• Anonym (Ger upp)

    Det mest värdelösa sexliv

    Hård rubrik. Försöker sammanfatta kort.

    Vi har varit tillsammans 7 år. Två barn. Sexlivet var väl aldrig sådär som det brukar vara när man är nykär utan det hände 1-2 ggr i veckan redan från start. Han ganska oerfaren, jag kom från ett förhållande med ett jättebra sexliv.

    Jag tänkte att det blir väl bättre med tiden, när han blir mer varm i kläderna och sådär. Så kom barnen och av naturliga skäl blev det ännu mindre liggande.

    Så för ett par år sedan ledsnade jag ur en gång, när han kom efter två juck. Vi har på riktigt aldrig haft ett samlag som varat längre än 2-3 minuter - då är det verkligen max. Jag blev frustrerad och sa att jag längtade efter att ha sex "på riktigt'"- jättedumt och ja jag förstår att jag sänkte honom där och då. Mest frustrerad för jag försökt komma med tips på hur vi kan göra för att öka uthålligheten men som han aldrig tagit till sig.

    Efter det här har det låst sig sig helt. Han blir så nervös att den slaknar, jag blir ledsen för jag får för mig att han inte tänder på mig, allt blir fel och det har blivit en ond cirkel vi aldrig tar oss ur. I perioder har det varit bättre, men det är alltid forcerat att den ska in direkt för jag antar att han är rädd att den ska slakna så det känns aldrig avslappnat och lustfyllt... Sen är det över på någon minut. Jo, han börjar ofta med att tillfredsställa mig men 1) kan inte ge mig hän längre när jag inte vet om han är tänd/hård eller bara ligger och är nervös och 2) jag saknar penetrerande samlag längre än 30 sekunder.

    Nu får vi till ett halvkasst samlag kanske en gång i månaden. Jag blir ledsen och besviken varje kväll han inte försöker. Jag blir ledsen efter varje dåligt ligg. Jag vågar inte ta någon som helst initiativ och har helt tappat mitt "jag" i sängen efter allt som varit.

    Jag saknar helt enkelt att känna åtrå, passion, att älska... så, så, så mycket. Kommer jag aldrig få uppleva det igen? Samtidigt älskar jag honom så otroligt mycket och kan inte tänka mig att leva utan honom heller.

    Finns det något hopp? Tips? Råd?

  • Svar på tråden Det mest värdelösa sexliv
  • Anonym (råger m)

    Jag fattar inte att han inte gått till doktorn och fått viagra, cialis eller något
    utskrivet på recept.  Om han inte tycker om att gå till doktor och prata om
    sånt kan ni ju beställa på nätet.

    Om jag tar viagra 50 mg är jag stenhård i 4-5 timmar
    även om jag kommit får jag nytt stånd inom 10 minuter.
    100 mg har jag aldrig vågat prova !

    Kommer han på 20 sekunder så låt det vara så och vänta en stund sen är det
    bara att suga upp ett stenhårt stånd igen.
    Kommer han snabbt igen ?  Inga problem, du har 4 timmar på dej.
    Han kommer vara öm dagen efter.  Lycka till. Jag är 57 och har inga erektoinsproblem alls men är mycket roligare med viagra.
    Tycker min fru ochså.

  • New  Dawn
    Anonym (Ger upp) skrev 2018-04-03 23:32:55 följande:

    Klart det är mycket "jag" i texten, det är ju skrivet ur min synvinkel och hur det känns för mig. Det här är sjukt jobbigt för oss båda och tro mig, jag ångrar vad jag sa men det är flera år sedan nu och vi har pratat, pratat men kommer ingen vart. Jag har kommit med massa förslag men inget fungerar/försöker han med så ja jag tycker problemet ligger mest hos honom nu. Jag vet inte vad mer jag kan göra.

    Nej spray/kondom med bedövning funkar inte.


    Du skriver att du kommit med massa förslag. Vilka?
    Anyone can hate. It costs to love.
  • New  Dawn
    Anonym (Ger upp) skrev 2018-04-04 00:15:14 följande:

    Ja det är länge att vara nervös - och ja vi har det verkligen jättebra tillsammans på precis alla plan utom det här. Han är extremt trygg i sig själv men inte när det kommer till sexet.

    Jag vet inte, vi har inte kollat på porr ihop, möjligtvis någon gång i början... vet inte om jag tycker att det ska behövas :/ Jag har inga problem med att berätta vad jag tycker om - jag har flera gånger frågat honom men han har nog svårare att prata om det... jag har inte sugit av honom på senaste året, minst... vågar helt enkelt inte för jag vet inte hur jag skulle ta det om den slaknar. För mig är sex så förenat med en hård penis, inte en slak... det får mig både avtänd och osäker så jag vet inte om jag skulle kunna fortsätta försöka efter. Och det ligger ju hos mig...


