Han älskar mig inte längre.....

Steffqw

Äldre 13 May 19:16
843 svar

Visa endast Anmäl

Han älskar mig inte längre.....

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva av mig här och få alla tips och råd som bara finns att få. Jag och mitt ja ex....har varit tillsammans i 1 år och 8 månader. Känt varandra i 2 år. Sedan dag ett vi träffades har vi alltid pratat med varandra.

Nu i fredags ville han ses för en promenad. På promenaden sa han att han inte känner glöden mellan oss, han känner att det är mer vänskap mellan oss. Han sa att han känt så här i en månad. Jag kollade in i hans ögon och sa är du inte kär i mig längre han sa ja.... Jag blev förkrossad....:( :( :(

Detta kom från ingenstans helt utan förvarning. Jag har inte märkt av några tecken och signaler från hans sida. Vi har sagt tidigare att vi ska försöka träffas oftare, mer än en gång i veckan. Men det har blivit lite att ingen har tagit intiativ till det. Men ändå vi har träffast 1-2 gånger i veckan, vi bor inte ihop.

Han sa att ingen har tagit intiativ och att han inte ser någon framtid med mig. Han sa att han gått och tänkt på detta i en månad. Men han har inte sagt något till mig?!!!

Han hade kunnat sagt något till mig tidigare så vi kunde jobba på detta. Jag försökte säga det till honom men han sa a bara nej...Jag förstår inte hur han inte vill jobba på detta, vi har verkligen något fint.....Hur kan känslorna bara försvinna? Sen också utan att säga något till mig när han tydligen gått och funderat på detta länge!!!!!!!!!!!!!??????????

Jag mår förjävligt just nu. Jag vill bara hålla om honom och prata med honom. Ringa honom, höra hans röst. Men ändå vet jag vad han kommer att säga till mig....Vad ska jag ta mig till???!! Orkar inte andas....:( :(
- «
- ‹
- Sida 77 av 84
- 71
- 72
- 73
- 74
- 75
- 76
- 77
- 78
- 79
- 80
- 81
- 82
- 83
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Han älskar mig inte längre.....
Steffqw

Äldre 9 Sep 11:31
#761

Visa endast Anmäl

Anonym (lök) skrev 2018-09-08 15:30:27 följande:
JA! Som många redan har skrivit. Fyra månader är ingenting!

Jag var, precis som sextiotalist, singel i fyra år innan jag träffade min sambo. Det var heller inget "dejtande" involverat, utan det kom mer "naturligt" eller vad jag ska säga. Var 29 år när uppbrottet från mitt tidigare ex skedde, och det var det vidrigaste jag varit med om (grät i stort sett dagligen i ett år), men hade som tur var då inga tankar om att träffa någon ny. Fokuserade på mig och att bygga upp det som var jag, vilket jag i efterhand är mycket tacksam för.

4 månader är både för mig lång och kort tid. Det känns som en evighet sedan jag blev dumpade men samtidigt känns det som det var bara för någon dag sedan.....

Jag är inte ledsen längre. Jag känner ro i kroppen. Lite förvirrad över vad livet ska ge och vad som kommer ske med mig.

Men jag försöker tänka här och nu.

Jag kommer nog tänka på mitt ex ett bra tag till. Han kommer nog finnas i mina tankar några månader till. Det vet jag. Man glömmer inte sin första kärlek så snabbt.

Jag ska försöka bygga upp mig själv och fokusera på mig själv precis som du gjorde. För det är vad som är viktigast just nu. Jag.

Jag glömde bort mig själv under dessa 4 månader. Som jag nämnt tidigare. Jag tog inte alls hand om mig själv.

Gick ner i vikt och blev psykiskt utmattad. Men nu är det slut med det. Nu ska jag börja ta hand om mig själv!
Steffqw

Äldre 9 Sep 11:34
#762

Visa endast Anmäl

molly50 skrev 2018-09-09 11:30:29 följande:
Det låter som att du har kommit en bit på vägen i alla fall.
Jo men det känns ju som det :) Det känns faktiskt bra. Jag har liksom hittat mina rutiner. För 4 månader sedan och mer var det jag och mitt ex rutiner.

