Kommer hon att gå bort nu?

Cancersorter kan vara olika snabba i förloppet men kraftig viktnedgång har för mina kommit när det varit månader kvar :(

Håller med

Är hon en fighter? Hoppas det! Min väninna, nu avliden, kämpade mot metastaserande cancer i 15 år. Om jag minns rätt så hade hon lungcancer 6 ggr bland otaliga andra i lever, lymfkörtlar... Till sist hade hon bara 20 % lungkapacitet kvar så när cancern fortsatte sprida sig så fanns inget mer att göra. Men hon kämpade, in i det sista!

Uppskattar att ni har svarat. Beklagar sorgen för er som har förlorat någon.

Leverbiopsin visade att cancern var "väldigt lik" den gamla cancern, dvs äggledarcancern som spred sig till halsen, och dom tänker att eftersom att cellgifterna funkade då så ska det funka nu. Läkaren fokuserar på levern för att den är mest oroväckande tydligen men cancern finns även i lungor och ändtarmen som sagt.

När hon hade cancer sist tog dom bort hela livmodern så hur kan det vara samma cancer nu? Och finns det verkligen hopp när cancern finns på så viktiga organ eller är det bara en fråga om att förlänga livet nu? Det är ju inget jag vill fråga henne om vad läkarna har gett för dom så därför frågar jag er. Anses det här vara fjärde stadiet förresten?

Om det är cancer av samma typ, så handlar det om behandling för att förlänga livet. Som jag skrev ovan så finns det idag ingen bot vid spridd sjukdom tyvärr. Cancer har då lärt sig såna egenskaper att den kommer fortsätta sprida sig. Beklagar.

Förmodligen så fanns det små mikroområden av celler kvar efter de tog bort livmoder o äggstockar som dänu spridit sig o växt sig större.

Tack för ditt svar även om det är ledsamt att läsa det. Om du måste gissa hur länge skulle du tro att hon har kvar? Skulle du säga månader, ett år eller tre år med den lilla infon du har fått? Sen undrar jag också vilken dag man mår sämst efter cellgifter? Och klassas det här som fjärde stadiet?

När det spritt sig är det kroniskt och behandlingen handlar då om att bromsa förloppet. Tyvärr. Hur effektivt man kan bromsa är väldigt olika och svårt att säga något om. Har hon någon som kan följa med på kontroller och behandling?

Hon är lyckligt lottad såtillvida att hon har en stor familj och enormt många vänner. Många fler vänner än vad som är "normalt" så hon har stöd och hjälp med allt iaf.

Det är bra! Men tänk på att alla små saker gör skillnad. Umgås med henne, gör sånt som ni brukar göra. Prata om sjukdomen om hon tar upp det. Men var försiktig med att fråga. En del vill verkligen berätta, prata, men andra vill inte ens låtsas om att de är sjuka.

Att göra något kul som hon orkar med kan pigga upp och skingra hennes tankar på ett positivt sätt.

Ska tänka på det.