Inlägg från: Anonym (man) |Visa alla inlägg
  • Anonym (man)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Anonym (Shit) skrev 2019-02-03 20:23:45 följande:
    Jag har inte läst alla sidor, nej. Men vad jag kan se "kämpar" hon fortfarande för att INTE vara otrogen. Suget finns där och hon har inte glömt honom eller tankarna att bedra sin familj än.

    Att hon inte gjort det är bra, givetvis, men vad jag läst så finns suget där fortfarande men hon har än så länge lyckats kämpa emot.

    Men såvida hon inte ändrat sig 100 % så är hon fortfarande labil och i riskzonen.

    Ergo, synd om hennes man.
    Anonym (man) skrev 2019-02-03 21:48:29 följande:
    Kämpa mot att vara otrogen har hon gjort från början, hade hon inte gjort det hade hon bara legat med honom, case closed. Så att hon kämpar håller jag med dig om. Jag tycker bara hon gör det på fel sätt och envisas med att inte släpa taget om kollegan utan ska ha kvar honom i sitt liv till varje pris.
    Kort sagt, ja hon är fortfarande i allra högsta grad i sriskzonen för hon vägrar släppa taget om kollegan och har bara gjort ett logiskt val (i sitt huvud) men i praktiken fortsätter hon hålla fast vid kollegan. Och vägrar hon släppa taget så har hon heller inte gjort ett känslomässig val fullt ut.

  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-06 10:38:01 följande:

    Nej, jag har aldrig sagt att känslorna är som satelliter och att de slog ner pang och bom. Det har växt fram, ju mer vi umgåtts. Det är ganska logiskt. Men nej, jag menar fortfarande att det inte har med mitt förhållande med min man att göra. Om man träffar en ny vän innebär inte att det är nåt fel på de vänner man har  - jag menar inte att det är rätt att få känslor för någon annan när man är i ett förhållande - men det behöver inte betyda att det är nåt fel på mitt nuvarande. Men jag har redan sagt att beslutet är taget att jag inte kommer göra något åt detta. Det får förbli en fantasi. Och sådana är inte förbjudna.


    Nej, jag har inget självskadebeteende. Kalla det beroende eller vad du vill. Det är känslor, och de kan man som bekant inte alltid stänga av bara för att man vill. Då går det upp och ner ett tag. 

    Jag har lämnat denna tråd förr, uppmärksamhet eller längd på tråd är mig helt egalt - det verkar snarare vara andra som hänger upp sig på det? Halva tråden är dessutom tjaffs mellan olika personer som jag inte har att göra med överhuvudtaget, eller alls lagt mig i. Jag valde att komma tillbaka till tråden för att många undrade hur det gick / hade gått, och jag har inte bett om fler svar än de jag fått - jag går ofta in och svarar på inlägg nu bara, som de som undrar hur veckan varit eller som att jag svarar på ditt nu. 


    Jag tror att du vet väldigt väl att det är ganska stor skillnad på att skaffa nya vänner som man INTE är dökåt på och skaffa sig en ny vän som man helst av allt skulle vilja knulla sig sanslös med eller hur?

    En vän som man INTE är kåt på innebär inte en risk för att man sabbar sin relation,. medan "vännen" som man är dökåt på absolut innebär en ganska stor risk för din relation med din man.

    Jag tror som sagt att du fattar detta ganska väl, så varför envisas du hela tiden med att dra såna argument? VILL du lösa dina problem, eller vill du bara sitta i åratal och snacka bort att du faktisk i praktiken fortsätter göra saker som du vet motarbetar en lösning bara för att du ska ha kvar din kollega i ditt liv till varje pris?

    Du säger ju att du bestämt dig för att satsa på din man inte kollegan, så varför envisas du då med att förneka att din kollega inte alls är vilken vän som helst?
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-06 12:21:25 följande:
    Jag har inte sagt att min kollega är en vän vilken som helst. Jag använde exemplet med vän för att förklara att mina känslor för honom inte behöver bero på att jag och min man har det dåligt. Men just den biten har jag förstått att många har svårt att acceptera, och det är ok. Det är säkert ovanligt. Men jag vet ju själv vad jag känner för min man och inte.
    Anledningen till att många har svårt att acceptera det är för att det är irrationellt och låter mer som rationalisering och förnekelse. Och nej det är inte ovanligt att folk rationaliserar och förnekar, i stort sett alla i din situation gör likadant, men det löser sällan några problem och det är av precis den anledningen som det så ofta går åt skogen.

