde ett dubbelliv?

Varför gjorde du det när du visste vad det riskerade?

Hur rättfärdigade du det för dig själv?

Tack, hör gärna allas historier.

Hej! Fattar att ni inte kanske vill höra från en som mig, men jag var i mitt förra äktenskap otrogen med samma tjej i ca 1,5 år innan det kom fram. Vi blev kära i varandra, jag visste att jag älskade henne. När det kom fram, ville min fru fortsätta. Våra barn var då små (3 o 6 år). Jag stannade, bröt all kontakt med den andra tjejen och ?satsade? på vårt äktenskap.

Nu till ts fråga, när krisade ni som mest? Svaret är att vi slutade aldrig krisa. Min fru hade ingen tillit till mig och jag kunde inte riktigt släppa den andra. Tänkte på henne ofta, på jobbet, på semestrar och när jag och min fru hade sex. Tillslut såg jag att mitt svek bara fortsatte. Min fru fick aldrig chansen att läka. Tillslut var skilsmässa ett faktum. Då hade vi ändå gjort ALLT som man skulle. Terapi, samtal, bråk, öppenhet.

När min skilsmässa ställdes jag inför ett ?pest eller kolera?-val. Lämna en person jag visste att jag ville leva med eller lämna min familj. Min exfru har efteråt sagt att hon skulle ha lämnat. Och jag skulle ha lämnat.

Jag vet inte om mitt inlägg hjälper på nåt sätt och hag är inte ute efter att såra nån. Kanske kan det öppna för samtal i era situationer.

Hur länge försökte ni rädda äktenskapet? Du bröt kontakten helt med älskarinnan eller hördes ni av någon gång? Blev det du och älskarinnan?

Vi försökte i 3 år. Och ja, jag bröt kontakten helt. Hon försökte ta kontakt då och då det första året, men jag vågade inte svara henne (mer än en gång) för att jag skämdes över vad jag hade gjort mot min exfru och jag ville inte såra henne mer nu när jag hade lovat att försöka. När jag svarade henne den enda gången var jag kall och sa att jag inte var kär, att jag aldrig varit det, att jag insåg att det var min fru jag egentligen älskade. Det betyder dock inte att jag inte ville svara henne varje gång Att jag inte ville krama och trösta henne. Att jag inte ville vara med henne. Allt det ville jag egentligen.

Det blev inte hon och jag som du kanske förstår. Efter ett år ungefär träffade hon en annan man. Det har nu gått 2 år sedan skilsmässan och jag tänker fortfarande på henne nästan dagligen och såklart finns det ett hopp om oss fortfarande. Men, jag har bränt mina broar. Jag förtjänar det antagligen.

Tack för ditt svar. Du gjorde ett försök för din fru som känns ärligt. Sen blev det i slutändan ändå inte det hon, ni hoppats på kanske. Men jag önskar dig all lycka.

Alltså nu tycker ju jag inte ofta synd om otrogna människor men det var faktiskt väldigt intressant att läsa din sida av saken. Jag tycker uppriktigt synd om dig! Att du skapat lidande för din fru är ju uppenbart. Att din älskarinna fick lida är också rätt uppenbart men hur mycket du som var otrogen fick lida är någon jag inte funderat på innan...

Man brukar ju tala om "Karma" och det verkar som du fått dig en rejäl dos av det.

Jag funderar ofta på min ex fru och om hon är "nöjd" idag med sitt nya liv. Jag tror faktist inte det. Jag lyckades dock landa på fötterna och träffade en underbar fru och idag har vi barn ihop. Min ex fru har inga fler barn men jag vet att dom har provat i några år nu och snart blir hon 40 år gammal...

Jag har läst alla inlägg på denna tråden och jag kan bara inse att hade min fru inte velat lämna mig så hade jag också varit kvar. Jag hade också mått otroligt dåligt som inte kunde lita på min fru igen. Idag är jag otroligt glad att hon släppte mig fri. För då hade jag inte styrkan att lämna.

Hoppas att du (Fd otrogen) iallafall har lärt dig någon av det du gjorde. Ta aldrig din nästa partner för givet. Och kanske se dig själv som en nykter alkoholist. Alltså försätt dig INTE i en situation där du kan bli kär igen. Precis som en nykter alkoholist inte gärna går i på en pub eller systembolaget för att köpa vatten. Då är det bättre att gå till Ica så man inte blir frestad av den förbjudna frukten.

Lycka till i livet, jag hoppas verkligen att du får uppleva kärleken igen!