    Jag tycker det låter som du är väldigt fixerad vid erektionen. Sex är kan ju vara så mycket mer än så.

    Det finns så mycket sätt att njuta. Om du släpper din fixering vid stånd och samlag kommer det nog bli lättare för er båda. Kanske är han också fixerad vid sitt stånd, och det är iofs inte så konstigt då det betyder så mycket för dig. Börja njut på något annat sätt, med leksaker, smekningar, läppar, tunga. Det finns många leksaker att penetrera med också.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • Fritz08

    Kanske kan du leta upp en smakfull sida som säljer erotiska kläder och sexleksaker.

    Be honom sitta med dig för att ge smakråd vid inköp av underkläder. Sedan föreslår du att ni ska köpa en massagestav som han ska använda på dig och en penisring till honom.

  • Anonym (komplex)

    jag känner igen ett problem när jag ser ett!
    Problemet är att din man har komplex för sin storlek! Det är förmodligen inbillat som det är för många killar som kollar på porr och jämför sig med dom kukarna.

    Anledningen till detta grundar sig alltså i att han tror att hans penis är för liten och otillräcklig för dig. När du sa "längtar efter riktig sex" så hörde han "längtar efter en rikigt stor kuk"!

    Någon gav rådet att sug av honom fort! Det kommer inte att funka eftersom män som har komplex skyr oralsex ( bli sugen) som pesten eftersom de precis som i porrfilmerna vill proppa hela kvinnans mun full med kuk och mår dåligt av att se hur deras penis utan problem får plats i munnen.

    Det här problemet ligger helt hos honom och det går ut över dig! Han runkar förmodligen väldigt ofta och har då inga som helst problem att bli stenhård.

    Eftersom du inte kan säga till honom lite klämkäckt helt plötsligt "att du älskar hans stora kuk" för att boosta hans självförtroende - ,speciellt som hans kuk inte är större än medel, så får du ta det i små steg.

    Börja med att säga hur skön du tycker hans kuk är och hur du älskar att känna den i dig osv..
    Sen får du väl vara lite ärlig mot dig själv också och inse att det är lika mycket din mans ansvar att få det att fungera!

  • Anonym (...)

    Förstår att du blir frustrerad av att han kommer efter två juck, det borde även han fatta att det inte är ok. Visst var det klantigt att utrycka sig som du gjorde men nu är det som det är.

    Köp några dildos som du tillfredsställer dig själv med och fråga om han vill vara med. Efter ett tag kanske prestationsångesten släpper hos honom. Gör ingen stor grej av sexet och penetrerandet.

  • dream on

    Jag kan relatera ganska mycket till det du skriver och är i en liknande sits sen min man blev sjuk och erektionen började utebli. Det blir en ond cirkel där allt fokus hamnar på det där jäkla ståndet och rädslan för att känna sig misslyckad ( både jag och han). Det ökar inte lusten direkt, inte heller att ständigt känna sig otillfredsställd eller oattraktiv (för så känner man ju till slut).

    Jag lyckades också klämma ur mig några mindre väl valda ord men det ledde å andra sidan till att vi kunde prata om problemet ( han har stark sjukdomsförnekelse och det spillde liksom även över på det här). Kan du prata med honom om det här? Kan du ta upp det med honom vid ett mindre laddat tillfälle istället för i sängkammaren? Han kanske kan få medicinsk hjälp? Kanske kan ni tagga ner kraven ( penetrerande sex) ett tag? På så vis kanske ni kan hitta tillbaks till lusten igen?


    I slithered here from Eden just to sit outside your door
  • Anonym (Ger upp)
    New Dawn skrev 2018-04-04 09:11:59 följande:

    Du skriver att du kommit med massa förslag. Vilka?


    Föreslagit stop-tekniken, att stanna upp nör det börjar närma sig och sen fortsätta. Antingen tillsammans eller om han kan börja göra det själv.

    Föreslagit och testat kondom med "bedövningsmedel". Förlänger möjligtvis med några juck men knappt märkbart.

    För att avdramatisera har jag föreslagit att vi har "penetrationsförbud", att vi bestämmer redan innan att han ubte får stoppa in den för att han inte ska ligga och få ångest över stånd/komma för snabbt. Att vi bara ligger och hånglar/smeker.

    Föreslagit att testa någon typ av Viagra för att släppa på spärren, det vill han inte behöva och jag förstår det. Vi är unga, under 30.

    Föreslagit att vi ska gå och prata med någon, det vill han helst inte men är beredd att göra det. Problemet är att vi bor väldigt långt ifrån någon som är expert på de här problemen och de jag kunde hitta var fullbokade till i höst. Vill unte gå till någon "vanlig" terapeut och prata om det hör utan någon som är specialist på för tidig utlösning/erektionsproblem/självförtroende i sängen.
  • Anonym (man45)

    Så här, även om det är det mest osexiga tipset, men ni måste börja prata med varandra om sex-och samliv, och ert sex-och samliv.

