• Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)

    Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

    För 8 år sedan gick jag o mitt ex isär, blev en lång vårdnadstvist , sluta med att jag förlorade, vann bara varannan helg med mina barn, men mitt ex hade alla ursäkter så jag fick inte träffa dom, hon fick hjälp av soc, som handlade om att barnen mådde dåligt av umgänge med mig, soc bad mig backa bort o låta mitt ex vara enda boendeförälder, ett år gick och jag fick inte träffa dom, fråga soc igen, fick till svar vi kan inte hjälpa dig, utan det är barnens vilja och bästa att vara enbart med mamman.

    Under tiden träffa jag en tjej, vi var ihop, jag berättade om att jag hade barn jag inte fick träffa, hon valde o gå, oj dömd igen, nu av en som bara gick på,att något måste vara fel på dig, förlora sina barn, finns bara dumbommar som tappar sina barn, liknande hände igen under samma år.

    Valde o flytta, behövde jag starta om livet, tror ingen vet hur det känns o ha barn man inte får träffa, väl i den nya staden berätta jag inget om barnen, utan jag flytta för arbetet. 

    Träffa min kärlek, hon vet ingenting om barnen, efter ett år får vi ett barn, nu är barnet 5 år och vi är ännu kära, jag har gjort allt för det här barnet, tog ut all min barnledighet o var hemma med barnet, nu jobbar jag bara mån-tos, ledig resten av tiden, ger mitt barn all tid o kärlek.

    Nu efter 8 år hör mina första barn av sig, gulp en klump i halsen när jag förstår vem som är på andra sidan av telefonen,först förstod jag inte även om hon presentera sig, var när dom pratade ihop bägge barnen via högtalare, jag förstod att det var dom, jag har inte hört av dom på 8 år, nu är dom 16 o 18 år.

    Dom fråga allt, varför jag försvann o flyttade, berätta att det var den äldres val,(hon valde mamma klart och tydligt, "bad" mig om att bara få bo med mamman) att jag flyttade för jag blev så illa behandlad av deras mamma, som inte lät mig träffa er, fick inte ens ringa på födelsedagar, jul afton, ingenting, bara bort struken, berätta att jag var så lessen att det inte går beskriva.

    Nu vill dom barnen träffa mig, hjälp, min nya vet ingenting om dom här barnen, ingen vet något, där jag bor nu, jag har blivit så hårt dömd för dom här barnen så jag har valt att inte berätta om dom, folk för står helt enkelt inte hur någon inte får träffa sina barn, går inte o förklara, folk förstår inte. Mina föräldrar får inte heller prata om dom med mig, dom är glad att jag har en ny familj nu, dom vet hur jag mådde tiden jag inte fick träffa dom, hur barn som är mitt eget blod inte får träffa sin pappa, jag får inte träffa dom.var ett rent helvete o ta sig igenom, men väl när den nya föddes så glömde jag allt, all fokus fanns bara på det nya barnet.

    Berättade inget om barnet för mina tidigare barn, dom vill träffas, men nu vet jag inte vem dom är, det är inte samma barn jag skildes ifrån, jag har inte sett dom på 8 år, varför ska dom dyka upp nu som gubben i lådan.
    Gav dom inget svar på om vi ska träffas, prata runt det, men sanningen så vill jag inte träffa dom nu,dom fick göra sitt val när dom var ung, soc stödde den äldres beslut, jag frågade om det verkligen var för deras bästa och soc sa att det är för deras bästa, och var bara för mig o acceptera. och det gjorde jag, med facit ihand hade jag fått vänta 8 år med andra ord, så glad jag bytte liv ,stad, allt.

    Nu gör jag allt för 5 åringen, hon har ett sparande ut över det vanliga, hon kommer ha närmare två miljoner när hon är 20 år, en bostadsrätt betald o klar när hon väl flyttar hemifrån. allt för att fördela arvet rätt, jag ser till att hon får det mesta av mitt kapital, ännu som vårdnadshavare har jag full kontroll på hennes konton,att allt betalas rätt under en längre tid, via kapital konton och allt så det inte ska förknippas senare som förskott.