    Du har tex inte velat svara på hur det kommer sig att du enbart diskuterar er relation med din man när du själv vet att det inte är det verkliga problemet utan kollegan.

    Som sagt, det är upp till dig att avgöra om du vill lösa dina problem på riktigt eller om du hellre bara vill sitta och snacka bort det med en massa olika ursäkter. Men det du gör just nu är INTE att lösa problem. Ditt problem är din kollega INTE din relation, vill du göra dig av med ditt problem så är det kollegan du ska göra dig av med på riktigt inte bara lite halvvägs. Är det det verkliga problemet du vill diskutera med din man så är det din kollega ni ska diskutera inte annat.
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-06 13:43:12 följande:
    Håller med om att kollegan är/har varit mitt problem, inte min relation. Ja, kan jag inte hantera en vanlig relation med min kollega är det klart som korvspad att jag måste bryta med honom. Jag vet det och jag förstår det. Om jag anser att jag kan ställa om, är det upp till mig. Jag har det nu på en, för mig, hanterbar nivå, utan för mkt kontakt med kollegan utom i jobb.

    Du har gjort din åsikt klar, jag håller inte med i allt och det får du helt enkelt leva med. 
    Nej man behöver inte hålla med alla i diskussionstrådar, det är lite av syftet med diskussioner. Om alla håller med så finns det inget att diskutera.

    Dock undvek du återigen att svara på varför du enbart snackar om er relation med din man när du själv säger att det är inte det som är problemet utan kollegan?
  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-02-06 13:53:00 följande:
    Jag har svarat på det 100 ggr snart. Mina känslor för kollegan har inte med min man att göra, eller relationen mellan oss att göra. Om jag hade tagit det längre än fantasi hade det haft det i allra högsta grad, men det har jag inte. Så nej. jag ser fler nackdelar för min man och mitt förhållande (han blir bara sårad, till ingen nytta då inget hänt och jag inte kommer att göra något) än fördelar med att jag ska berätta vad jag tänkt på. Det är mitt beslut och där jag står idag. 
    Har det inte? Så om du ligger med kollegan så har det ingenting med din relation till din man att göra menar du? Och att du gå omkring och är kåt/kär i kollegan påverkar inte din relation till din man på något sätt menar du?

    Är det din man eller är det dig själv som du skyddar? Jag har för mig att du skrivit att du tror att din man hade velat veta, men ändå anser du att du skyddar honom genom att inte säga som det är, hur får du ihop det där? 
  • Anonym (man)
    Tecum skrev 2019-02-06 16:46:12 följande:
    Det är så på FL, vissa skribenter tycks sakna förmåga till elementär läsförståelse. Eller så vill de bara hamra in sina åsikter fast de låter som en papegoja för oss andra.

    Du är väldigt tydlig och har formulerat dig bra om vad du känner och vad som hänt/händer. Fortsätt att uppdatera oss. Respekt!
    Säger du det? Och det råkar inte bara sammanfalla med att du också tyckte att TS man inte behövde veta nåt trotts att du medgav att han förmodligen ville veta eller hur Tecum?

    Så på vilket sätt menar du att jag saknar elementär läsförståelse? Du skriver ju själv att hennes man förmodligen vill veta sanningen, men både du och TS verkar tycka att han ändå ska hållas utanför "för hans eget bästa". På vilket sätt menar du att hans bästa är att gå mot det han själv vill? Förklara gärna, du som verkar ha fattat allt?

    På vilket sätt menar du att TS känslor för den andra mannen och att hon under 1 års tid haft dejter och ensammöten INTE påverkar deras gemensamma relation? För en GEMENSAM relation antar jag att även han har något att säga till om eller?

    Och kan du förklara vad som är poängen med att diskutera deras relation med sin man och utelämna sina känslor för kollegan när TS själv säger att problemet INTE är i relationen?
  • Anonym (man)
    Tecum skrev 2019-02-06 18:35:58 följande:

    Eftersom du tjatar om dina synpunkter i all oändlighet har du antingen problem med läsförståelse eller väldigt dåligt minne. Jag citerar mig själv som svar:

    "Det är bra för honom för att han slipper oroa sig och vakta på TS, om det nu inte blir mer. Blir det mer, ja då hade det nog inte hjälpt vad han än gjort eller vetat.

    Det är hennes ansvar att bestämma hur hon ska ha det, det ska inte hennes man göra åt henne. Och vad menar du att han ska göra? Låsa in henne? Om de har problem i relationen ska de hantera det för sig, det blir inte bättre av att blanda in en tredje part. Hon har faktiskt inte varit fysiskt otrogen än. Jag  påstår inte att jag vet bättre än någon annan men förstår inte heller hur situationen skulle bli bättre eller enklare om TS berättade."

    TS` agerande har påverkar hennes relation till sin man men om det påverkat honom vet vi inte. Inte heller om det är bestående. Rimligen blir relationen starkare under förutsättning att hon kan hålla sig på mattan, hon har fått insikter både om sina känslor och vad hon kan förlora.


    Exakt, och man tror att personen vill veta men skiter i det och gör som det passar en själv bäst så kan man ju knappast påstå att man gör det för hans skull eller hur?

    Ja det påverkar deras gemensamma relation alltså borde väl han också ha något att säga om problemet. Så vad hjälper det då att TS snackar med honom om allt UTOM det verkliga problemet? Då hade det väl varit bättre att inte säga något alls istället för en parodi där man enbart diskuterar allt utom de verkliga problemen?
  • Anonym (man)
    Anonym (Hepp) skrev 2019-02-15 18:21:18 följande:
    Förstår att du vill göra det som avviker från den traditionella kristna mallen till något grovt och fult. Säg istället att de flesta inte blir attraherade på det sättet om de lever i en relation där de har rätt känslor för sin partner. Vad betyder det då om man kärar ner sig/blir extremt attraherad av någon annan? Jag blev verkligen inte det under de 15 år mitt längsta och bästa förhållande varade och jag vet många andra som säger samma sak. Sen..när jag tröttnat på honom, då började det hända saker med mitt känsloliv, som ett fyrverkeri. Visst vi gick i familjerådgivning etc etc och försökte men inte hjälpte det.

    Livet är föränderligt, det är den enda konstanten oavsett hur hårt man håller fast det man tycker tillhör en.

    Fast om ts hade haft det så bra med sin man så hade hon ju inte sett åt ett annat håll. Det tror jag inte ett ögonblick på. Många nöjer sig med smulor, alla tänker dock inte så, kanske på grund av erfarenheter. Sen vad du ser för innebörd i "gå under" kan man ju fråga sig. Så många jag har sett som lever i dåliga förhållanden...så otroligt mycket bortkastad tid och dålig stämning även för de runt. För vad?
    Fast det är det här som är så lustigt...

    Jag håller med dig om att det är ganska naivt att tro att vi inte skulle kunna bli attraherade av andra bara för att man är i ett förhållande. Man slutar ju inte känna saker för att man väljer att dela sitt liv med någon. Så frågan om det är rätt eller fel att känna kåthet/kärlek till andra verkar de flesta vara ganska överens om.

    Men sen har vi ju frågan om hur man ska hantera det när en sån situation uppstår? Och där det blir lite lustigt. För då börjar man snacka om att bryta med kristna normer och hur föränderligt livet är och att man borde bejaka sin mänsklighet, tänka liberalt, etc... men så for någon nämner att man kanske borde snacka med sin partner om hur man känner... nä du jävlar är det locket på och allt ska hanteras strikt efter kristna normer... där man absolut inte ska diskutera känsliga frågor med sin partner. Var tog det liberala tänket vägen där?

    Jag undrar om många av dessa som lever i åratal i ett dåligt förhållande gör det pga konflikträdsla? Man går omkring och känner en massa saker men vågar inte ta diskussionen med sin partner av rädsla för vad det kan leda till. Och partner kanske känner på sig att något inte är som det ska men kan inte sätta fingret på det, kanske tom ställer frågor men för bara tillbaka att allt är ok (för inte fan kan man väl diskutera känsliga frågor med varandra) och så rullar det bara på.

    Vore det inte bättre om man redan tidigt (innan det blir ett stor problem) kunde diskutera även känsliga saker med sin partner? Skulle inte det tom kunna tänkas svetsa en samman ännu mer som ett par om man kan lösa problem som ett team istället för var för sig?
  • Anonym (man)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-02-18 16:03:27 följande:
    För många är det ofta mycket svårt att diskutera känsliga frågor med varandra.

    Anonym (Man),
    mot bakgrund av allt du skriver, t ex dina ordval och den bild av dina uppfattningar som du förmedlar till mig och andra läsare,
    här kommer ett svindlande tankeexperiment: Om du och jag vore gifta med varandra (oj, oj, oj, gud förbjude...) tror du då själv att det skulle vara lätt för mig att ta upp och diskutera känsliga frågor med dig???

    Jag tror att oavsett vem som skulle vara din partner så är min bedömning att det skulle vara mycket svårt för din partner att ta upp och att diskutera känsliga frågor med dig.

    Om en person har bestämt att dennes vilja är att vara tillsammans med dig, kanske pga kärlek(?), men har läst vad du har skrivit på FL, eller hört dig berätta din syn, men personen inte till sista bokstaven delar din syn på allt, så tror jag att den personen verkligen skulle dra sig för att redan tidigt diskutera de detaljer där personen inte till sista bokstaven delar din syn.

    Så jag vidhåller, sanningen är att för många är det ofta mycket svårt att diskutera känsliga frågor med sin partner.
    Haha, för att svara på den frågan måste du känna mig bättre även i andra sammanhang är just otrohet eller hur? För om du ser att jag tar upp känsliga saker med dig och ger dig en chans att förhålla dig till det, eller att du kan diskutera känsliga saker med mig och vet att jag kan bli arg men ändå vara rättvis, eller att jag kan vara tolerant så länge man är ärlig mot mig så skulle du kanske känna att det var helt ok. Men det förutsätter såklart att du har mod nog att prata om känsliga saker även om det leder till en konflikt.

    Men det beror kanske på vilka förväntningar du har och vilken slags respons du förväntar dig. Om du enbart förväntar dig medhåll, medkänsla, hurrarop och ryggdunkar och ingen som helst kritik och ifrågasättande så tycker jag personligen att du har en väldigt naiv inställning till konflikter. Det krävs mod för att ta upp känsliga ämnen av just den anledningen att den parten kan bli upprörd, arg och ledsen. Men man kan komma fram till lösningar trotts det. Är det kanske inte det som är själva definitionen på konflikträdd? Att man inte vågar ta upp känsliga ämnen för att man är rädd för en konflikt? 

    Jo jag vet att du vidhåller att sanningen är ointressant och att ljuga och mörka är bättre, du och jag har helt olika sätt att förhålla oss till ärlighet.

    PS! Svårt är inte detsamma som omöjligt. Och ibland krävs det lite mod för att kunna lösa problem, men det lär man ju aldrig få om man tycker att alla problem är lösta bara ingen vet om det.... än.....
  • Anonym (man)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2019-02-18 17:17:00 följande:
    Som sagt:
    Jag tror att oavsett vem som skulle vara din partner så är min bedömning att det skulle vara mycket svårt för din partner att ta upp och att diskutera känsliga frågor med dig.
    Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:03:18 följande:
    Jo jag vet att du vidhåller att sanningen är ointressant och att ljuga och mörka är bättre, du och jag har helt olika sätt att förhålla oss till ärlighet.

    PS! Svårt är inte detsamma som omöjligt. Och ibland krävs det lite mod för att kunna lösa problem, men det lär man ju aldrig få om man tycker att alla problem är lösta bara ingen vet om det.... än.....
    Som sagt.....
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift