• Anonym (Kris)
    Äldre 7 Feb 12:04
    63786 visningar
    202 svar
    202
    63786

    När krisade ni som värst efter otrohet

    Min man har varit otrogen med samma tjej i över ett år. Jag har valt att fortsätta tillsammans med honom. Det har nu gått fyra månader och det går ok. Vi kan prata, ibland bra, ibland dåligt. Tilliten är totalförstörd. När var det som värst för er andra som fortsatt efter otrohet. När krisade ni som värst efter att det uppdagats. Direkt, efter några månader, något år? Älskar honom, men Vill inte kämpa i onödan om det ändå inte fungerar i slutändan. Kommer man över det? Vi har barn som dessutom vet om det och har mått dåligt. Utåt håller vi fasaden.

  • Svar på tråden När krisade ni som värst efter otrohet
  • Anonym (Kris) Trådstartaren
    Äldre 13 Feb 20:35
    Anonym (...) skrev 2018-02-13 20:05:03 följande:

    Ja, men det känns som om du missar Fd otrogens poäng lite (jag kan ju såklart ha fel!!). Både hans exfru och han själv anser att de skulle ha lämnat tidigare.


    Jag har förstått poängen... Det jsg menar är att ingen av dom ville ju sitta i den här sitsen. Såklart. De kämpar, tillit förstörd, bråk, inser senare stt det borde brutit tidigare osv. De fick alltså inte nåt av det de kanske hoppats på. Sitsen är tuff. Menade i all välmening för jag antar att ingen av dom ville hamna här överhuvudtaget...
  • Anonym (Hej)
    Äldre 13 Feb 21:32
    Anonym (Kris) skrev 2018-02-13 19:52:43 följande:

    Tack för ditt svar. Du gjorde ett försök för din fru som känns ärligt. Sen blev det i slutändan ändå inte det hon, ni hoppats på kanske. Men jag önskar dig all lycka.


    Jag kan tyvärr inte se att att det var ett ärligt försök. Han fortsatte ju ljuga, för frun och tjejen han hade ett förhållande med. Det känns så sorgligt alltihop, som om min man nu tänker likadant.
  • Anonym (Kris) Trådstartaren
    Äldre 14 Feb 08:38
    Anonym (Mackan) skrev 2018-02-13 17:17:11 följande:

    Krisade i några veckor efter sveket.

    Sen var det okej i någon timme.

    Sen krisade det i några veckor till.

    Den skiten går upp och ner och jag har varit med om det en gång tidigare. Tog över ett år att komma över och denna gången var det mer brutalt så det vettitusan hur lång tid det kommer ta.

    Otrohet dödar verkligen en människa.


    Vad var första sveket?

    När kom det andra? Och varför mer brutalt?

    Varför stannade du kvar då och barför är du kvar nu?
  • Anonym (härda­d)
    Äldre 14 Feb 09:13
    Anonym (Kris) skrev 2018-02-13 20:35:27 följande:

    Jag har förstått poängen... Det jsg menar är att ingen av dom ville ju sitta i den här sitsen. Såklart. De kämpar, tillit förstörd, bråk, inser senare stt det borde brutit tidigare osv. De fick alltså inte nåt av det de kanske hoppats på. Sitsen är tuff. Menade i all välmening för jag antar att ingen av dom ville hamna här överhuvudtaget...


    Nej jag tror du fortfarande misstolkar. I din version så försätts båda i den situationen bara sådär huxflux och så försöker de göra det bästa av situationen men misslyckas. Men riktigt så var det inte. De hamnade i den situationen för att han VALDE de medvetet. Att situationen blev som den blev beror också på att han hade känslor för någon annan. Ett halvhjärtat försök där man har tankarna och känslorna någon annanstans är dömt att misslyckas. BÅDA måste vara 100% engagerade för att det ska ha en chans att lyckas och det är det inte när den ena är kär i någon annan.

    Jag tycker du tolkar allt som skrivs på ett väldigt ensidigt sätt. Så som du vill att det ska vara för er. Du tolkar till exempel det som att han var ärlig när han inte var ärlig för 5 öre, ärligt hade varit att förklara för frun att han inte vsr kär i henne utan någon annan, ärligt hsde varit att ints slösa bort sin frus tid och släppa henne fri.

    Vad känner du själv?

    Vad vill du göra?

    Får du någon hjälp och stöd i din process?
  • Anonym (Macka­n)
    Äldre 14 Feb 11:17
    Anonym (Kris) skrev 2018-02-14 08:38:33 följande:

    Vad var första sveket?

    När kom det andra? Och varför mer brutalt?

    Varför stannade du kvar då och barför är du kvar nu?


    Sms med den andre och lögn om detta.

    Sms och fortsatt lögn. Även inbokade träffar och lögn om vem hon skulle träffa.

    Det togs upp tre gånger och sen gjorde hon (!) slut.

    Sa hon inte kunde ha det så i en relation när bevisen lades fram. Allt gick på en månad. Och det var jag som fick skit. Vi har ingen kontakt idag.
  • Anonym (Hej)
    Äldre 14 Feb 13:47
    Anonym (Kris) skrev 2018-02-13 20:35:27 följande:

    Jag har förstått poängen... Det jsg menar är att ingen av dom ville ju sitta i den här sitsen. Såklart. De kämpar, tillit förstörd, bråk, inser senare stt det borde brutit tidigare osv. De fick alltså inte nåt av det de kanske hoppats på. Sitsen är tuff. Menade i all välmening för jag antar att ingen av dom ville hamna här överhuvudtaget...


    Anonym (härdad) skrev 2018-02-14 09:13:57 följande:

    Nej jag tror du fortfarande misstolkar. I din version så försätts båda i den situationen bara sådär huxflux och så försöker de göra det bästa av situationen men misslyckas. Men riktigt så var det inte. De hamnade i den situationen för att han VALDE de medvetet. Att situationen blev som den blev beror också på att han hade känslor för någon annan. Ett halvhjärtat försök där man har tankarna och känslorna någon annanstans är dömt att misslyckas. BÅDA måste vara 100% engagerade för att det ska ha en chans att lyckas och det är det inte när den ena är kär i någon annan.

    Jag tycker du tolkar allt som skrivs på ett väldigt ensidigt sätt. Så som du vill att det ska vara för er. Du tolkar till exempel det som att han var ärlig när han inte var ärlig för 5 öre, ärligt hade varit att förklara för frun att han inte vsr kär i henne utan någon annan, ärligt hsde varit att ints slösa bort sin frus tid och släppa henne fri.

    Vad känner du själv?

    Vad vill du göra?

    Får du någon hjälp och stöd i din process?


    Jag måste nog hålla med Härdad här att båda två måste vara 100% med på att kämpa. Och det ts ser som ärligt var ju inte riktigt det.

    Men hur ska man veta det? Att min man är ärlig när han säger att han vill kämpa? Fd otrogen sa ju det till sin fru, men det visade sig att han inte var det, han hade tankarna och känslorna kvar hos den andra? Ts kanske ÄR säker på att hennes man är 100% med på att kämpa? Det vet ju bara dom.
  • Äldre 14 Feb 15:19
    Anonym (Hej) skrev 2018-02-14 13:47:25 följande:
    Anonym (härdad) skrev 2018-02-14 09:13:57 följande:

    Nej jag tror du fortfarande misstolkar. I din version så försätts båda i den situationen bara sådär huxflux och så försöker de göra det bästa av situationen men misslyckas. Men riktigt så var det inte. De hamnade i den situationen för att han VALDE de medvetet. Att situationen blev som den blev beror också på att han hade känslor för någon annan. Ett halvhjärtat försök där man har tankarna och känslorna någon annanstans är dömt att misslyckas. BÅDA måste vara 100% engagerade för att det ska ha en chans att lyckas och det är det inte när den ena är kär i någon annan.

    Jag tycker du tolkar allt som skrivs på ett väldigt ensidigt sätt. Så som du vill att det ska vara för er. Du tolkar till exempel det som att han var ärlig när han inte var ärlig för 5 öre, ärligt hade varit att förklara för frun att han inte vsr kär i henne utan någon annan, ärligt hsde varit att ints slösa bort sin frus tid och släppa henne fri.

    Vad känner du själv?

    Vad vill du göra?

    Får du någon hjälp och stöd i din process?


    Jag måste nog hålla med Härdad här att båda två måste vara 100% med på att kämpa. Och det ts ser som ärligt var ju inte riktigt det.

    Men hur ska man veta det? Att min man är ärlig när han säger att han vill kämpa? Fd otrogen sa ju det till sin fru, men det visade sig att han inte var det, han hade tankarna och känslorna kvar hos den andra? Ts kanske ÄR säker på att hennes man är 100% med på att kämpa? Det vet ju bara dom.
    Det är bara TS känsla för huruvida hennes man är ärlig eller inte, som kan styra hennes val. Och det är förmodligen just därför det är så svårt för henne.

    Vi som utsatts för otrohet, vill ha svar. Svar på en j-a massa; var, när, hur, vem, VARFÖR osv . Men oavsett svaren vi får, tvingas vi välja om vi kan/ska tro på vad personen säger nu. Och detta måste vi välja, mitt i en av de mest vridna och sjukaste känslostormarna i våra liv.
    Vi kan inte ta besluten baserade på fakta, för vi har inga. Vi vet "bara" att vår partner svikit oss enormt. Men vi vet inte om det de säger efteråt är sant och kommer aldrig att veta. Personen har trots allt ljugit länge, mycket och dessutom flera gånger. Teoretiskt sett, är det inte en människa man kan lita på.

    Om känslan är att personen nu talar sanning, så är det den känslan man får jobba vidare med.
    Men kan man inte komma ifrån frågan "talar h*n sanning nu?", kommer vi heller aldrig att komma dit hän, där förhållandet får det som behövs för att bli ett sunt förhållande. Då är det nog tyvärr dömt att misslyckas.

    För min egen del, tvingas jag inse att min fru ljög förra gången. Jag fick en historia från henne som jag absolut inte köpte eller fick ihop. Men jag släppte det till sist, och valde att tro på henne. Jag var övertygad om att hon inte skulle göra det igen. Men ni som har läst mina inlägg, vet ju hur det gick med det.
    Så nu tvingas jag inse att hon ljög då, historien hon gav mig var lögn, hon fortsatte ljuga och undanhålla sanningen i alla år. Sen inledde hon ett nytt förhållande och började ljuga om det med. Hon ger mig en historia nu efteråt som inte ens ett barn hade köpt. Tror ni att jag misstänker henne för att ljuga nu?
    Finns det någon chans att hon någonsin kommer ge mig "sanningen" som ger mig känslan av att vi kan lösa detta? Om hon ändrar sin historia och säger att from nu ska hon bara säga sanningen, kan jag tro på henne då?
    Åter igen, jag tvingas ju välja om jag ska tro på henne nu eller inte. För jag vet inte. Jag kan aldrig veta.
  • Anonym (Hej)
    Äldre 14 Feb 16:33
    Ensombryrsig skrev 2018-02-14 15:19:58 följande:

    Det är bara TS känsla för huruvida hennes man är ärlig eller inte, som kan styra hennes val. Och det är förmodligen just därför det är så svårt för henne.

    Vi som utsatts för otrohet, vill ha svar. Svar på en j-a massa; var, när, hur, vem, VARFÖR osv . Men oavsett svaren vi får, tvingas vi välja om vi kan/ska tro på vad personen säger nu. Och detta måste vi välja, mitt i en av de mest vridna och sjukaste känslostormarna i våra liv.

    Vi kan inte ta besluten baserade på fakta, för vi har inga. Vi vet "bara" att vår partner svikit oss enormt. Men vi vet inte om det de säger efteråt är sant och kommer aldrig att veta. Personen har trots allt ljugit länge, mycket och dessutom flera gånger. Teoretiskt sett, är det inte en människa man kan lita på.

    Om känslan är att personen nu talar sanning, så är det den känslan man får jobba vidare med.

    Men kan man inte komma ifrån frågan "talar h*n sanning nu?", kommer vi heller aldrig att komma dit hän, där förhållandet får det som behövs för att bli ett sunt förhållande. Då är det nog tyvärr dömt att misslyckas.

    För min egen del, tvingas jag inse att min fru ljög förra gången. Jag fick en historia från henne som jag absolut inte köpte eller fick ihop. Men jag släppte det till sist, och valde att tro på henne. Jag var övertygad om att hon inte skulle göra det igen. Men ni som har läst mina inlägg, vet ju hur det gick med det.

    Så nu tvingas jag inse att hon ljög då, historien hon gav mig var lögn, hon fortsatte ljuga och undanhålla sanningen i alla år. Sen inledde hon ett nytt förhållande och började ljuga om det med. Hon ger mig en historia nu efteråt som inte ens ett barn hade köpt. Tror ni att jag misstänker henne för att ljuga nu?

    Finns det någon chans att hon någonsin kommer ge mig "sanningen" som ger mig känslan av att vi kan lösa detta? Om hon ändrar sin historia och säger att from nu ska hon bara säga sanningen, kan jag tro på henne då?

    Åter igen, jag tvingas ju välja om jag ska tro på henne nu eller inte. För jag vet inte. Jag kan aldrig veta.


    Hur känner du nu? Tror du på att det är värt att fortsätta satsa?
  • Äldre 14 Feb 16:58
    Anonym (Hej) skrev 2018-02-14 16:33:54 följande:
    Hur känner du nu? Tror du på att det är värt att fortsätta satsa?
    Jag hoppas att jag inte missförstår din fråga nu. Menar du om jag tror att det är värt det för dig/er?
    I så fall; svårt att säga. Du tvingas orättvist in i att behöva välja. Det hade varit så mycket enklare att ta beslut baserat på fakta och bevis.
    Men nu har du "bara" bevis på vad han gjort. Allt annat du får nu, är hans historia, hans "sanning". Han som valt att ljuga för dig i nästan ett år. Han vars ord, just nu, inte är särskilt mycket värda. Du tvingas in i att avgöra om han är sanningsenlig eller inte, mitt i ditt livs kanske största kris.

    Vad som däremot är lätt att säga, även om jag inte kommit dit själv ännu, är att barnen har det INTE bättre av att ni håller ihop med den krisen pyrandes under ytan. Att hålla ihop för deras skull, blir att lära dem att man ska tumma på sina egna känslor när det blir svårt. Detta är inte en kris om meningsskiljaktigheter. Det är inte ett tillfälligt bråk om att ingen diskar. Det är ett svek, en våldtäkt på de mest fundamentala sakerna i ett förhållande. Något som orsakar djupa, själsdödande klyftor. Om era barn, när de blivit vuxna, råkar ut för samma sak, vad hade du gett dem för råd? Hade du velat upptäcka att de gjorde som ni?
    Eller ännu värre; som din make? Nånstans måste de lära sig att detta är INTE ok. Man gör inte så. Men tar man inte tag i det, är det exakt sånt de riskerar att lära sig.

    Du går också igenom Hades eldar just nu. Jag beklagar verkligen! Det är inte rättvist alls. Men du, precis som TS, som jag och alla andra, måste nog sätta sig ner och välja huruvida våra partners nu (plötsligt) talar sanning eller inte.
    Kan du köpa det h*n säger nu? Känner du att du har fått alla svar? Kommer du att få det?
    Ett val vi aldrig har bett om att få, ett beslut som vi aldrig ville ta men ändå något vi måste. För en annan människas skitiga egoism och feghet.

  • Anonym (Hej)
    Äldre 14 Feb 17:45
    Ensombryrsig skrev 2018-02-14 16:58:52 följande:

    Jag hoppas att jag inte missförstår din fråga nu. Menar du om jag tror att det är värt det för dig/er?

    I så fall; svårt att säga. Du tvingas orättvist in i att behöva välja. Det hade varit så mycket enklare att ta beslut baserat på fakta och bevis.

    Men nu har du "bara" bevis på vad han gjort. Allt annat du får nu, är hans historia, hans "sanning". Han som valt att ljuga för dig i nästan ett år. Han vars ord, just nu, inte är särskilt mycket värda. Du tvingas in i att avgöra om han är sanningsenlig eller inte, mitt i ditt livs kanske största kris.

    Vad som däremot är lätt att säga, även om jag inte kommit dit själv ännu, är att barnen har det INTE bättre av att ni håller ihop med den krisen pyrandes under ytan. Att hålla ihop för deras skull, blir att lära dem att man ska tumma på sina egna känslor när det blir svårt. Detta är inte en kris om meningsskiljaktigheter. Det är inte ett tillfälligt bråk om att ingen diskar. Det är ett svek, en våldtäkt på de mest fundamentala sakerna i ett förhållande. Något som orsakar djupa, själsdödande klyftor. Om era barn, när de blivit vuxna, råkar ut för samma sak, vad hade du gett dem för råd? Hade du velat upptäcka att de gjorde som ni?

    Eller ännu värre; som din make? Nånstans måste de lära sig att detta är INTE ok. Man gör inte så. Men tar man inte tag i det, är det exakt sånt de riskerar att lära sig.

    Du går också igenom Hades eldar just nu. Jag beklagar verkligen! Det är inte rättvist alls. Men du, precis som TS, som jag och alla andra, måste nog sätta sig ner och välja huruvida våra partners nu (plötsligt) talar sanning eller inte.

    Kan du köpa det h*n säger nu? Känner du att du har fått alla svar? Kommer du att få det?

    Ett val vi aldrig har bett om att få, ett beslut som vi aldrig ville ta men ändå något vi måste. För en annan människas skitiga egoism och feghet.


    Tack för ditt svar. Och ja, det gäller ju mig såklart, men jag ställde nog frgan till dig. Hur tänker du nu? Det har ju upprepats för dig. Eller har jag kanske fel nu?
Svar på tråden När krisade ni som värst efter otrohet