    Så nej, mina tidigare barn har gjort sitt val, allt stött av rättssystemet och utvärderat av socialkontoret, två vänder dessutom, så dom kan inte ha fel, ett barn har rätt o välja, om dom mår dåligt av vv liv,mår dom dåligt av en vårdnadstvist så plockar man bort den ena föräldern även om jag bara tvistade och mitt ex bara bråkade. nej systemet har plocka bort mig för evigt, jag är inte deras pappa bara deras biologiska far.
    Kan liknas vid adoption, pappan kan vara anonym, och det väljer jag nu.
    Har tappat hela deras uppväxt, hela deras tonår, hur dom har utvecklas,alla band i mellan är borta, alla minnen, dom är främlingar nu, men en gång i tiden såra dom mig så mycket och hårt,något inget annat kan göra, nu är alla dom dörrarna stängda, nej dom får inte komma o träffa mig igen.
    Det var orden deras mamma sa till mig sista gången jag pratade med henne, försvinn ur deras liv, du får aldrig mer träffa dom, så valet är inte mitt, det var mammans.

    Så nu vet dom :

    Varför kom aldrig min pappa tillbaka.

  • Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !
  • Anonym (Peter)

    Hallå TS? Carro?
    Vem är det i den här historien?

  • Regndamen
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-24 11:42:58 följande:

    Dom är inte presenterade för varann, ingen av dom vet om varandras existens .

    Presenterade bli dom ifall det blir kontakt, innan dess, hålls dom isär.


    Goddag yxskaft.
  • Anonym (pappalös)

    Min pappa försvann tidigt i mitt liv, fast vi hälsade på honom. Men sen mellan min ålder 10-15 såg jag honom inte alls. Han sa att min mamma sagt att jag inte fick se oss (mig och min syster). Men det enda han hade behövt göra var att skaffa en advokat och fått saken i domstol. Svensk domstol vill alltid barnens bästa och de vill att barnen ska vara i kontakt med båda föräldrar. De hade garanterat hjälp. Om en av vårdnadshavare A inte tillåter vårdnadshavare B att se barnen brukar det se illa ut för den vårdnadshavare A.

    Så det fanns visst något du kunde ha gjort. Varför gick du inte till domstol?

    Vad gäller ditt förhållande nu så vet jag inte hur hon kommer att reagera, men förhållanden är ju baserade på tillit och en så ofantlig hemlighet som två barn som du förtigit...

    För dina barn, försök ni då att spendera så mycket tid du kan med dem, lär känna dem. 

    För din 5-årings mamma, berätta för henne innan hon kommer på själv att du har två barn. Det är inte nödvändligtvis så att hon kommer dömma dig för att inte se dina barn. Men hon kommer definitivt tycka det är konstigt att du inte sagt någonting. 

  • Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)
    Anonym (Peter) skrev 2018-05-24 12:01:38 följande:

    Hallå TS? Carro?
    Vem är det i den här historien?


    Hon är vän med mitt ex, hon är barnets lärare, det var hon som anmälde in till socialtjänsten första linje, att den äldre dottern föll i skolan.

