• Anonym (Ger upp)

    Det mest värdelösa sexliv

    Hård rubrik. Försöker sammanfatta kort.

    Vi har varit tillsammans 7 år. Två barn. Sexlivet var väl aldrig sådär som det brukar vara när man är nykär utan det hände 1-2 ggr i veckan redan från start. Han ganska oerfaren, jag kom från ett förhållande med ett jättebra sexliv.

    Jag tänkte att det blir väl bättre med tiden, när han blir mer varm i kläderna och sådär. Så kom barnen och av naturliga skäl blev det ännu mindre liggande.

    Så för ett par år sedan ledsnade jag ur en gång, när han kom efter två juck. Vi har på riktigt aldrig haft ett samlag som varat längre än 2-3 minuter - då är det verkligen max. Jag blev frustrerad och sa att jag längtade efter att ha sex "på riktigt'"- jättedumt och ja jag förstår att jag sänkte honom där och då. Mest frustrerad för jag försökt komma med tips på hur vi kan göra för att öka uthålligheten men som han aldrig tagit till sig.

    Efter det här har det låst sig sig helt. Han blir så nervös att den slaknar, jag blir ledsen för jag får för mig att han inte tänder på mig, allt blir fel och det har blivit en ond cirkel vi aldrig tar oss ur. I perioder har det varit bättre, men det är alltid forcerat att den ska in direkt för jag antar att han är rädd att den ska slakna så det känns aldrig avslappnat och lustfyllt... Sen är det över på någon minut. Jo, han börjar ofta med att tillfredsställa mig men 1) kan inte ge mig hän längre när jag inte vet om han är tänd/hård eller bara ligger och är nervös och 2) jag saknar penetrerande samlag längre än 30 sekunder.

    Nu får vi till ett halvkasst samlag kanske en gång i månaden. Jag blir ledsen och besviken varje kväll han inte försöker. Jag blir ledsen efter varje dåligt ligg. Jag vågar inte ta någon som helst initiativ och har helt tappat mitt "jag" i sängen efter allt som varit.

    Jag saknar helt enkelt att känna åtrå, passion, att älska... så, så, så mycket. Kommer jag aldrig få uppleva det igen? Samtidigt älskar jag honom så otroligt mycket och kan inte tänka mig att leva utan honom heller.

    Finns det något hopp? Tips? Råd?

  • Svar på tråden Det mest värdelösa sexliv
  • Anonym (Varför)
    Tom Araya skrev 2018-04-05 12:03:29 följande:

    Om man först utelämnar detta helt, för att sedan ta upp det kort utan några exempel så känns det i ärlighetens namn lite halvhjärtat.


    Hon tar upp det i sin TS, inte någon kommentar efter.
  • Anton Chigurh
    Anonym (Varför) skrev 2018-04-05 12:01:16 följande:

    Jobbigt att försöka nå ut till någon som inte tar emot hjälpen.


    Ingen har påstått att det är lätt att leva....
    Most people are only alive because it is illegal to shoot them.
  • Tom Araya
    Anonym (Varför) skrev 2018-04-05 11:59:56 följande:
    Precis, man behöver vara två för att kommunicera. TS kommunicerar vilket hennes man inte gör. Svårt när han bara kryper undan och tror det ska lösa sig med tiden.
    Nej, TS skriver inte särskilt mycket om kommunikation överhuvudtaget, vilket ger intrycket av att just detta är ett stort problem i TS förhållande. I det lilla TS skriver får du TS's version, ingen annan.

    Jag saknar din idé om enmanslösning av kommunikationsproblem...hur gör man?
  • New  Dawn
    Anonym (Varför) skrev 2018-04-05 11:59:56 följande:

    Precis, man behöver vara två för att kommunicera. TS kommunicerar vilket hennes man inte gör. Svårt när han bara kryper undan och tror det ska lösa sig med tiden.


    Fast hon har själv problem.

    Tänk om jag tex inte kunde njuta om min karl inte hade stånd. Det hade försvårat läget ofattbart mycket. Tänk om jag aldrig sög min karl pga rädsla för att han inte skulle få stånd. Det hade försämrat vårat sexliv jättemycket.

    Frågan är HUR hon kommunicerar och vilken effekt det har.

