Anonym (härdad) skrev 2018-02-26 10:54:18 följande:
Ursäkta att jag säger det men vad hjälper information, nya infallsvinklar och andras erfarenheter och råd om du inte kan ta till dig informationen och göra något vettigt av det? Är inte det som att samla på sig ett helt bibliotek med böcker och sen låta dem mögla i källaren?
Den tredje partners synvinkel är i grunden densamma som den otrognes, gränslös egoism. Man vill ha något och man tar det man vill utan att bry sig det minsta vem det drabbar. Innerst inne vet du redan vilken egoist din fru är och vilken egoist hon bedrog dig med. Den stora frågan är varför DU med all den vetskapen väljer att stanna?
Härdad, all information, alla tips och råd jag får, hjälper mig enormt mycket.
Jag tar till mig mer än vad det ser ut som. Utan det, hade jag varit ännu värre däran.
Jag,
som person, har bara svårt att gå vidare. Jag ältar och gör mig själv osäker.
Osäker på om jag har egen skuld i detta och i så fall hur mycket, om jag förstorar upp saker, om jag kan leva med vad hon har gjort eller inte osv osv.
Jag lurar mig själv till att hela tiden se på saken från min frus synvinkel, även när jag vet att hon inte förtjänar att jag gör det.
Jag gör inte detta med vilje. Jag försöker inte medvetet nättrolla för att se hur mycket av allas gränser jag kan tänja. Jag sitter helt enkelt fast i ett stadie av min frus fuckup, som jag inte tar mig ur. Jag får inte känslan av att mina känslor är "rätt" och oroar mig för att jag kommer ta fel beslut. Jag oroar mig för hur barnen ska få det om vi går isär osv osv.
Och om det då kommer in en människa som kan ge sin bild av otrohet överlag, sett från en tredje synvinkel, blir det också högst aktuellt för en som mig att fråga frågor. Allt för att komma till den punkt där polletten äntligen trillar ner.
Jag är ledsen och vet att det är tröstlöst att läsa.
Men det är halva mitt liv som jag har med denna kvinnan. Det är bara så förbannat svårt att släppa, utan att verkligen ha vridit och vänt på allt.