    Du skriver "det mest värdelösa sexliv"... men allt du hakar upp dig på är ett slaknande stånd (eller risken för), och "uthålligheten" gällande den penetrerande biten.

    Samt så nämner du att ni hade inledningsvis sex ca 1-2ggr per vecka, och nu har ni sex en gång per månad, som dessutom bara föder din frustration och kanske även gör dig "avtänd".

    Ert problem är ju så mycket större än huruvida din sambo kanske kommer att slakna, eller huruvida han kommer kunna hålla sig i 30 sekunder eller 1 minut, eller kanske 2 minuter.

    Du skriver att du har kommit med förslag, men vad är det för förslag du kommit med? Det är väldigt avgörande skulle jag säga.

    Jag kan inte avgöra om din sambo lider av "kuk-komplex", men troligtvis så tycker även han att ert sexliv är "trist", och kanske tycker han det är "jobbigt" att inte kunna prestera. Lägg därtill att du har verbalt uttryckt din frustration, och att du vill ha sex på "riktigt". Grattis, där har ni just ett sex-och samlivsproblem på halsen. Det spelar ingen roll att det har gått ett antal år. Sånt skit kan sitta i...

    Alternativt så drar han sig för att initiera sex, för han känner prestationsångest. "äsch, jag kommer säkert slakna", "hon kommer att bli ledsen och besviken". "Jag skiter i det, jag har ju iaf diskat och hängt tvätten". "Sex är ju inte allt i en relation, eller...". Kallas för hjärnspöken, och det kan ställa till det rejält i en relation och i sex-och samlivet...

    Tror ni behöver hitta en avslappnad attityd till "sex" och börja våga prata om det på ett avslappnat sätt, utan krav på prestation. Men sätta ord på vad "sex" är och vad det kan vara och vad man vill att det ska vara. Och vad händer när "sex" uteblir, eller när "riktigt" sex inte "uppstår"?

    Har en ganska enkel tes, och den brukar många andra vittna om. Sex föder sex. Tror att ni måste börja se på sex ur ett lite större perspektiv. Närhet, nakenhet, kyssar och smek. Det är där åtrån och "kåtheten" lättare kan födas.

    Nu låter det som att ni, bägge, är väldigt "stressade" och ni får möjligen till ett taffligt knull en gång per månad men som bara leder till mer frustration (hos dig).

    Leksaker, hjälpmedel, eller rent av läkemedel. Absolut, det kan säkerligen vara något att utforska. MEN jag anser att ni måste börja prata med varandra först. Tror inte att lösningen för ert gemensamma  sexliv är att du stolpar iväg och köper hem ett gäng med dildos... Eller att du uppmanar din sambo att kolla upp sin potens hos närmaste vårdcentral...

    Gör detta till en gemensam sak!

  • Anonym (Ger upp)
    dream on skrev 2018-04-04 10:24:15 följande:

    Jag kan relatera ganska mycket till det du skriver och är i en liknande sits sen min man blev sjuk och erektionen började utebli. Det blir en ond cirkel där allt fokus hamnar på det där jäkla ståndet och rädslan för att känna sig misslyckad ( både jag och han). Det ökar inte lusten direkt, inte heller att ständigt känna sig otillfredsställd eller oattraktiv (för så känner man ju till slut).

    Jag lyckades också klämma ur mig några mindre väl valda ord men det ledde å andra sidan till att vi kunde prata om problemet ( han har stark sjukdomsförnekelse och det spillde liksom även över på det här). Kan du prata med honom om det här? Kan du ta upp det med honom vid ett mindre laddat tillfälle istället för i sängkammaren? Han kanske kan få medicinsk hjälp? Kanske kan ni tagga ner kraven ( penetrerande sex) ett tag? På så vis kanske ni kan hitta tillbaks till lusten igen?


    Precis! Så skönt att du förstår och hoppas det blir bättre för er med. Det är så jag känner mig, oattraktiv och otillfredsställd och till slut blir det nästan det enda jag kan tänka på. Även om han bedyrar att han tänder på mig osv och jag tror honom just när han säger det halkar jag in på andra tankebanor när det börjat gå ett par veckor utan sex. Tack och lov har vi mycket närhet med kramar/pussar i vardagen annars hade jag inte stått ut. Jag har nog inte onormalt stor sexlust men just nu känns det som att jag inte kan tänka på något annat.

    Vi har pratat om det många gånger. Men det är i princip samma samtal varje gång sen händer inget mer. Och jag vet att han får stånd när det inte finns några krav. Som ex om barnen är i ett rum och vi är i ett annat och börjar kramas/kyssas så får han ju stånd direkt - antagligen för att han inte känner pressen när han vet att vi ändå inte kan ha sex då när barnen är vakna. Men är vi själva kommer stressen oavsett om vi försöker göra det kravlöst.
Svar på tråden Det mest värdelösa sexliv