Han älskar mig inte längre.....

Bryr du dig om honom om han träffat en ny tjej också? Vill du höra att han är kär och mår jättebra?

Nej, tänkte väl det.

Du vill ha vänskapen villkorad, dvs att han också ska grubbla över er två, och sakna dig. Så du kan behålla hoppet.

I så fall har du inte släppt taget om honom och kommer heller inte vidare.

Vilket det verkar som att du inte gjort.

Känns faktiskt inte som att du ens vill komma över honom, du verkar finna någon slags tröst i att vältra dig i självömkan, saknad, nostalgi och alla fel han gjort efter att ni tog paus. På så sätt finns han kvar hos dig, men på ett destruktivt sätt eftersom du inte vill sluta.

Jag försöker sluta tänka på honom? Jag försöker verkligen glömma honom. Men det är inte så jävla lätt!

Jag ältar, det hjälper. Jag skriver av mig alla tankar och känslor här. Det hjälper.

Nej jag är verkligen inte över den här snubben. Jag bli påmind varje dag om honom, han finns i mina tankar hela tiden.

Men jag försöker. Det gör jag verkligen. Jag försöker komma över honom. Alla gör på sina sätt. Detta är min metod tydligen. Den kanske inte är den bästa. Kanske kommer jag testa en annan metod vid mitt nästa breakup? Vem vet.

Men jag har tagit bort han från alla sociala medier. Jag kan inte tänka på honom som en person som jag aldrig träffat. Det går liksom inte. Istället försöker jag tänka att han har gått bort.

Att han nu är borta. Jag har sörjt honom i 2 månader och måste nu försöka ta tag i mitt liv. Ja han finns alltså inte längre vid liv. Kanske sjukt att tänka så, men som sagt det är min metod...

Han säger det nog snarare för att han INTE vill såra dig.
Han har rätt att säga det,men när han vet hur ledsen du blev så hade det kanske varit bättre att låta bli att säga det till dig utan bara hålla det för sig själv.

Det är bra! Försök fortsätt ha den här inställningen så kommer det att bli lättare att gå vidare.

Jag vet inte varför jag tänker massa konstigt just nu. Men jag tänker att jag kanske bords träffas å byta nycklar. Fast vi har bestämt att jag postar och han lämnar i mitt brevinkast.

Jag tänker att jag aldrig mer kommer träffa honom. Får typ seperationsångest på nytt...

Fast jag har ju redan packat nycklarna å skickas inorgon.

Hmm....fan då...

Vad ska jag göra?

Försök att fatta egna beslut.

Lär dig att förstå vad DU vill, inte vad han eller andra vill. Eller vad vi på forumet tycker.

Varför vill du inte ses och byta nycklar?

Varför vill du ses och byta nycklar?

Du vill nog bara fiska efter ifall han tänker på dig, saknar dig, också mår dåligt. Eller hur?

Du har ingen lust att höra att han har en bra och kul sommar och dejtat lite, kanske legat med någon.

Jag är ganska säker på att han inte grubblar över dig.

Men i ditt fall kanske det skulle vara bra för dig att få svart på vitt att det är över, att han gått vidare, träffat en ny etc så DU kan gå vidare. Kanske höra honom säga det så det blir tydligt?

För du verkar inte riktigt vilja släppa taget.

Du verkar vara kvar i drömmar och nostalgi.

Jag tänker nog mer att det här är min sista chans att få försöka tillbaka honom. Korkat va? Jo jag vet..

Han har ju uppenbart bestämt sig. Men jag har börjat tänka att jag vill säga att jag har fortfarande känslor. Jag vill träffa honom och se vad för sida han visar mug.

Tänker att han kanske börjar fundera när han väl ser mig IRL. Att han kanske få tillbaka känslor, typ ja...

Fattar ni vad jag menar? Att känslorna väcks när man träffar sitt ex....

Typ jag går miste om det nu när jag bestämt att vi inte ska ses...

Ja som sagt jag är liksom än korkat kär i den här kille...suck..

Vill tillägga att jag har ju börjat tänka i dessa banor enbart för han skrev så till mig. Att han tänker på mig å undrar hur jag mår. Det har spelat ett spratt i min hjärna..

Jag har samma känslomässiga resa med mitt ex. Det är som en galen bergochdalbana. Men ibland tar det tid innan man kan acceptera situationen och då måste det få lov att ta tid. Det går inte att skynda på sina känslor, även om man kan göra olika aktiviteter för att låta tiden gå.

Det är svårt att släppa det där inre hoppet man har om att han ska inse att han gjorde fel, att han vill försöka på nytt, eller hur? Vissa dagar är jag stark och tänker att jag aldrig skulle ta honom tillbaka, att han har sårat mig för djupt för att jag ska lita på honom igen. Jag fokuserar på det som var dåligt i vår relation och inser att jag vill ha något annat, något mer. Framförallt vill jag vara med någon som vill vara med mig och som är lycklig med mig. Jag raggar på Tinder, går ut med vänner, jobbar och livet rullar vidare. Men andra dagar är det som om han gjorde slut igår och det enda jag vill är att hela situationen ska bli ogjord.

Jag är precis som du när det kommer till känslorna om hans beteende i meddelanden också. Om jag har skrivit något kan han ibland låta bli att svara eller svara flera dagar senare, vilket gör mig ledsen, besviken och arg eftersom det är så onödigt drygt. Men liksom ditt ex förklarar han det med att det är av respekt och för att undvika missförstånd. Och de få tillfällen när han hör av sig så skriver han alltid fel saker. Han visar att han bryr sig eller att han har gått vidare eller är kall, osv. Men i sanningens namn tycker jag nog att allting han skriver är fel eftersom det enda rätta som jag vill att han ska skriva är att han ber om ursäkt, ångrar sig och vill ha en ny chans... Och det kommer inte ske. Det kommer inte bli vi igen. Jag förstår det på ett logiskt plan, men jag är inte där känslomässigt än. Därför blir allting han gör fel istället.

Men vet du? Det går faktiskt åt rätt håll! Det tar tid och du har sämre dagar, visst, men han tar inte längre upp all din kraft och alla dina tankar hela dagarna, varje dag, eller hur? Du har stunder då du känner dig stark och vill gå vidare. De stunderna hade du inte för några veckor sedan. Så även om det känns hopplöst så kommer du varje dag närmare den dagen då du faktiskt har gått vidare och lämnat allt det här bakom dig. Jag lovar. Du är bara inte riktigt där än.

Jag förstår dig. Och kanske ska du ta den chansen. Om jag tvivlade på mitt ex känslor skulle jag vilja veta om det fanns en väg tillbaka. Men jag tycker i så fall att du ska vara direkt och ställa frågan rakt ut, så du vet var du har honom och inte behöver tolka hans beteende på något sätt. Du bör även vara beredd på att han kan svara att han har gått vidare och bara vill ha dig som vän. Och är det i så fall något som du skulle må bra av?