    Om en kvinna skulle ha svårt att bli kåt/våt hade du tyckt det var lika naturligt att mannen utbrast att han längtade efter ett riktigt sexliv och klagade på hennes funktion, att hon skulle träna upp sig att bli mer kåt längre stunder, oftare?
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (Varför) skrev 2018-04-05 12:01:16 följande:

    Jobbigt att försöka nå ut till någon som inte tar emot hjälpen.


    Vilken hjälp menar du? Menar du uppmaningar att han ska fixa sina problem själv. Menar du att hennes tydliga missnöje är en hjälp för honom.

    Ickepenetrerande sex funkar ju inte för henne själv. Inte utan stånd i alla fall.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • Anonym (Varför)
    Tom Araya skrev 2018-04-05 12:07:57 följande:

    Nej, TS skriver inte särskilt mycket om kommunikation överhuvudtaget, vilket ger intrycket av att just detta är ett stort problem i TS förhållande. I det lilla TS skriver får du TS's version, ingen annan.

    Jag saknar din idé om enmanslösning av kommunikationsproblem...hur gör man?


    Jösses va du har svårt att läsa. Jag sa att han behöver ta i tu med sitt grundproblemet själv, varför han känner och tycker som han gör utan press. När han vet vad den jobbiga punkten ligger kan man sedan TILLSAMMANS med sin partner prata ut om det. Men jury nu lägger ny allt i TS knä.
  • Anonym (Varför)
    New Dawn skrev 2018-04-05 12:08:29 följande:

    Fast hon har själv problem.

    Tänk om jag tex inte kunde njuta om min karl inte hade stånd. Det hade försvårat läget ofattbart mycket. Tänk om jag aldrig sög min karl pga rädsla för att han inte skulle få stånd. Det hade försämrat vårat sexliv jättemycket.

    Frågan är HUR hon kommunicerar och vilken effekt det har.

    Om en kvinna skulle ha svårt att bli kåt/våt hade du tyckt det var lika naturligt att mannen utbrast att han längtade efter ett riktigt sexliv och klagade på hennes funktion, att hon skulle träna upp sig att bli mer kåt längre stunder, oftare?


    Om han har tagit upp problemet men hon bra skjuter bort det då brister tillamådet på vem som helst. Riktigt frustrerande med personer som inte vill lösa problem utan tror att problemfen ska komma under natten.
  • New  Dawn
    Anonym (Varför) skrev 2018-04-05 12:04:36 följande:

    Jag håller med, men han måste börja prata. Allt kan inte läggas på TS. Visst hon har en fixering, men han har också fixering. Skillnaden är att TS vill kommunicera vilket henne man inte gör utan drar sig undan. TS har ingen aning om varför och hennes frustration bli värre och värre. Det är extremt frustrerande att sitta och vänta, förska prata, försöka nå ut till någon som inte ger någon respons.


    Frågan är HUR TS kommunicerar. Jag tycker hon gör väldigt lite som inkluderar henne själv. Hon tycker att han ensam ska ändra sig.

    Jag förstår honom. Jag hade inte blivit kåt av att ha en man som klagade hela tiden på att jag skulle vara mer kåt. Mer svullen, mer våt.

    Det kanske funkar för dig.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • Anonym (Varför)
    New Dawn skrev 2018-04-05 12:11:21 följande:

    Vilken hjälp menar du? Menar du uppmaningar att han ska fixa sina problem själv. Menar du att hennes tydliga missnöje är en hjälp för honom.

    Ickepenetrerande sex funkar ju inte för henne själv. Inte utan stånd i alla fall.


    Hon har inte varit nöjd och uttryckt detta. Han måste själv förstår varför han agerar som han gör och varför. När TS tar upp problemet kan han väl förklara, prata om sin, kropp, sitt sinne, sina känslor. Men när någon bara låser i sig själv och stänger ute den andra blir inget löst. Den som är utanför kan panka på dörren, locka med andra saker hur mycket som helst. Men om de på andra sidan inte öppnar dörren funkar det inte.
  • Anonym (Varför)
    New Dawn skrev 2018-04-05 12:17:35 följande:

    Frågan är HUR TS kommunicerar. Jag tycker hon gör väldigt lite som inkluderar henne själv. Hon tycker att han ensam ska ändra sig.

    Jag förstår honom. Jag hade inte blivit kåt av att ha en man som klagade hela tiden på att jag skulle vara mer kåt. Mer svullen, mer våt.

    Det kanske funkar för dig.


    Åter igen läggs allt i TS knä. Hon försöker iaf även om det blir fel. Vad gös henne man?
Svar på tråden Det mest värdelösa sexliv