Ensombryrsig skrev 2018-02-09 16:27:37 följande:
Bra skrivet!
Jag har också gjort den observationen och jag tror att du har rätt i det mesta du skriver. Jag kan bara skriva för min egen del, men oavsett hur gullig och snäll min fru är efter att ha blivit påkommen, så är hon plötsligt någon annan. En som jag förmodligen inte hade blivit tillsammans med för 21 år sedan om jag visste hur benägen till detta svek hon nu visat sig vara. Jag märker också att allt fler småsaker hos henne, stör mig på ett helt annat sätt. Småsaker som kanske var gulliga egenheter innan, har nu blivit saker som får mig att se rött direkt.
Det, tillsammans med sveket och att det inte längre finns någon tillit, gör det förbannat svårt att se att det ens går att "ge sig fan" på att klara det. För hur gör man det? Det är ju inga små hinder man ska ta sig över. De är ju de mest fundamentala sakerna i ett förhållande. Att man älskar sin partner för sina egenheter och att man känner en trygghet i att h*n delar ens syn på hur ert förhållande ska funka.
Jag håller verkligen alla tummar och tår för att TS reder ut det på bästa sätt.
Som sagt, så blir nog tyvärr mitt bästa sätt, att lämna.
Här sätter du verkligen huvudet på spiken, jag tror många som aldrig varit där har vårt att förstå just detta (understruket). Det snackas om att försöka komma över saker, förlåtelse, inte låta ilska och bitterhet färga ens beslut, etc. Men det handlar inte om det tycker jag (kanske i början). Det är något mycket djupare än så. Precis som du skriver, hur fan lyckas man ta sig över något när det mest basala i ett förhållande har smulats sönder? Det är inga bulor eller gropar på vägen, hela jäkla vägen är borta och man ska på nåt sätt försöka köra vidare.
Även om man kommer över ilskan och bitterheten så är man fortfarande kvar i något där de mest basala delarna saknas eller är väldigt skadade. Förtroendet är borta, respekten är borta, och allt präglas av någon slags dov sorg över det man förlorat. Känslan av att man hade något unikt som man bara delade med varandra försvinner totalt.
En otrohet tar död på så mycket på så många plan att jag tror att det är något som måste upplevas för att förstås fullt ut.