    Hon är även ett bra exempel på hur man kan använda människor, om man använder rätt människor så når man socialtjänstens högsta enhet, hon har egna barn och borde förstå hur min tjej mår i allt, hon umgås även vardagligt med henne, självklart förstår jag varför mitt ex utnyttja henne, en lärare har inte utbildningen att förstå hur mina barn mår nu, hon har inte utbildningen och förstå varför barnet mår som hon mår, hon lät sig övertygas av mitt ex, barnen har pratat med henne, dom har berättat vad som sagts, allt detta var sekretess från soc, men dottern berätta för mig, därför bad jag henne prata med henne i igen, när en lärare blandar sig i något dom inte förstå, då har dottern rätt o få prata med henne igen. så vem är hon? vän, lärare,eller bara en oförstående person?
  • Anonym (S)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-23 23:28:53 följande:
    Så sorgligt att läsa. Tänk att en mor kan göra så ont mot sina barn och deras pappa. Hur gick det sedan när ni växte upp?
    Ja, visst är det sorgligt. Ett stort trauma för mig. Jag har inga syskon heller, så jag var helt ensam i detta. Jag är 41 år nu och har fortfarande men för livet. Jag började träffa pappa igen när jag var 18 år och vågade stå upp mot mamma, och vi har en bra relation idag. Vi tappade tio väldigt viktiga år tillsammans och jag vet inte hur vår relation hade varit om vi inte hade gjort det, men jag tycker faktiskt att vi har det bra idag. Inget var pappas fel, allt var mammas. Tack för dina ord <3
  • Anonym (Går igenom delvis likadant)
    Anonym (S) skrev 2018-05-24 21:21:17 följande:

    Ja, visst är det sorgligt. Ett stort trauma för mig. Jag har inga syskon heller, så jag var helt ensam i detta. Jag är 41 år nu och har fortfarande men för livet. Jag började träffa pappa igen när jag var 18 år och vågade stå upp mot mamma, och vi har en bra relation idag. Vi tappade tio väldigt viktiga år tillsammans och jag vet inte hur vår relation hade varit om vi inte hade gjort det, men jag tycker faktiskt att vi har det bra idag. Inget var pappas fel, allt var mammas. Tack för dina ord <3


    Starkt av dig och pappa att närma er, öppna och mötas igen när du var myndig. De förlorade åren är borta men ni reparerade. Heder och respekt till er båda. Och så gott för din pappa kan jag tänka. Gick det bra att försonas alla med mamman eller vad hände? Hur ska man hantera en kvinna som gör så? Det är ju nån sorts misshandel. Förstår mamman vad hon gjort? Har hon ursäktat?
  • Anonym (S)
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-24 00:18:07 följande:
    Men trevligt ,fler som vågar träda fram, fler som vågar berätta hur en mamma kan göra för att förskjuta en pappa ur deras liv, som jag berätta detta är vanligt i Sverige.
    Mitt ex är bara egoistisk, hon använder sin utbildning som kurator och leder den äldre tjejen, hon vill ha barnen själv, tycker det bara är hennes.hon tänker inte på barnens bästa att dom ska ha två föräldrar.

    Har du kontakt med pappa nu? eller försvann han för alltid?

    Jag har som sagt berättat åt barnen vad som hänt, är verkligen glad jag fick göra det, samt att jag förstått att det är det bästa man kan göra, barnen har rätt och veta, folk hatar verkligen att jag berättat, iallafall här på FL.
    Men nu har dom ett val, dom vet vad dom måste göra,det får inte alla barn.

    Mina barn är ännu för unga för att bestämma om dom får komma till mig eller inte, mamman kan hindra dom, jag kan inte bevisa att dom vill komma, soc vill inte hjälpa och det är bara där dom kan föra sin talan.

    Jag gjorde som din pappa, flytta och starta nytt liv, berätta inte åt någon om barnen och kommer inte göra det heller, väljer dottern och komma så börjar livet om med henne i bilden, men till dess vet ingen.
    Jag tror också att det som min mamma gjorde är väldigt vanligt. Föräldern som blir lämnad vill hämnas på sitt ex och använder barnen som slagträn, helt utan en tanke på vad det gör med dem, hur det skadar dem. 

    Min pappa och jag sågs inte på tio år, men sedan började vi brevväxla och tillslut även träffas när jag var 18 år och vågade för mamma. Vi har en bra relation idag, jag och pappa, trots allt som hänt, men det är ju för att han alltid velat det. Han gav aldrig upp på mig. I mitt fall var det jag som fick berätta för pappa vad som hänt, vad det berodde på att jag stött bort honom. En dag kommer dina första barn att säga sanningen också.
  • Anonym (S)
    molly50 skrev 2018-05-24 09:37:47 följande:
    Jag beklagar det som hänt dig. Fruktansvärt!
    Men i TS fall så vill han inte heller träffa sina barn. Och det pga att den äldsta sagt att hon inte vill träffa honom.
    Han har beslutat att hämnas på sina barn genom att göra dem arvlösa.
    Han har dessutom förnekat dem och hållit dem hemliga,dvs ljugit,för sin nya familj under alla år.
    Jag hoppas att din pappa inte har betett sig så illa och att ni kan ha kontakt idag.
    Tack, det var verkligen fruktansvärt, jag har lidit mycket i mitt liv.

    Om det är så som du skriver, att TS inte vill träffa sina barn, och allt det andra, så är det jättehemskt och fel på alla sätt. Min pappa har verkligen inte betett sig det minsta illa, utan alltid hoppats att vi en dag skulle återfå kontakten och att allt skulle bli bra mellan oss (vilket det blev). 
  • Anonym (S)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-24 21:44:08 följande:
    Starkt av dig och pappa att närma er, öppna och mötas igen när du var myndig. De förlorade åren är borta men ni reparerade. Heder och respekt till er båda. Och så gott för din pappa kan jag tänka. Gick det bra att försonas alla med mamman eller vad hände? Hur ska man hantera en kvinna som gör så? Det är ju nån sorts misshandel. Förstår mamman vad hon gjort? Har hon ursäktat?
    Pappa gav aldrig upp hoppet om mig, hur mycket jag än sade och skrev brev om att jag inte ville träffa honom (för att rädda mamma). Han skrev brev till mig, och när jag var 15-16 år så började vi brevväxla. När vi sågs tillslut var det bara lycka. Det var ju vad pappa velat hela tiden, så han var väldigt glad. Och jag var glad som fått min pappa tillbaka. 

    Mamma har fortfarande lika mycket hat inom sig, så jag får välja mina ord när jag pratar om pappa (hon och pappa har inte pratat med varandra eller setts sedan skilsmässan). Jag har gått mycket i terapi och lärt mig förstå varför mamma kunde göra det hon gjorde mot mig, och jag vet att inget var mitt fel. Hon mådde inte bra, och det gick ut över mig. Jag och mamma har pratat ut, och hon har bett om ursäkt och kan inte själv förstå hur hon kunde göra så. Men i nästa mening hatar hon pappa igen och inget i henne har förändrats på trettio år, hon är fortfarande full av hat. 

    Jag tror det kallas psykisk misshandel, när en förälder hotar, utpressar och sätter skräck i sitt lilla barn. Väldigt hemskt och något inget barn borde behöva vara med om.
  • molly50
    Anonym (S) skrev 2018-05-24 22:00:55 följande:
    Tack, det var verkligen fruktansvärt, jag har lidit mycket i mitt liv.

    Om det är så som du skriver, att TS inte vill träffa sina barn, och allt det andra, så är det jättehemskt och fel på alla sätt. Min pappa har verkligen inte betett sig det minsta illa, utan alltid hoppats att vi en dag skulle återfå kontakten och att allt skulle bli bra mellan oss (vilket det blev). 
    Jag förstår det. Så hemskt att kunna hota ett litet barn på dte sättet för att få sin vilja fram.
    Har du någon kontakt med din mamma idag?

    Skönt att du och din pappa har en fin kontakt idag.

    Ja,TS verkar hellre använda sina barn som slagträn för att hämnas på sitt ex än att ta tag i saken själv.
    Han skulle t ex kunna gå till domstol.
    När man försöker förhindra umgänge så brukar man inte liga så bra till i rätten.
    Carpe Diem
Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !