Inlägg från: Anonym (man) |Visa alla inlägg
  • Anonym (man)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Anonym (Hepp) skrev 2019-02-18 21:44:16 följande:
    Men självklart pratar man ju med partnern, det har jag alltid gjort. Alla har inte jättesvårt att sätta ord på vad man känner, för mig är det lätt. Men det har inte hjälpt att prata när det väl är ett faktum, att känslorna man en gång haft är borta. Varken pratande i egen regi eller hos familjerådgivningen gjorde någon som helst skillnad. Så när man väl har gjort det då, vad skall man göra då? Jag valde att gå vidare utan honom, i efterhand vet jag att det hade hänt förr eller senare ändå, vi hade blivit väldigt olika med tiden.

    Det handlar inte om att "förverkliga sig själv" eller "man måste få vara lycklig!" liksom. Utan att låta bli att göra våld på sig själv när magkänslan faktiskt säger att man inte vill leva det gamla livet längre med den personen. Det kan nog vara svårt att höra vad de känslorna säger om man lever i ett ok eller ljummet förhållande. Vissa som jag bryter nästan direkt pga partnern är otrogen, då vaknar man väldigt snabbt.
    Njae, så självklart verkar det inte vara, prata gör nog de flesta, men exakt vad man tar med i samtalen och vad man utelämnar verkar vara väldigt varierande. Jag tycker snarare det verkar vara klart vanligast att man INTE nämner att man fått känslor / kåtslag på någon annan.

    Vissa (och nu menar jag inte dig) kan sitta i terapi och ingående diskutera relationen men bara råka glömma ta med att man är är dökåt/dökär i en kollega, ungefär som att det inte spelar någon roll alls i sammanhanget. Och då är det kanske inte så konstigt om terapin inte ger något, för ska man vända ut och in på sig själv och förhållandet så blir det ju lite fel om den ena lägger fram alla korten med den andra sparar några ess i ärmen. Kan man inte diskutera problemen i sin helhet så är det nog ingen idé att diskutera dem alls och terapi är bortkastad tid / pengar.
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-18 20:11:51 följande:
    Bra, enkel och legitim fråga. Jag har kommit dit att jag inte skickar något först. Men svarar om han skickar. Varför? För att jag fortfarande tycker om honom, även om jag inte kommer ta det vidare För att han får mig att må bra. För att jag skrattar sjukt mkt med honom. För att det bara är memes och i stort sett ingen annan konversation på insta mellan oss. För att skratt känns ofarligt. För att vi inte korsar nån gräns. För att jag hoppas tänker att vi bara kan vara vänner som det är meningen att vi ska vara.
    Men om allt är så ofarligt och bra, varför skrev du denna tråd?
  • Anonym (man)
    Anonym (Hmm) skrev 2019-02-22 00:13:25 följande:

    Jag har följt denna tråden sen start. Jag tycker Ts gjort en jätteresa faktiskt. Jag förstår inte alla som fortfarande vill att hon sak prata med sin man hela tiden. Ts har faktiskt inte gjort något ännu,man kan tycka att hon spelat ett farligt spel och legat på gränsen. Men hon har faktiskt inte gjort något övertramp som gör att hon måste samtala ned sin man om det.

    Jag tycker du sköter det jättebra Ts,hoppas att du forrsätter att uppdatera tråden framöver.


    Personligen tycker jag inte hon måste prata med sin man om hon inte vill, det jag ifrågasätter är att dra igång samtal med sin man men utelämna halva storyn, det känns inte schysst och lite manipulativt.

    Vill man inte snacka, fine gör inte det, men om man nu börjar snacka ja då borde ALLA korten läggas på bordet, inte bara de som är bekvämast.
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-22 20:48:37 följande:
    Jag kommer inte att lämna min man för min kollega. Jag ser nyktert på den biten - jag tror inte för en sekund att mitt liv på något vis skulle bli bättre med kollegan än med min man, har aldrig gjort. Jag tror inte alls att det skulle bli mitt livs bästa första år, med två krossade familjer. Jag har ju som sagt bestämt att inte agera på det jag känt, men att ändå ge det ett försök att vara vän med min kollega - (han kanske aldrig ens tänkt tanken på nåt annat, vad vet jag) - men med minskad kontakt, vilket det också blivit. Men ja, jag förstår rådet att strypa kontakten på insta.
    Det gör du väl inte alls för hittils har du konsekvent vägrat säga upp kontakten med kollegan och sluta upp med ha kontakt med honom utanför jobbet. 

    Varför svarade du inte på det Lione81 sakrev om du hur orespektfullt och förnedrande det är för din man att du sitter och chattar med någon du är kåt på när din man är med?

    Om du valt att vara kvar med din man, varför behandlar du honom på det sättet?
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-27 17:46:35 följande:
    Jag är inte orolig för för det. Och händer det får jag hantera det då.
    Om jag vore du skulle jag fundera ett varv till på det för din man kommer garanterat inte se det som du gör. Du har gått bakom ryggen på honom ganska länge med din kollega med tät kontakt på chatt, etc. Och även om ni inte haft sex så kommer just smusslandet och smygandet slå sönder hans förtroende för dig, speciellt om avslöjandet kommer från någon annan än dig.

    När förtroendet är brutet är det extremt svårt att laga och det kommer inte spela någon roll hur mycket du förklarar, litar han inte på dig längre så vet han ju inte om det du säger är sant.
  • Anonym (man)
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-02-27 20:20:17 följande:

    En sak till slog mig. 
    Har undrat varför denna tråd verkar beröra/fascinera så många människor under så lång tid.

    Jag tror det  beror på att en, enligt egen utsago, lyckligt gift kvinna med ett lyckligt liv ÄNDÅ blir så förälskad att hon ligger/legat på gränsen att riskera allt detta för  ett ligg!
    Om inte ens en sån kvinna kan klara av att hålla sig till en man, hur stor är då sannolikheten att alla halvolyckliga kvinnor/män i förhållanden därute skulle klara av att vara trogna?
    Ger ett smått tragiskt perspektiv på framtiden för många förhållanden.

    Så TS, fortsätt med (och kanske öka takten i) ditt beslut att distansera dig!
    No pressure! Oskyldig


    För att tålamod och styrka inte är samma sak. ALLA blir ju inte lika till sig som TS om det skulle få känslor / bli kåt på en kollega. Alla människor känner saker, men vi hanterar dem olika.
  • Anonym (man)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-02-28 15:01:04 följande:

    Jag har fortsatt följa tråden lite sporadiskt. Inget nytt har framkommit och jag har därför valt avstå från att göra något inlägg.

    Men nu känner jag att jag vill ge kred och mitt stöd till dig TS.
    Bra gjort av dig att hantera din situation på ett bra sätt.

    Fantastiskt av dig att du orkar fortsätta svara och kommentera i tråden och att du visar ett så ofantligt stort tålamod trots att det finns domedagsprofeter här som ibland ger intryck av att vara ute efter att försöka sänka dig.

    Jag skulle vilja ge kraftfull känga till vissa här i tråden som försökte döma ut dig redan från första dagen.
    Du har redan visat dem att de hade fel.
    Så jä-la FEL!

    De, domedagsprofeterna, ger uttryck för en fruktansvärt inskränkt syn, dålig människosyn och dessutom försöker de nedvärdera och förminska TS.
    Varför?

    Att bara snacka skit, nedvärdera, anklaga och försöka förminska TS tycker jag är ynkligt och säger mycket mera om den som fäller dessa uttalanden, än vad det säger om TS.


  • Anonym (man)
    Anonym (Samma båt) skrev 2019-03-06 13:12:02 följande:
    Min man vet att jag inte är tillfreds i nuvarande läge. Han vet att jag vill ha ut mer av livet. Han vet inte om att jag spelat ett spel med min kollega. Det är inget som skulle tillföra något positivt för någon att ta upp.

    Jag har sagt att jag är villig att jobba på våran relation men att han får visa att han är villig till förändring genom att vara den som i så fall bokar familjeterapi. Han har inte gjort det, han tycker att vi har det bra som vi har det. Så lite status quo typ.
    Är inte det som att säga....

    Min arbetsgivare vet att jag inte är tillfreds med min arbetssituation, han vet att jag vill utvecklas mer men han vet inte att jag skaffat ett annat jobb och extraknäcker där under arbetstid. Det är inget som skulle tillföra något positivt för någon att ta upp.

    1) Om du redan har ett problem med din arbetsgivare så är det väl jävligt onödigt att göra det VÄRRE genom att förskingra pengar. 

    2) Det är väl ganska naturligt att du inte vill prata om extraknäcket utan enbart om ert samarbete. Men frågan är om din arbetsgivare håller med dig om det? Så att påstå att "det skulle inte tillföra något positivt" är ju en sanning med modifikation. Visst, ingen blir väl glad av att få veta det, men det kan ju vara en ganska viktig "detalj" för om arbetsgivaren öht vill fortsätta ha samarbete med dig. För om han inte vill det, varför slösa bort tid på en massa samtal?

    3) När du säger att du inte är nöjd med er relation och du vill att han förändras. Vad för slags problem är det du inte är nöjd med? Jag kan hålla med dig om att det är bra att påbörja en dialog krig era problem, men det kanske inte är optimalt att gå in i en sån dialog med inställningen "det är du som måste förändras". För han kanske inte håller med dig om det? Vilket av dessa alternativ tycker du känns bäst mest tilltalande..... a) du har fel och jag har rätt och det är du som måste förändra dig....eller b) Vi har ett problem vi behöver lösa och det vore bra om vi kunde försöka lösa det med hjälp av terapi?

    Jag vet inte vilket du tycker är mest tilltalande, men personligen blir jag bara irriterad om någon kategoriskt säger åt mig att det är jag som har fel och hon rätt och att jag måste förändras. Då tappar jag all lust att samarbeta, för att säga åt någon att han måste förändras är inte en inbjudan till samarbete utan en order.
  • Anonym (man)
    Anonym (Samma båt) skrev 2019-03-06 19:40:47 följande:
    Om jag har ett problem med min arbetsgivare så tar jag upp det med min arbetsgivare och hoppas att vi hittar en gemensam lösning. Alternativt söker jag mig till en annan arbetsgivare.

    Vad det gäller min och min makes relationsproblem så är inget egentligen något nytt. Vi har alltid haft kommunikationsproblem. Han är väldigt tystlåten, tar sällan initiativ och ser helst att jag löser det mesta. Själv är jag verbal, med stort behov av att prata, är drivande och blir således den som tar ansvar för nästan allt hemma. Min man vet sen många år att jag vill ha mer jämt uppdelad fördelning hemma, jag vill också att han kommunicerar mer för att vi ska komma framåt. Tyvärr fortsätter allt i samma spår och jag har på många sätt ledsnat medans han tycker att vi har det jättebra. Vi har troligen olika långsiktiga önskemål av livet.

    Han säger att han vill jobba på vår relation, mitt önskemål var då att han som ett bevis på det skulle boka parterapi som ett steg på väg. Det har han inte gjort.
    Exakt, du sköter det MED din arbetsgivare inte med någon annan och du dubbelspelar inte mellan två arbetsgivare för att få det du behöver, du väljer antingen den ena eller den andra. Så varför är det inte så du gör med din man?
    Med din man gör du tvärtom, du diskuterar inte hela problemet med honom och skaffar dig det du saknar (uppskattning och bekräftelse) med kollegan och gör saker med honom som du själv skriver att din man inte skulle vara ok med.

    Ja du har rätt i att din man borde göra lite mer för att ni ska lösa era problem som tex gå i terapi. Men om ni nu kommer dit, kommer du ta upp din relation till din kollega eller kommer du mörka det? Det låter på dig som att det är något du inte vill ska komma fram. Och om du mörkar det blir det inte väldigt orättvist att du ska få ställa krav på att din man förändras i sitt beteende hemma men han får inte ställa krav på din relation till din kollega?
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-08 17:09:53 följande:

    Jag fick dåligt samvete när vi sågs en gång utanför kontoret på en lunch. Efter det landade jag ju också i min gräns. Men annars? Nej. Min man och jag har det bra, vi gör roliga saker ihop och har haft mer och bättre sex detta år än innan. Han har inte fått ett nej en enda gång på över ett år, jag vill mer än han. Så om det på något sätt spillt över hemma så är det positiv energi och inte annat. Så jag har inte dåligt samvete för det. Jag önskar dock att jag aldrig hade börjat känna något alls för kollegan. Det hade varit så mycket bättre.


    Tror du din man också skulle se lika positivt på att dina känslor för kollegan spiller över på ert sexliv?

    Hade du själv uppskattat om din man blev mer sugen för att han var kåt på en kollega?
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift