Kommer hon att gå bort nu?

Jättebra att du hör av dig varje dag. Men som Patrik säger, besök eller telefonsamtal betyder så mycket mer. I början, när jag också var i chock så pratade jag gärna om mitt mående. Men nu när det sjunkit in att jag kommer att dö så pratar jag helst om annat. Hur mysigt som helst att träffa väninnor och tjattra om sol, bad och bångstyriga barn.

Jag fick min diagnos i våras och kommer sannolikt att få gå på högdoscytostatika resten av livet.

Beklagar din situation. Hoppas att cytostatikan bromsar helvetet effektivt! Kram

Alla är säkert olika, men tror att oväsentligheter kan betyda mer än frågor om sjukdom. Den är ju ganska klar.

Min särbo gick bort i cancer och sällan att hon ville diskutera sjukdomen, där gjorde jag nog ett fel som låg på lite för mycket.

Prata om vad du vill! Agera hur naturligt som helst.

Sen vet jag, att dagliga sms, om hon mår så dåligt som M gjorde mot slutet, snarare är en belastning. Att sätta press att besvara.

Det låter hemskt, men låt henne sova. Besök henne och sitt vid sidan om, läs en bok. Den sista tiden är mest vila och förhoppningsvis utan smärtor.

Vad tråkigt att du förlorat din särbo!

Så gjorde jag också när det hände min mamma Hon ville/klarade inte av att prata om sin diagnos utan fortsatte som vanligt. Hon ville inte inse, hon låtsades som att inte skulle dö, medan jag försökte prata om det lite då och då och försökte ta avsked, vilket hon inte gjorde. Nu efteråt känns det ganska dumt att jag gjorde så.

Jag var med henne i helgen. Hon är svag, har rakat av håret och har rullator hemma men är i ganska god form psykiskt trots allt hon går igenom. Verkligen beundransvärt. Men det är en väldig skillnad på hennes fysiska form den här gången jämfört med förra gången. Jag undrar hur illa det ska bli om det är så här illa redan nu i början av behandlingen.

Läkarna ville ge henne tre olika cellgifter men hon vägrade och tog bara två pga att hon är så svag. Hon trodde inte att hon skulle klara av tre.