Vi som blivit gravida efter IVF

Det är ju så. Kanske mer konstigt att jag inte själv oroar mig och funderar över min förmåga att sköta ett spädbarn och vara förälder. :) Vi har rutinultraljud nästnästa vecka. Nyss var det vääääldigt långt dit och det känns skönt att det börjar närma sig. Har förstått att man mäter och tittar på fostrets olika kroppsdelar och organ och kollar så att allt är som det ska. Har jag fattat rätt?

Åh, nu vet jag Inte vad nu har fått för svar angående förlossningen. Hoppas att det var ett bra besked och att ni oavsett kan ställa in er på det och känna att det blir okej.

Ja, vem vet vad som kan komma efter allt detta? Gissar att det är väldigt olika men att det är viktigt att vara uppmärksam på hur man mår även efter förlossningen. Kanske extra viktigt för oss alla som har gått igenom mycket och väntat länge på att få ett barn.

Ja, två insättningar, men första gången med femdagars. Eftersom vi inte lyckades och inte fick något till frysen vågade man inte vänta så länge andra gången var tvådagars då.

Manlig faktor. Mannen har i princip inga spermier. De fick leta för att hitta tillräckligt många till mina ägg. Men han har i alla fall några :) beror på ett kromosomfel som antagligen blev när han blev till och som skadat hans ykromosom, precis i den del som styr spermieproduktionen. Detta är tyvärr helt ärftligt för pojkbarn eftersom ykromosomen endast finns i en uppsättning, så troligtvis kommer sonen ha problem också. Dock tror de inte att detta orsakar något annat problem.

Finns inga problem för min del utan alla mina värden är bra, så det är ju en fördel. Lättare att behandla känns det som. Min man var inte heller främmande för donation när vi fick första infon om att det kanske skulle behövas. Men är ju skönt vi "slapp"

Hehe, ja det är inte lätt att veta vad man klarar. Jag tänker ett barn i taget, men skulle det bli till frysen hade jag nog haft svårt att "låta bli". Dock blir fler än två barn mycket extra jobb här för vi skulle behöva bygga om/ut huset. Men det är det värt och kanske något jag skulle vilja göra i framtiden ändå. Men man får ju bara hoppas det går vägen en gång till sen. Sen är ju behandlingarna inte gratis, men vi har förmånen att ha en familj som lovat ställa upp ekonomiskt och det känns tryggt. Även om vi just nu klarar att betala själva så är det skönt att veta att pengarna inte blir ett hinder. Det är ju tyvärr många som inte klarar det rent ekonomiskt och det är så tråkigt.

Hade nog ganska "normalt" med avslag. Hade ungefär fyra veckor och i säkert två av dem räckte det med trosskydd. Hade inte heller några eftervärkar. Drack inget sådant faktiskt.

Det börjar verkligen närma sig för er! Du får gärna berätta efter besöket hur det gick! Oavsett snitt eller vaginal förlossning, är du nervös? Spänd? Förväntansfull? Eller vad är det för känslor?

Det börjar verkligen närma sig för er! Du får gärna berätta efter besöket hur det gick! Oavsett snitt eller vaginal förlossning, är du nervös? Spänd? Förväntansfull? Eller vad är det för känslor?

Ja. När vi först fick veta så var vi inne på att göra PGD och bara välja ut flickembryon. Men när det lagt sig lite så kände vi att det inte var ett alternativ. Hade minskat chanserna rejält att det ens blir något barn då. Sen tänker vi att vår son kommer veta det här från början och kommer kunna ta hjälp så snart han vill ha barn. Och vi pratar ju minst 20 år framåt i tiden, troligtvis längre och forskningen lär ju ha gått framåt. Det är lite sorgligt, men man kan ju aldrig vara säker på att ett barn är helt "friskt"och detta påverkar ju inte hans hälsa direkt. Dessutom hade vi troligtvis inte fått göra PGD inom landstinget för kromosomfelet är för litet och räknas inte ge risk för allvarlig sjukdom.

Mannen visste inte utan när de upptäckte hans låga spermieantal utan någon förklaring så ville de undersöka vidare. Så vi fick göra en kromosomutredning och det gjorde att vi fick vänta nästan ett år extra på att påbörja behandling eftersom den tog sån tid. De har sån personalbrist inom genetiken. Efter vi fått besked så har mina svärföräldrar fått lämna prover för man hittade ytterligare ett fel som man inte visste vad det var. Antagligen inget som ger några besvär som helst, alla har lite genfel när man tittar närmre, men oftast påverkar det inget. Hur som helst ville de se om någon av hans föräldrar hade samma fel för om de hade det så kunde man i princip vara säker på att det var ofarligt eftersom de också är friska. De lämnade proverna årsskiftet 2017/2018 och vi har inte fått svar än. Tanken var att svaret skulle komma innan vi påbörjade behandlingen för att känna oss trygga i att vi inte för något farligt vidare. Sist jag pratade med dem trodde de att vi skulle få svar till påsk...förra året. Så nu struntar vi i det. Sonen är ju frisk och de trodde verkligen inte det var någon fara, men det är ju irriterande att inte få svar.

Det är väl i princip säkert att sonen har det. Saken är att man inte kan säga att det är pga felet som han har dåligt med spermier, men det är enda förklaringen och det är högst sannolikt med tanke på hur felet ser ut. Så OM det är så så har sonen garanterat samma kromosomfel och med största sannolikhet ger det samma problem. Däremot om vi får en dotter nån gång kan hon inte föra det vidare om hon sen får en son.

Ja, donation är ju inte en självklarhet, men han resonerade så att vi kommer ju ändå vilja ha barn och då är det enda andra alternativet adoption och då såg han hellre att bara en av oss var biologisk förälder. I det läget skulle han ju ändå inte bli biologisk pappa. Adoption var absolut ett alternativ, men vi såg ändå det som ett sista alternativ. Det kan ju ses som egoistiskt men behöver ju inte förklara för er här inne :)

Jag skulle gärna vilja gå med i facebookgruppen. Har haft det rätt tufft med graviditeten och inte orkat skriva så mycket här, men är på Facebook oftare. Hur gör jag?

hej! har du varit hos bm nu? hoppas du får tid med en specialist snabbt :)

nu ska jag också ta tag i gravidyogan - testade lite pilates med hua så jobbigt det var för en nu ganska otränad kropp! tyckte inte alls det passet var anpassat för gravida - for kanske youtuba vidare och hitta ett annat pass...

hehe 38+ låter toppen tycker jag! då är min man hemma från en av sina golfresor också så då har vi inget annat planerat hahaha! har flera vänner som bokar in flygresor o grejer (till sig själva) fram till v 35 - skulle själv aldrig få för mig att riskera att inte vara på plats i rätt land inför födseln....

jag har vart supertacksam att min tapp varit opåverkad hittills då jag var orolig för tidig födsel pga av en konisering för 10 år sedan + den där infektionen jag hade för några veckor sedan. nu senast fick jag se på ultraljud att den var 42mm och stängd- och påverkades heller inte av samandragningarna.

ja Italien är vi i alla fall i 2 ggr per år, och tänkte INTE sluta med det utan kanske åka oftare när bebisen är här då åtminstone jag är ledig och min man har rätt mkt semester att ta ut :) 

skönt att du känner att din bm är en trygg person som har koll på saker o ting! hon är ju förmodligen van vid att folk är lite oroliga i graviditeten, och du har ju haft en anlending då du fått lite olika svar från läkarna.

bra med läkartid om 2 veckor i alla fall där ni förhoppningsvis får slutgiltigt besked. så länge han ligger med huvudet ner är det ju bra i alla fall - då slipper ni förhoppningsvis vändningsförsök etc. det tar väl fortfarande några veckor innan de fixerar sig helt.. men vad vet jag :) min ligger också med huvudet nere men hade ganska mkt plats och fostervatten så inte omöjligt att hon skulle få för sig att vända sig  vi får väl se..

I Italien gillar jag ställena runt Comosjön och även Florence, Rom och Bologna. Sen är det ju fint nere i Ligurien vid Cinque Terre byarna också, något vi inte gjort däremot är att vara nere vid kusten runt Rimini och där - kanske är trevligt? Finns ju inget hav här i Schweiz (men många underbara klara sjöar) så alltid härligt att komma till medelhavet när man reser. 

Vi har inte bestämt om vi ska skaffa bil eller inte heller, beror lite på min mans jobb om han ska skaffa en genom dem - annars är det ju väldigt smidigt med tåg i det här landet och tycker väl att det verkar helt ok att åka tåg med en liten (förutom att man får limitera packningen lite hehe!)

Är ni klara med inköpen nu?

Jag var på tillväxtultraljud v 32 och tydligen är vikten ärftlig. BM tog helt enkelt snittet för min mans och min vikt när vi föddes jag är iofs född två veckor tidigare ned snitt pga sätesbjudning (precis som min dotter verkar vilja ha nu...) så var väl inte helt tillförlitligt.

jag förstår och håller helt med - helt fixerad kanske han blir först när han ska ut :) har hört flera som inte är så förtjusta i amalfi.. för turistigt kanske?

ja vi bor mitt i stan så tar 5-10 min att gå till centralstationen där tågen går till Paris, Milano och massa andra ställen :) så inget behov av bil hittills i alla fall.

oj så spännande att packa inför förlossning!!! vi har gångavstånd även till sjukhuset här så känner mig inte så stressad över det utan mannen får väl springa emellan o hämta saker hehe ;) nädå det är nog bra att ha förberett den delen!

är jättenöjd med våra inköp - det vi har kvar är bärsele som vi känner är viktigt. sen såklart smågrejer som lakan, kudde, o sånt men det går ju snabbt att fixa :)

vi har ju köpt en del på blocket eller marketplace på facebook så det kom liksom 'färdigmonterat' ;)

sover ditt andra lilla barn i eget rum? minns ej om et var en flicka eller pojke?

ja du tyvärr är det inte så bra med mina sammandragningar. igår kväll när jag kom hem från jobbet satt jag bara i soffan i 5 timmar och hade sammandragningar konstant :( de gör inte ont men blir ju väldigt obehagligt när de kommer så ofta. Inte sovit en blund i natt heller pga av oro och sammandragningar flera gånger också. ska till läkaren kl 11 - skiter i om jag är 'för' nojig eller så - vill bara att bebis ska stanna i magen 2 månader till...