Är trött på storstadsdivor till brudar som bara ser ner på en.

Det är inte jag som har problem, utan de. Folk ska lära sig att kunna umgås.

Jag gör vad jag kan för att ha ett snyggt utseende och har läst på i olika damtidningar för att få en bild av hur kvinnor vill att en riktig och bra man ska vara och se ut.

Men när jag går på stan och ler emot kvinnor ger de mig en blick som om de ser mig bara som smuts och en loser, vilket gradvis sänker mitt humör under dagen.

Är detta mycket ett storstadsfenomen? Jag är född och uppväxt i ett mindre samhälle på "vichan", men flyttade till den större stad jag nu bor i så fort jag hade möjlighet efter att ha gått ut gymnasiet. då jag var väldigt trött på inskränktheten och den bonniga mentaliteten i min hemkommun och för att det knappt fanns några snygga brudar där utan mest WT-skräpbrudar.

Flyttade till denna större stad för att vidga mina vyer, lära känna nya spännande människor, men inte minst för att kunna ragga på snygga brudar. Jag har gymmat i flera år och ser vältränad och muskulös ut, Jag försöker likna kända skådespelare som är favoriter hos många kvinnor och jag är glad och trevlig mot de flesta jag möter. Men blir som sagt inte klok på kvinnornas mentalitet i den här staden. De är liksom kalla och reserverade, ger på sin höjd ifrån sig ett "Hej" och många kvinnor man ser på stan och ler emot tittar nedlåtande på en med näsan i vädret som om man vore helt ovärdig deras uppmärksamhet.

Detta har gjort mig mer och mer nedstämd och jag har börjat dricka allt mer alkohol för att dämpa mina känslor av värdelöshet och deppighet/sorgsenhet.

Det konstiga är att när jag går på stan berusad har jag MYCKET lättare att få kontakt med kvinnor. Det är som om det är två skilda verkligheter. Men inte fan ska en behöva gå omkring och vara full jämt för att lyckas hos brudarna? Då blir man ju med största säkerhet alkoholist och det är väl det jag är på väg att bli nu.

Så nu funderar jag på att flytta till ett mindre samhälle igen, för även om det finns färre snygga brudar där, så är folket mycket trevligare och tillmötesgående och går inte omkring i någon högfärdsdimma.

Vad tycker ni annars jag ska göra? Någon som kan se/märka vad jag eventuellt gör för fel?

Just det, jag uttrycker att DET är ett problem och att jag har problem med att DE har problem. Men huvudproblemet ligger inte hos mig utan på alla asociala människor som är rädda för glada, spontana och naturliga människor, som jag.

Jag lät förresten tjejen läsa den här tråden, och hon klandrade mig inte alls. Likadant är det för oss tjejer, menade hon. Att även de försöker vara på olika sätt för att män de är intresserade av ska fastna för dem, så jag var inte ett dugg "onormal" tyckte hon. Däremot undrade vad det är för bittra kvinnor som huserar på Familjeliv, en sajt hon aldrig hade hört talas om än mindre varit aktiv i.

Hon drog slutsatsen att det är kvinnor som är besvikna på sina egna liv för att de själva inte lyckas attrahera de män de vill ha. Kan det stämma?

Ja, de behöver sannerligen en lärare i livet.

Det finns folk som tycker jag är en häftig och schysst kille. Men på FL verkar alla vara avundsjuka på den som lever och har roligt.

Ingen ska få må bra och trivas med sig själv. Och är man kille och ute efter sex ska man per definition tryckas ner.

Men när kvinnor bara är ute efter sex är det helt okej.