Hon vill inte träffa min son

Jag tycker du ska göra slut, för ni har inget gemensamt alls. Din son är liten och kommer inte flytta ut på många år ännu. jag förstår inte hur hon tänker när hon planerar för något som ligger ca 15 år fram i tiden...???..

Hej ts!

Tycker en del svar du fått i tråden är lite väl "svart-vita"  och negativa mot din nya kvinna.
Om jag förstått saken rätt har hon varit tydlig med att hon inte är speciellt barnkär och inte är intresserad av att bygga upp en djupare relation med din son. Bra så, hon är ärlig.

Vidare har jag förstått det som om att du drömmer om att hon trots detta skall utveckla några slags "känslor" för din son och automatiskt bygga en "bonusmamma-liknande" relation (eller som någon annan uttryckte det "faster"relation åtminstone). Denna dröm måste du blankt slå ur hågen. Det kommer aldrig att ske och det kan du verkligen inte heller kräva av henne, så länge hon 1) inte propsar på att ni skall flytta ihop 2) att hon inte kräver att hon skall "gå först" vid planering av semestrar, högtider etc. Är hon ok med att din sons skolavslutning, fotbollsmatcher, luciatåg och sommarlovsplanering etc alltid (i princip) går före hennes önskemål, skall du respektera hennes önskan om att inte tvingas till att bygga en närmare relation med din son.

Din son å sin sida kan inte heller "kräva" att han skall få vara med när du och din nya kvinna gör "roliga saker", så länge du och kvinnan inte bor ihop (sonen delar om jag förstått saken rätt inget "vardagsliv"  med kvinnan?).

Så länge som du också är tydlig mot alla inblandade: 1) mot kvinnan att din son alltid går först, undantag svårt sjukdom, bilolycka eller annat superallvarligt som drabbat kvinnan, 2) mot sonen att kvinnan är din egen vän och inte eran gemensamma lekkamrat/och inte sonens bonusmamma.

Som jag ser det har du två val:
1) Fortsätta att vara särbos och träffa din kvinna och sonen helt separat.
2) Avbryta relationen med kvinnan

Du kan inte vänta på att hon "av sig själv" skall helt plötsligt ändra sig nu när hon varit så här tydlig.
Du skall framförallt inte flytta ihop med henne och tro att någonting då skall ändra sig "av sig självt".

Det är båda som blir ihopfösta. Vill hon bo med ts så får hon sonen på köpet, vare sig hon vill det eller ej!

Håller med dig om detta.

Hon har ändå mer val än ett barn. 

TS, tre år är en lång tid och du har inte sett henne ens vilja försöka bekanta sig mer med ditt barn och som du skriver, han har förstått att hon inte direkt gillar honom. Det kan skapa dålig självkänsla och olustkänslor hos barnet, en känsla av att inte duga. Kan bli så att din son vill bo bara hos mamman till slut. 

Särbo kan ni så klart fortsätta vara men eftersom du skriver hon visar svartsjuka tom på fester, när du talar med andra osv, låter hon inte som nåt att satsa på, inte bara för detta med barnet 

Alltså på riktigt. Dumpa.

Träffade en kille när jag var 23, han lika gammal.

Han levde partyliv innan mig och barn var det sista han kunde tänka sig. Innan vi började ses var han väldigt misstänksam att ens börja träffa mig för att han inte är en barn eller ansvarsmänniska.

Efter 2 år var det han som såg till att han hade bälte i bilen, det var han som kom på idén att han kanske är hungrig när han var gnällig osv..

Han har väldigt svårt för barn än idag, vill inte ha egna barn än på länge, men han behandlar min son på bästa sättet han han. Tror inte han än idag är mogen för att "leka" låtsatspappa men för honom är han som en vuxen kompis och dom gillar varandra idag.

Jag har inte velat flytta ihop än så han väljer själv att ses mer på sonens veckor än mina friveckor för att han vill träffa sonen och saknar han.

Vill hon inte träffa ditt barn så vill hon inte ha dig. Hade aldrig någonsin förnedrat mig själv att fortsätta träffa någon som är som din brud...

Hon har ju valt, hon vill inte flytta ihop förrän sonen flyttar ut.
Även om man inte gillar barn så kan man bo ihop, så länge föräldern själv sköter sitt barn och inte tvingar det på en. Men ungen finns ju ändå där, så det hade varit lättare om han varit tonåring. För då hade det inte varit så lång tid att stå ut.

Tack för svaret!

Min son har just insett att hans pappa har en relation med en kvinna som inte verkar tycka om honom. Det funkar inte, för det sårar min son och försämrar vår relation som far och son.

Relationen till min nya kvinna kan bara räddas om hon skaffar en fungera de relation med min son så att han känner sig omtyckt tror jag. Den ambitionen säger hon sig ha, men hon verkar inte kunna förverkliga den än så länge. Det är för att hon själv haft ambitionen som jag väntat ut henne och inte brutit tidigare. Hon har själv sagt att hon vill ha en ?moster?-roll, och inte en bonusmamna-roll, så mina förväntningar ligger där. Men en moster brukar vara någon som VILL träffa dig. Det skiner igenom så otroligt väl när någon inte vill det, och barn har radar för sånt.

Nu kanske det låter som att jag har bestämt mig, men jag är väldigt ledsen och uppgiven i kväll. Tack för all input.

Men snälla du, hon ljuger! Förstår du inte det? Det har gått 3 år, hade hon velat skapa en relation till ditt barn så hade hon gjort det. Vakna!

Jag har inga egna barn och valde att inte dejta män med barn när jag var singel. Var dock fullt medveten om att det kanske ändå en dag skulle bli så att någon skulle ha barn (jag blev inte direkt yngre). För mig var huvudanledningen till att inte dejta en man med barn inte att jag ogillar barn. Det var för att jag tog det mycket mer seriöst än dejta en man utan. Jag var bara beredd att lägga ner det engagemanget om jag verkligen kände det kunde bli ett seriöst förhållande. Jag ville inte komma in i något barns liv och sedan kanske försvinna snabbt igen. Ett barn kommer alltid först och partner på andra plats, så det skall vara. Mannen behövde vara värd allt det skulle innebära i livsstilsförändring för mig och barnet. Hade jag blivit såpass kär i någon med barn och känt det var seriöst hade jag satsat allt. Då hade jag ansträngt mig för att lära känna barnet och vara engagerad i hens liv.

Den här kvinnan vill inte anstränga sig. Hon kommer kanske aldrig vara redo. Hon kanske inte vill ha barn alls i sitt liv då hon redan drömmer om hur sonen flyttar ut! Jag tror helt ärligt att särbo inte heller är idealiskt. Visst, hon slipper bo med ett barn, men det läger ju inte som hon vill ha någon relation med barnet alls. Förstår ärligt talat inte varför hon ens dejtar någon med barn med den inställningen. Inställning är inte fel, alla gillar inte barn och det får man. Men då ser man också till att inte bli ihop med män som har barn, eller utflugna sådana. Jag hade aldrig accepterat hennes beteende om jag haft barn.