Steffqw

Äldre 13 May 19:16

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(

molly50

Äldre 20 Sep 09:56

#811

Steffqw skrev 2018-09-20 08:41:19 följande:

Jag väljer att fixa med nycklarna när jag måste flytta. Känns inte lika viktigt längre. Han kan ha nycklarna. Det är OK.

Ok.

Steffqw skrev 2018-09-20 08:42:02 följande:

Ja det har hjälpa att skriva här och få svar här från er alla <3

Det är bra. Då ska du fortsätta med det.

Vi finns här när du behöver. <3

Carpe Diem

Anonym (Jii)

Äldre 20 Sep 10:42

#812

Fantastiskt bra kämpat tjejen

Kram Jill

smulpaj01

Äldre 21 Sep 16:59

#813

Du är superduktig och stark. Är så glad att du börjar må bättre. Det förtjänar du verkligen! Ha en underbar helg nu

Anonym (lök)

Äldre 22 Sep 17:05

#814

Steffqw skrev 2018-09-19 08:05:32 följande:

Men oj tack! Trodde ingen i detta forum skulle skriva så. Mer att jag inte kommit långt eftersom jag fortfarande skriver av mig här...

Men ja. Jag känner mig mer starkare än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Fast ... många har ju även påpekat att det kan ta betydligt längre tid än du tror att komma över någon. För mig känns det lite som att du har eller har haft orealistiska förväntningar om att det räcker med en gråtkväll och sen är förhållandet glömt. Kan bara gratulera till att du har kommit så långt som du har, och att ett "återfall" eller tankar på exet betyder inte att din strävan hittills varit förgäves! Sorg är smärtsam och bör få vara smärtsam. Grattis till ditt nya liv :) Det blev något annat än det du tänkte men det kan bli hur bra som helst ändå!

Steffqw

Äldre 22 Sep 23:34

#815

smulpaj01 skrev 2018-09-21 16:59:05 följande:

Du är superduktig och stark. Är så glad att du börjar må bättre. Det förtjänar du verkligen! Ha en underbar helg nu

Tack som fan!! Jag är också glad att jag mår bättre och jag känner mig verkligen starkare!

Fy skam den som ger sig.

Steffqw

Äldre 22 Sep 23:43

#816

Anonym (lök) skrev 2018-09-22 17:05:44 följande:

Fast ... många har ju även påpekat att det kan ta betydligt längre tid än du tror att komma över någon. För mig känns det lite som att du har eller har haft orealistiska förväntningar om att det räcker med en gråtkväll och sen är förhållandet glömt. Kan bara gratulera till att du har kommit så långt som du har, och att ett "återfall" eller tankar på exet betyder inte att din strävan hittills varit förgäves! Sorg är smärtsam och bör få vara smärtsam. Grattis till ditt nya liv :) Det blev något annat än det du tänkte men det kan bli hur bra som helst ändå!

Njaaa jag har aldrig tänkt att det ska räcka med en gråtkväll att komma över någon. Snarare att jag velat att min sorg under den här sommaren skulle bara ta slut och försvinna. Jag ville bara att det skulle ta slut med att känna så som jag gjorde, jag ville inte ha hjärtesorg.

Men jag trodde aldrig att det skulle gå över på en dag. Eftersom jag aldrig varit med om hjärtesorg förr visste jag inte att det skulle kännas så jävla jobbigt och jag visste inte heller hur man skulle bete sig eller bearbeta det hela. Det kändes som jag gick in i en depression..

Sen frågar jag ofta här hur lång tid det egentligen ska ta att komma över sitt ex helt enkelt pga av att jag inte vet själv vad som är normalt.

Ibland tänker jag att JAG är onormal som idag 4,5 månader senare sitter fortfarande singel, lördag kväll, ensam i min lägenhet. Och har inte det minsta sug att träffa en ny kille. Jag känner till och med att det tar stopp att dejta killar eller ha sex med dom. Är jag kräsen? Överdriver jag mitt breakup? Borde jag inte kunna gå vidare nu?

Men en sak vet jag iaf. Jag har verkligen blivit en starkare person idag än vad jag någonsin har varit tidigare. Jag har gått in med inställningen att jag måste bearbeta mig själv, att jag måste älska mig själv innan jag börjar älska någon annan. Och det bästa av allt, jag har börjat trivas i mitt egna sällskap. För 4 månader sedan hade jag ångest och mådde skit av att vara ensam en lördag kväll. Men ikväll är det mer än okej att vara ensam :)

Anonym (lök)

Äldre 23 Sep 08:15

#817

Steffqw skrev 2018-09-22 23:43:24 följande:

Njaaa jag har aldrig tänkt att det ska räcka med en gråtkväll att komma över någon. Snarare att jag velat att min sorg under den här sommaren skulle bara ta slut och försvinna. Jag ville bara att det skulle ta slut med att känna så som jag gjorde, jag ville inte ha hjärtesorg.

Men jag trodde aldrig att det skulle gå över på en dag. Eftersom jag aldrig varit med om hjärtesorg förr visste jag inte att det skulle kännas så jävla jobbigt och jag visste inte heller hur man skulle bete sig eller bearbeta det hela. Det kändes som jag gick in i en depression..

Sen frågar jag ofta här hur lång tid det egentligen ska ta att komma över sitt ex helt enkelt pga av att jag inte vet själv vad som är normalt.

Ibland tänker jag att JAG är onormal som idag 4,5 månader senare sitter fortfarande singel, lördag kväll, ensam i min lägenhet. Och har inte det minsta sug att träffa en ny kille. Jag känner till och med att det tar stopp att dejta killar eller ha sex med dom. Är jag kräsen? Överdriver jag mitt breakup? Borde jag inte kunna gå vidare nu?

Men en sak vet jag iaf. Jag har verkligen blivit en starkare person idag än vad jag någonsin har varit tidigare. Jag har gått in med inställningen att jag måste bearbeta mig själv, att jag måste älska mig själv innan jag börjar älska någon annan. Och det bästa av allt, jag har börjat trivas i mitt egna sällskap. För 4 månader sedan hade jag ångest och mådde skit av att vara ensam en lördag kväll. Men ikväll är det mer än okej att vara ensam :)

Mjo, jag menade inte en dag rent bokstavligt, men det är det där jag menar - att du på något sätt känner att 4,5 månader är kort tid när det handlar om att ha förlorat någon man älskar. Och så funderar jag över vad du lägger i begreppet "gå vidare". I mitt tycke är det du gör nu verkligen att gå vidare! Att du kan leva ensam och vara nöjd med det tror jag är betydligt mer utvecklande och läkande än att kasta sig in i någon annans famn trots att du inte vill. I så fall blir det bara att försöka plåstra om ett sår som behöver egentligen behöver rengöras inifrån, om du förstår hur jag menar. :) Jag tror verkligen att det är otroligt klokt av dig att vara singel nu. Du har gott om tid, och kommer att träffa någon som är bra för dig när det är rätt!

Steffqw

Äldre 23 Sep 11:00

#818

Anonym (lök) skrev 2018-09-23 08:15:11 följande:

Mjo, jag menade inte en dag rent bokstavligt, men det är det där jag menar - att du på något sätt känner att 4,5 månader är kort tid när det handlar om att ha förlorat någon man älskar. Och så funderar jag över vad du lägger i begreppet "gå vidare". I mitt tycke är det du gör nu verkligen att gå vidare! Att du kan leva ensam och vara nöjd med det tror jag är betydligt mer utvecklande och läkande än att kasta sig in i någon annans famn trots att du inte vill. I så fall blir det bara att försöka plåstra om ett sår som behöver egentligen behöver rengöras inifrån, om du förstår hur jag menar. :) Jag tror verkligen att det är otroligt klokt av dig att vara singel nu. Du har gott om tid, och kommer att träffa någon som är bra för dig när det är rätt!

Ja alltså jag vet som sagt inte vad som är normal tid att gå och tänka på sitt ex och vad som är normal tid att "komma över någon". Men alla är olika. För vissa tar det mega snabbt med andra tar det jätte lång tid.

Sen begreppet "komma över sitt ex och gå vidare" betyder för mig när man har gått vidare helt och hållet i livet. När exet inte längre är en begränsning i ens tillvaro. Kan man säga så? Eller blir det helt fel?

För just nu är mitt ex en begränsning i mitt liv. Han tar upp många tankar i mitt huvud när jag tänker på att träffa andra killar. Jag menar, jag vill träffa killar, börja dejta. Men det går liksom inte. Jag finner inte lusten i det alls...Jag börjar bara jämföra osv.

Sen blir det också sådan stress. Folk frågar mig, eller ja syster och mamma om jag börjat träffa någon ny. Och då blir jag så jävla ställd och tänker varför de ens frågar något sådant när de vet vad hårt jag tog det hela. För jag är ju inte alls redo att träffa någon just nu är ju ganska uppenbart...

Alltså det är så svårt att utrycka sig i text man vad känner innerst inne. Vad man har för känslor. Men i det stora hela försöker jag säga att jag har för bråttom. Jag vill väl ha en pojkvän. Jag vill ha någon som kan ersätta mitt ex plats. Men jag tror aldrig att det kommer kunna bli något med en ny kile om jag tänker i dessa banor....

Anonym (99)

Äldre 23 Sep 11:40

#819

Allt kommer lösa sig, det är jag säker på!

Minns inte hur gammal du är, men strax över 20 har jag för mig. Jag är dubbelt så gammal som dig, och jag trodde heller aaaaldrig att jag skulle komma över my first love.... och visst, det tog lång tid. Men så tänkte jag helt fel också, jämförde alla med honom och var helt fastlåst, glorifierade honom och upphöjde honom till skyarna som om han vore gud fader själv. Jag romantiserade allt som hade med honom att göra, och tyckte att jag var värdelös eftersom han inte ville ha mig.

Det har iaf passerat en hel del män sedan dess. Jag har blivit förälskad och begeistrad i många efter honom. Med varierande resultat. Har blivit lämnad och själv lämnat.

Du ger ett betydligt mognare och mer reflekterande intryck än mig själv i den åldern, så jag är helt övertygad att du kommer att gå vidare, komma över honom och bli förälskad i andra!

Och tips från coachen! Jobba med självkänslan, lär känna dig själv på djupet, våga utmana dig själv och gör sånt du gillar och lita på att DU DUGER! Då kommer du växa!!!

Önskar att någon sagt det till mig när jag var 20...

Steffqw

Äldre 23 Sep 20:05

#820

Anonym (99) skrev 2018-09-23 11:40:31 följande:

Allt kommer lösa sig, det är jag säker på!

Minns inte hur gammal du är, men strax över 20 har jag för mig. Jag är dubbelt så gammal som dig, och jag trodde heller aaaaldrig att jag skulle komma över my first love.... och visst, det tog lång tid. Men så tänkte jag helt fel också, jämförde alla med honom och var helt fastlåst, glorifierade honom och upphöjde honom till skyarna som om han vore gud fader själv. Jag romantiserade allt som hade med honom att göra, och tyckte att jag var värdelös eftersom han inte ville ha mig.

Det har iaf passerat en hel del män sedan dess. Jag har blivit förälskad och begeistrad i många efter honom. Med varierande resultat. Har blivit lämnad och själv lämnat.

Du ger ett betydligt mognare och mer reflekterande intryck än mig själv i den åldern, så jag är helt övertygad att du kommer att gå vidare, komma över honom och bli förälskad i andra!

Och tips från coachen! Jobba med självkänslan, lär känna dig själv på djupet, våga utmana dig själv och gör sånt du gillar och lita på att DU DUGER! Då kommer du växa!!!

Önskar att någon sagt det till mig när jag var 20...

Jag hoppas att allt kommer lösa sig. Idag har jag varit extremt nere och gråtit. Jobbigt när dessa dagar kommer. Jag gick och sa till mig själv "varför tror jag att smärtan jag känt i 4 månader just nu ska gå över? Varför just nu efter 4 månader liksom?" Den kan lika bra gärna fortsätta och det gör den ju också...

Jag är snart 27 år. Så jag är mer närmare 30 än 20 så är ingen ungdom längre...

Ja, visst sätter jag mitt ex högt upp, ser honom som någon jag verkligen tyckte/tycker om och en sådan pojkvän vill jag sträva efter. Kanske är det fel att tänka så?

Jag ser mig inte som värdelös pga mitt ex inte vill ha mig. Jag gjorde det först. Men inte längre....Jag känner mig bara tom...Jag vill inte vara ledsen längre. Jag vill känna glädjen. Den jag kände innan jag träffade mitt ex.

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL