• Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)

    Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

    För 8 år sedan gick jag o mitt ex isär, blev en lång vårdnadstvist , sluta med att jag förlorade, vann bara varannan helg med mina barn, men mitt ex hade alla ursäkter så jag fick inte träffa dom, hon fick hjälp av soc, som handlade om att barnen mådde dåligt av umgänge med mig, soc bad mig backa bort o låta mitt ex vara enda boendeförälder, ett år gick och jag fick inte träffa dom, fråga soc igen, fick till svar vi kan inte hjälpa dig, utan det är barnens vilja och bästa att vara enbart med mamman.

    Under tiden träffa jag en tjej, vi var ihop, jag berättade om att jag hade barn jag inte fick träffa, hon valde o gå, oj dömd igen, nu av en som bara gick på,att något måste vara fel på dig, förlora sina barn, finns bara dumbommar som tappar sina barn, liknande hände igen under samma år.

    Valde o flytta, behövde jag starta om livet, tror ingen vet hur det känns o ha barn man inte får träffa, väl i den nya staden berätta jag inget om barnen, utan jag flytta för arbetet. 

    Träffa min kärlek, hon vet ingenting om barnen, efter ett år får vi ett barn, nu är barnet 5 år och vi är ännu kära, jag har gjort allt för det här barnet, tog ut all min barnledighet o var hemma med barnet, nu jobbar jag bara mån-tos, ledig resten av tiden, ger mitt barn all tid o kärlek.

    Nu efter 8 år hör mina första barn av sig, gulp en klump i halsen när jag förstår vem som är på andra sidan av telefonen,först förstod jag inte även om hon presentera sig, var när dom pratade ihop bägge barnen via högtalare, jag förstod att det var dom, jag har inte hört av dom på 8 år, nu är dom 16 o 18 år.

    Dom fråga allt, varför jag försvann o flyttade, berätta att det var den äldres val,(hon valde mamma klart och tydligt, "bad" mig om att bara få bo med mamman) att jag flyttade för jag blev så illa behandlad av deras mamma, som inte lät mig träffa er, fick inte ens ringa på födelsedagar, jul afton, ingenting, bara bort struken, berätta att jag var så lessen att det inte går beskriva.

    Nu vill dom barnen träffa mig, hjälp, min nya vet ingenting om dom här barnen, ingen vet något, där jag bor nu, jag har blivit så hårt dömd för dom här barnen så jag har valt att inte berätta om dom, folk för står helt enkelt inte hur någon inte får träffa sina barn, går inte o förklara, folk förstår inte. Mina föräldrar får inte heller prata om dom med mig, dom är glad att jag har en ny familj nu, dom vet hur jag mådde tiden jag inte fick träffa dom, hur barn som är mitt eget blod inte får träffa sin pappa, jag får inte träffa dom.var ett rent helvete o ta sig igenom, men väl när den nya föddes så glömde jag allt, all fokus fanns bara på det nya barnet.

    Berättade inget om barnet för mina tidigare barn, dom vill träffas, men nu vet jag inte vem dom är, det är inte samma barn jag skildes ifrån, jag har inte sett dom på 8 år, varför ska dom dyka upp nu som gubben i lådan.
    Gav dom inget svar på om vi ska träffas, prata runt det, men sanningen så vill jag inte träffa dom nu,dom fick göra sitt val när dom var ung, soc stödde den äldres beslut, jag frågade om det verkligen var för deras bästa och soc sa att det är för deras bästa, och var bara för mig o acceptera. och det gjorde jag, med facit ihand hade jag fått vänta 8 år med andra ord, så glad jag bytte liv ,stad, allt.

    Nu gör jag allt för 5 åringen, hon har ett sparande ut över det vanliga, hon kommer ha närmare två miljoner när hon är 20 år, en bostadsrätt betald o klar när hon väl flyttar hemifrån. allt för att fördela arvet rätt, jag ser till att hon får det mesta av mitt kapital, ännu som vårdnadshavare har jag full kontroll på hennes konton,att allt betalas rätt under en längre tid, via kapital konton och allt så det inte ska förknippas senare som förskott.

    Så nej, mina tidigare barn har gjort sitt val, allt stött av rättssystemet och utvärderat av socialkontoret, två vänder dessutom, så dom kan inte ha fel, ett barn har rätt o välja, om dom mår dåligt av vv liv,mår dom dåligt av en vårdnadstvist så plockar man bort den ena föräldern även om jag bara tvistade och mitt ex bara bråkade. nej systemet har plocka bort mig för evigt, jag är inte deras pappa bara deras biologiska far.
    Kan liknas vid adoption, pappan kan vara anonym, och det väljer jag nu.
    Har tappat hela deras uppväxt, hela deras tonår, hur dom har utvecklas,alla band i mellan är borta, alla minnen, dom är främlingar nu, men en gång i tiden såra dom mig så mycket och hårt,något inget annat kan göra, nu är alla dom dörrarna stängda, nej dom får inte komma o träffa mig igen.
    Det var orden deras mamma sa till mig sista gången jag pratade med henne, försvinn ur deras liv, du får aldrig mer träffa dom, så valet är inte mitt, det var mammans.

    Så nu vet dom :

    Varför kom aldrig min pappa tillbaka.

  • Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !
  • Anonym (Går igenom delvis likadant)
    molly50 skrev 2018-05-30 10:11:00 följande:

    Du har berättat för dina barn vad deras mamma har gjort.

    Men du fortsätter också att skuldbelägga dem genom att säga till dem att de valde bort dig.

    Du lägger alltså skulden på dem för vad deras mamma har fått dem att göra.

    Du måste ju inse hur fel det är att göra så!

    Sen skriver du att de kan gott hålla sig borta.

    Samtidigt skriver du att du bryr dig om dem.

    Det låter inte som att du bryr dig om dem särskilt mycket,om jag ska vara ärlig.

    Du verkar mest mån om att du ska ha det bra själv. Inte dina barn.

    Och det är fruktansvärt att du ens kan tänka så!


    Det är fruktansvärt pga av den skada som mamman orsakat alla inblandade. Håller med men vill nyansera och ger TS råd:

    Du har berättat för barnen vad mamma gjort och att de ju under hennes inflytande valde bort dem när de var små. De kunde inte annat göra. Nu har tid gått och en möjlighet till kontakt finns om smärtan kan hanteras - det blir som att träffa frisläppt gisslan efter många år.

    TS bryr sig jättemycket om dem men är ambivalent och är rädd för all den återuppväckta smärta som barnen väcker. Han måste vara oerhört stark, empatisk och mogen för att öppna dörren. Det är det vi andra som inte utsatts så har så svårt att förstå.

    Den mamman har störningar som hon projicerat på pappa och barn och som skadat dem djupt. Hon har agerar brottsligt med myndigheternas medhjälp. Offren har försvarat och skyddat sin integritet så gott det kunnat. Pappan var vuxen och kunde bygga upp en frisk tillvaro men med en stor sorg dold i hjärtat.

    Att skylla TS för att inte bry sig och tänka mest på sig själv visar varken på respekt för TS eller sympati för hans svåra uppgift nu.

    Om jag skulle skriva så elakt till en kvinna som utsatts för övergrepp, vilken 1800-talsyn på problemet skulle jag då inte ha?
  • Anonym (Nix)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-30 12:36:40 följande:

    Det är fruktansvärt pga av den skada som mamman orsakat alla inblandade. Håller med men vill nyansera och ger TS råd:

    Du har berättat för barnen vad mamma gjort och att de ju under hennes inflytande valde bort dem när de var små. De kunde inte annat göra. Nu har tid gått och en möjlighet till kontakt finns om smärtan kan hanteras - det blir som att träffa frisläppt gisslan efter många år.

    TS bryr sig jättemycket om dem men är ambivalent och är rädd för all den återuppväckta smärta som barnen väcker. Han måste vara oerhört stark, empatisk och mogen för att öppna dörren. Det är det vi andra som inte utsatts så har så svårt att förstå.

    Den mamman har störningar som hon projicerat på pappa och barn och som skadat dem djupt. Hon har agerar brottsligt med myndigheternas medhjälp. Offren har försvarat och skyddat sin integritet så gott det kunnat. Pappan var vuxen och kunde bygga upp en frisk tillvaro men med en stor sorg dold i hjärtat.

    Att skylla TS för att inte bry sig och tänka mest på sig själv visar varken på respekt för TS eller sympati för hans svåra uppgift nu.

    Om jag skulle skriva så elakt till en kvinna som utsatts för övergrepp, vilken 1800-talsyn på problemet skulle jag då inte ha?


    Håller inte med dig alls! Ts märkliga inlägg i trådarna visar en ?pappa? som en bra mamma (och myndigheter) gör rätt i att skydda barn ifrån!
  • Anonym (Går igenom delvis likadant)
    Anonym (Nix) skrev 2018-05-30 15:57:28 följande:

    Håller inte med dig alls! Ts märkliga inlägg i trådarna visar en ?pappa? som en bra mamma (och myndigheter) gör rätt i att skydda barn ifrån!


    Fascinerande hur svartvitt det tydligen läses, utan empati för ett vuxet offer som skyddar sig och rest sig. Jag skulle aldrig skuldbelägga offret i misshandelsfall. Du skulle bedömt fallet lika hårt om genus var omkastade? Jag tvivlar starkt efter ditt kategoriska dömande. Är du mamman?
  • Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)
    molly50 skrev 2018-05-30 10:11:00 följande:
    Du har berättat för dina barn vad deras mamma har gjort.
    Men du fortsätter också att skuldbelägga dem genom att säga till dem att de valde bort dig.
    Du lägger alltså skulden på dem för vad deras mamma har fått dem att göra.
    Du måste ju inse hur fel det är att göra så!
    Sen skriver du att de kan gott hålla sig borta.
    Samtidigt skriver du att du bryr dig om dem.
    Det låter inte som att du bryr dig om dem särskilt mycket,om jag ska vara ärlig.
    Du verkar mest mån om att du ska ha det bra själv. Inte dina barn.
    Och det är fruktansvärt att du ens kan tänka så!
    Tro mig det äldre barnet har fått full utbildning av mamman som är kurator på ämnet det "egna valet", hon fick den redan i 9 års ålder, mamman har suttit med henne ifamnen, berättat för mig och dottern hur viktigt hennes egna val är, hon har lärt dottern att själv säga att hon vill välja själv,att det är konstigt att hon inte får välja själv, att jag är konstig som inte lyssnar på hennes val, jag har respektera hennes val efter den omfattande utbildning hon fått om just det egna valet.

    Var bara detaljen vad det egna valet innebär som jag berätta ,det tog bara tre minuter o berätta, hon förstod direkt.
    Berätta att det egna valet gäller även att hon får träffa mig, det var indirekt riktat mot den yngre dottern, så nu vet hon vad det innebär med ett eget val.

    Du tycker att man ska ta upp det när dom 20-25 år gamla? är det inte försent då? är det inte då man bara ska välkomna dom och lägga allt gammalt bakom? Självklart ska barnen veta nu!!! Nu har dom tillfälle och utöva det egna valet, dom har chansen och påverka, det är nu eller aldrig, sedan är det historia.

    Mamman hade bara berättat skit om pappa, varför han flytta, är det vad döttrarna ska tro? är det inte bättre dom får sanningen?, låter som du är diktator i nordKorea, ingen får veta något om omvärlden, det skadar diktaturen mamman byggt upp.
  • Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-30 12:36:40 följande:
    Det är fruktansvärt pga av den skada som mamman orsakat alla inblandade. Håller med men vill nyansera och ger TS råd:

    Du har berättat för barnen vad mamma gjort och att de ju under hennes inflytande valde bort dem när de var små. De kunde inte annat göra. Nu har tid gått och en möjlighet till kontakt finns om smärtan kan hanteras - det blir som att träffa frisläppt gisslan efter många år.

    TS bryr sig jättemycket om dem men är ambivalent och är rädd för all den återuppväckta smärta som barnen väcker. Han måste vara oerhört stark, empatisk och mogen för att öppna dörren. Det är det vi andra som inte utsatts så har så svårt att förstå.

    Den mamman har störningar som hon projicerat på pappa och barn och som skadat dem djupt. Hon har agerar brottsligt med myndigheternas medhjälp. Offren har försvarat och skyddat sin integritet så gott det kunnat. Pappan var vuxen och kunde bygga upp en frisk tillvaro men med en stor sorg dold i hjärtat.

    Att skylla TS för att inte bry sig och tänka mest på sig själv visar varken på respekt för TS eller sympati för hans svåra uppgift nu.

    Om jag skulle skriva så elakt till en kvinna som utsatts för övergrepp, vilken 1800-talsyn på problemet skulle jag då inte ha?
    Finns en liten hake kvar, mamman låter dom inte träffa mig, döttrarna vill att vi träffas, men mamman vägrar, nu är tjejerna i åldern när dom kan påverka mamman, den äldre kliver in i tonåren, det är nu dom ska framföra sin vilja, det är viktigt att dom vet vad den innebär, som sagt den äldre kliver in i rätt ålder,den yngre ännu för ung,men tillsammans blir dom starka, ska karman alla pratar om byggas upp så är det nu, sedan är det försent , sedan ska man släppa allt, är bara knappt 4 år sedan det hände.
    Men helheten vägrar tro detta är sant, dom tycker mamman ska ha barnen själv, ända till dom är myndiga, men det är så fel det kan bli, barnen har ännu minne av mig, dom vet hur vi levt, att det inte existerat något våld eller något sådant.dom minns ännu allt gott, därför måste dom veta om deras val nu.

    Ju mer mamman bråkar i mot desto mer karma kommer gå i mot henne, det är så här många föräldrar vänt utgången i umgängessabotage, där mamman fortsatt mot deras vilja, tonåren är barnet starkaste tid, där krigar dom utan hämningar dom tror att världen är deras, här kommer festerna, vara ute så länge jag vill,min fria vilja kommer in i bilden, här väljer många barn att bara bo hos en förälder.

    Själv klart hatar alla ensamstående mammor tråden, den är unik och helt egen, dom vet att utgången kan ändras, dom flesta känner till hur en tonåring beter sig, och förstår vad jag vill åstadkomma.
    Vänder jag ett umgängessabotage som fler än jag gjort så är det nästan ett unikt fall, följer jag vägen som mammorna vill, kommer mer än helheten o förlora, därför finns alla linjer om bittra mammor, bittra barn,linjer om pappor som försvinner, starta nya liv,osv,  Finns inga linjer hur man vänder trenden, vilka vägar man måste gå, dom fick jag söka mellan raderna på timtals av läsning, där dyker papporna upp som vänt allt,skrivs knappt om det.så unikt är det. 
  • Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!)
    Regndamen skrev 2018-05-30 20:54:39 följande:

    Du är fullt nöjd med att aldrig träffa dina barn alltså? Du älskar dem inte längre?


    Visst älskar jag barnen, men jag vill inte bara vara en "tivoli" pappa för tjejerna.
    Jag vill ha en vardag med dom, ett liv med dom,jag vill kunna hjälpa med läxor, prata vardagliga saker, vara en del i deras uppfostran.Det utrymmet får man inte som tivoli pappa,någon helg då o då pappa.

    Därför berätta jag om det egna valet åt tjejerna,precis som deras mamma har gjort, antingen tar dom upp bråket med mamman, eller så gör dom inte det, det styr utgången av vår relation, mamman har som sagt ännu all påverkan på dom, det är mamman som bestämmer ifall dom får träffa mig eller inte.

    Därför har barnet fått valet igen, nu vet dom att det är just deras val, dom kommer aldrig behöva fundera på varför pappa är borta, dom har redan svaret.
  • Regndamen
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-31 08:53:08 följande:

    Visst älskar jag barnen, men jag vill inte bara vara en "tivoli" pappa för tjejerna.

    Jag vill ha en vardag med dom, ett liv med dom,jag vill kunna hjälpa med läxor, prata vardagliga saker, vara en del i deras uppfostran.Det utrymmet får man inte som tivoli pappa,någon helg då o då pappa.

    Därför berätta jag om det egna valet åt tjejerna,precis som deras mamma har gjort, antingen tar dom upp bråket med mamman, eller så gör dom inte det, det styr utgången av vår relation, mamman har som sagt ännu all påverkan på dom, det är mamman som bestämmer ifall dom får träffa mig eller inte.

    Därför har barnet fått valet igen, nu vet dom att det är just deras val, dom kommer aldrig behöva fundera på varför pappa är borta, dom har redan svaret.


    Att det är deras eget fel att du drog?
  • Anonym (Går igenom delvis likadant)
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-31 08:53:08 följande:

    Visst älskar jag barnen, men jag vill inte bara vara en "tivoli" pappa för tjejerna.

    Jag vill ha en vardag med dom, ett liv med dom,jag vill kunna hjälpa med läxor, prata vardagliga saker, vara en del i deras uppfostran.Det utrymmet får man inte som tivoli pappa,någon helg då o då pappa.

    Därför berätta jag om det egna valet åt tjejerna,precis som deras mamma har gjort, antingen tar dom upp bråket med mamman, eller så gör dom inte det, det styr utgången av vår relation, mamman har som sagt ännu all påverkan på dom, det är mamman som bestämmer ifall dom får träffa mig eller inte.

    Därför har barnet fått valet igen, nu vet dom att det är just deras val, dom kommer aldrig behöva fundera på varför pappa är borta, dom har redan svaret.


    De förstår nog så små de är det som du och mamman berättat om det egna valet. Men de är så små ännu att de kommer att helt naturligt sluta sig runt modern för att inte på olika sätt få hennes ogillande.

    Det är ett falskt löfte om eget val i så stors frågor och konflikter som ni båda nu lägger på omyndiga barn.

    Vuxna föräldrar säger till barnen att det är viktigt att ha både sin mamma och sin pappa under uppväxten och att ni vuxna inte talar illa om varandra inför barnen. De ska vara trygga i sin kärlek och lojalitet till båda.

    Min exfru sprider gift omkring sig och har olyckligt tvingat min pojke att stötta henne i allt förvirrat skuldtjafs hon bittert ältar (hon fick allt hon ville, skilsmässa utan dialog).
  • Anonym (Nix)
    Anonym (Går igenom delvis likadant) skrev 2018-05-30 16:53:01 följande:

    Fascinerande hur svartvitt det tydligen läses, utan empati för ett vuxet offer som skyddar sig och rest sig. Jag skulle aldrig skuldbelägga offret i misshandelsfall. Du skulle bedömt fallet lika hårt om genus var omkastade? Jag tvivlar starkt efter ditt kategoriska dömande. Är du mamman?


    Det är inte ts utan hans 2 små barn (3?) som är offren i detta!

    Men dessa saknar du helt empati för alltså?!
Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !