Kommer hon att gå bort nu?

Så är det säkert. Är så förvånad bara att det kom så snabbt efter bara en behandling.

Cellgift ger man ibland så starkt man vågar, så kallad högdoscytostatika. Det blir man skitdålig av. Man kan bli riktigt, riktigt risig. Men det vet man inte, om det är sjukdomen eller behandlingarna.

Får hon kortison?

Tänk på att hon kan bli infektionskänslig av cellgifterna. Noggrann handhygien är bra. Gör saker hon orkar, om hon orkar. Vänta inte, hon kan vara borta i morgon, eller så får ni behålla henne länge. Man vet inte, men man vet att det kommer en dag när det inte finns något i morgon. Köp sånt som lindrar hennes illamående, om hon mår bättre av viss mat kanske? Cellgift kan vara hell-on-earth veckan efter behandling,

Kanske är det starkare den här gången med tanke på var cancern sitter? Vet ej om hon får kortison. Vill inte fråga så mycket utan låter henne berätta själv. Skulle gärna göra något med henne men det känns inte som att det är läge just nu. Hon är i startgroparna med behandlingarna och i chock fortfarande eftersom att beskedet kom så oväntat.

Hon får säkert högdoscytostatika. Jag går på såna kurer nu, de trycker mig så full som möjligt i cytostatika. Själva behandlingen tar lätt knäcken på en! Jag har också rullator (pga svimmningsrisken) och tillsyn av hemtjänst (säkerställa att jag tar mig upp och äter, trött) när maken jobbar. Cancern i sig hålls i schack, men man mår inte precis toppen under tiden...

Beklagar att du måste gå igenom det här. Hur länge har du kämpat och haft det så här illa? Orkar du prata med vänner och anhöriga eller håller du dig för dig själv? Jag förmodar att man knappt orkar igenom dagen när man är så sjuk. Du måste förstås inte svara om det är för privat.

Jag messar varje dag men allt handlar enbart om henne nu förstås. Borde jag skriva om triviala saker ibland eller något som har hänt mig? Jag vet inte hur jag ska göra och om det är bra eller dåligt att inte beröra något annat alls än hur hon mår? Jag vill ju inte verka okänslig och skriva om något trivialt när hon kämpar på liv eller död men samtidigt kanske hon behöver höra något annat ibland också?

Alla är säkert olika, men tror att oväsentligheter kan betyda mer än frågor om sjukdom. Den är ju ganska klar.

Min särbo gick bort i cancer och sällan att hon ville diskutera sjukdomen, där gjorde jag nog ett fel som låg på lite för mycket.

Prata om vad du vill! Agera hur naturligt som helst.

Sen vet jag, att dagliga sms, om hon mår så dåligt som M gjorde mot slutet, snarare är en belastning. Att sätta press att besvara.

Det låter hemskt, men låt henne sova. Besök henne och sitt vid sidan om, läs en bok. Den sista tiden är mest vila och förhoppningsvis utan smärtor.

Jättebra att du hör av dig varje dag. Men som Patrik säger, besök eller telefonsamtal betyder så mycket mer. I början, när jag också var i chock så pratade jag gärna om mitt mående. Men nu när det sjunkit in att jag kommer att dö så pratar jag helst om annat. Hur mysigt som helst att träffa väninnor och tjattra om sol, bad och bångstyriga barn.

Jag fick min diagnos i våras och kommer sannolikt att få gå på högdoscytostatika resten av livet.

Det beror ju på hur hon är. Vissa uppskattar att piggas upp med något annat än, sjukdomen, sjukdomen, sjukdomen. Andra vill älta, har behov av att prata om det.

Är hon ensamstående? I så fall kan du kanske erbjuda dig att hjälpa henne lite, handla, göra ärenden, dammsuga....

Sen tycker jag personligen att det är bättre att ringa än att messa. Svårt att urskilja nyanser om man inte pratar med eller helst träffar någon.