Men nu är det endast mina rutiner. Det jag kan tacka för under dessa 4 månader är mina nära och kära! Utan dom hade jag aldrig orkat. Jag kan även tacka för ert stöd här i min tråd på familjeliv <3

Sedan min hobby. Den har gett mig sådan energi. Och det är så jävla skönt att kunna snöa in sig i något. Typ djupdyka och bara fokusera på det du gillar! :)
molly50

Äldre 9 Sep 11:42
#763

Visa endast Anmäl

Steffqw skrev 2018-09-09 11:34:25 följande:
Jo men det känns ju som det :) Det känns faktiskt bra. Jag har liksom hittat mina rutiner. För 4 månader sedan och mer var det jag och mitt ex rutiner.

Men nu är det endast mina rutiner. Det jag kan tacka för under dessa 4 månader är mina nära och kära! Utan dom hade jag aldrig orkat. Jag kan även tacka för ert stöd här i min tråd på familjeliv <3

Sedan min hobby. Den har gett mig sådan energi. Och det är så jävla skönt att kunna snöa in sig i något. Typ djupdyka och bara fokusera på det du gillar! :)
Ja,och det märks också.
Du verkar tänka på ett helt annat sätt och du verkar gladare.
Fortsätt som du gör så ska du se att du kommer att ta dig vidare snart.

Och uppdatera oss gärna om hur det går för dig.
Vi finns alltid här om det skulle vara något. <3
Carpe Diem
Steffqw

Äldre 9 Sep 19:23
#764

Visa endast Anmäl

molly50 skrev 2018-09-09 11:42:14 följande:
Ja,och det märks också.
Du verkar tänka på ett helt annat sätt och du verkar gladare.
Fortsätt som du gör så ska du se att du kommer att ta dig vidare snart.

Och uppdatera oss gärna om hur det går för dig.
Vi finns alltid här om det skulle vara något. <3
Jag kommer uppdatera er hur det går för mig :)

Dock kan kännas lite jobbigt när ens morsa frågar om jag träffat någon ny samt frågar om jag pratar med mitt ex.

Vet inte riktigt vad min mamma tror? Att jag snabbt går vidare eller att jag kan än bli ihop igen med mitt ex?
molly50

Äldre 9 Sep 19:57
#765

Visa endast Anmäl

Steffqw skrev 2018-09-09 19:23:54 följande:
Jag kommer uppdatera er hur det går för mig :)

Dock kan kännas lite jobbigt när ens morsa frågar om jag träffat någon ny samt frågar om jag pratar med mitt ex.

Vet inte riktigt vad min mamma tror? Att jag snabbt går vidare eller att jag kan än bli ihop igen med mitt ex?
Det låter bra.

Jag tycker du ska säga till din mamma att du inte vill att hon frågar dig om det om du tycker att det känns jobbigt.
Carpe Diem
MiaMammut

Äldre 10 Sep 00:09
#766

Visa endast Anmäl

Skönt för dig att vara förbi den akuta fasen. Själv tog det slut mellan mig o min kille för en vecka sen. Vi har varit ihop 2 år o 3 mån. Känns jävligt jobbigt. Mamma dog nyss, jag är ensam om att ta hand om min äldsta dotter som har ADD, min mage har inte kunnat läka ett skov av UC i allt detta o då driver han fram ett uppbrott för han tycker vi tjafsar. Jag borde ju bli förbannad o tänka att han är en jävla skitstövel, nöden prövar vännen helt enkelt. Men jag är ganska försvagad av allt "annat" o känner mig bara så fruktansvärt ensam och övergiven. Jag veeeeet att jag varit stressad o uppe i varv o kanske varit snäsig mot honom, men man kan ju dels fundera på VARFÖR jag varit snäsig (har inte känt att han varit så behjälplig och förstående för min situation) dels borde han ha lite överseende med mig när jag inte mår bra. Han är dominant, tillrättavisande, säger att jag gafflar emot när jag säger min åsikt etc etc. Lika bra att slippa det naturligtvis, men saknar det som var bra och FULLSTÄNDIGT HATAR tanken på att han kommer vara så mysigt med någon annan som faktiskt kanske ÄR lugnare än mig o att DE kommer få det jättebra. Nä, det suger. Är 48 år o känner en hopplöshet i att få komma in i en trygg hamn. Vill inte vara på öppet vatten. Alltid, alltid ensam... :(
molly50

Äldre 10 Sep 09:28
#767

Visa endast Anmäl

MiaMammut skrev 2018-09-10 00:09:59 följande:
Skönt för dig att vara förbi den akuta fasen. Själv tog det slut mellan mig o min kille för en vecka sen. Vi har varit ihop 2 år o 3 mån. Känns jävligt jobbigt. Mamma dog nyss, jag är ensam om att ta hand om min äldsta dotter som har ADD, min mage har inte kunnat läka ett skov av UC i allt detta o då driver han fram ett uppbrott för han tycker vi tjafsar. Jag borde ju bli förbannad o tänka att han är en jävla skitstövel, nöden prövar vännen helt enkelt. Men jag är ganska försvagad av allt "annat" o känner mig bara så fruktansvärt ensam och övergiven. Jag veeeeet att jag varit stressad o uppe i varv o kanske varit snäsig mot honom, men man kan ju dels fundera på VARFÖR jag varit snäsig (har inte känt att han varit så behjälplig och förstående för min situation) dels borde han ha lite överseende med mig när jag inte mår bra. Han är dominant, tillrättavisande, säger att jag gafflar emot när jag säger min åsikt etc etc. Lika bra att slippa det naturligtvis, men saknar det som var bra och FULLSTÄNDIGT HATAR tanken på att han kommer vara så mysigt med någon annan som faktiskt kanske ÄR lugnare än mig o att DE kommer få det jättebra. Nä, det suger. Är 48 år o känner en hopplöshet i att få komma in i en trygg hamn. Vill inte vara på öppet vatten. Alltid, alltid ensam... :(

Jag beklagar verkligen det du har råkat ut för.
Jag miste själv min pappa som yngre. och i samband med detta träffade jag en kille som mer eller mindre utnyttjade min svaghet för att kunna bli ihop med mig.
Sen visade han sig vara sjukligt svartsjuk och misshandlade mig.
Han stöttade mig kanske i 2 veckor efter min pappas död. Sen tyckte han att det var dags att sluta sörja och ägna mig åt honom istället.
Jag valde till slut att lämna honom och det är inget jag ångrar att jag gjorde.
Det jag försöker säga är att jag vet hur det känns att inte få stöd vid en stor sorg,av den man förväntar sig att få stöd av-.
Och även om det inte känns så nu så tror jag att du kommer att vara glad över att vara av med honom så småningom.
Han verkar inte ha behandlat dig särskilt väl och du förtjänar så mycket bättre än så.
Det sista man behöver när man går igenom en stor sorg är att andra klagar på en och försöker förminska ens känslor.
Jag hoppas att du har någon annan i din närhet som du kan ta stöd av.
Annars kanske en samtalsterapeut eller kurator kan vara ett alternativ?

Styrkekramar till dig! <3
Carpe Diem
Steffqw

Äldre 16 Sep 18:09
#768

Visa endast Anmäl

Alltså jag såg nyss en bild på mitt ex på sociala medier. Mitt hjärta slog en dubbel volt! Så snygg. Ingen kille kommer kunna ersätta honom tänker jag nu.

Vad är det för fel på mig?!! Varför har jag fortfarande kvar dessa jävla känslor för någon som inte ens villl ha mig. När ska de försvinna? Och när ska jag läka och känna att nu är mitt hjärta helt?

Blir så ledsen av detta
molly50

Äldre 16 Sep 18:24
#769

Visa endast Anmäl

Steffqw skrev 2018-09-16 18:09:03 följande:
Alltså jag såg nyss en bild på mitt ex på sociala medier. Mitt hjärta slog en dubbel volt! Så snygg. Ingen kille kommer kunna ersätta honom tänker jag nu.

Vad är det för fel på mig?!! Varför har jag fortfarande kvar dessa jävla känslor för någon som inte ens villl ha mig. När ska de försvinna? Och när ska jag läka och känna att nu är mitt hjärta helt?

Blir så ledsen av detta

Du måste ge det tid. Det har bara gått några mänader.
Och känslor har ingen av och påknapp.
Carpe Diem
Steffqw

Äldre 16 Sep 18:53
#770

Visa endast Anmäl

molly50 skrev 2018-09-16 18:24:34 följande:
Du måste ge det tid. Det har bara gått några mänader.
Och känslor har ingen av och påknapp.
Du har sagt de där två meningarna ett bra tag till mig nu. Att jag måste ge det tid och att känslor har ingen av och påkanpp.

Men fan vad tid jag har gett detta nu känns det som. Visst 4 månader kanske inte är en evighet.

Men för mig känns det fan som en evighet plus lite till.

Och det är jävla synd att känslorna inte har en av och påknapp...

«
‹
Sida 77 av 84
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Han älskar mig inte längre.....

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL