Jag vill ligga med min kollega, är gift

Vad menar du med att jag inte gärna ville att min man skulle få reda på något? Citera mig gärna, för så är det inte och så har jag inte uttryckt mig och min man vet väldigt mkt. Min man vet att vi hänger mkt m varann, han vet att vi hörts på insta, han vet om den gången vi sågs utanför kontoret. Han vet att jag fick en present av X när han varit på resa. Jag och X åt lunch igår, det berättade jag för min man också.

Så är vi där igen alltså... Att det är just känslorna det är fel på. Behöver man verkligen redovisa alla sina känslor och tankar för sin partner? Alla kanske inte har samma behov av att styra sin partner som ni har?

TS man t.ex. har ju haft alla möjligheter (om han nu är av den svartsjuka sorten) att fråga TS om hon är kåt eller kär på kollegan. Han har ju vetat om luncherna, kontakten och presenten. Kanske är han av den andra sorten, som vet och förstår att nog så "fel" känslor kan uppstå för andra personer än ens partner från tid till annan av olika orsaker, men att man kan se mellan fingrarna för en sådan mild överträdelse som luncher med någon man har känslor för, så länge det stannar där och inte blir till något annat.

Det finns ju också en möjlighet att han oroar sig och visst bryr sig men inte vågar fråga för att han inte vill få "fel" svar...

Oavsett vad forskningen säger så är det uppenbarligen inte lika lätt för alla. Man känner ju som man känner. Alla är vi olika och det är väl ändå tur?

Inte undra på att du har svårt att hitta incitament för att bryta med kollegan när du är så fantastiskt duktig på att bortförklara allt för dig själv hitta sätt att förminska och sätta finare namn på det.

Att ha en romantisk relation med någon annan bakom ryggen på sin partner ÄR själva definitionen av känslomässig otrohet och det var anledningen till att du valde att utelämna det i dina samtal med din man. Men du döper om det till "olämpligt" och får det att låta bättre. Du är inte otrogen du beter dig bara "olämpligt"

Att du fortfarande sitter och förnekar att ni har en romantiskt relation och fortsätter hävda att kollegan inte har en aaaaaning om vad du känner trotts alla ensammöten, dejter, chattade efter arbetstid och spellistor är ju en studie i förnekelse.

Så länge du förutsätter ljuga för dig själv och förneka att du är känslomässigt otrogen mot din man så kommer du aldrig kunna bryta med kollegan för allt du gör är sättare finare namn på saker för att kunna fortsätta med det.

Har inte läst hela tråden .. Men här har du en till som är förälskad i en man. Han dök bara upp från ingenstans .. och nu är han fast i mina tankar. Jättejobbigt läge!

Han har familj och jag har familj. Hur ska orka stå emot dessa känslor?

Detta året har varit ett av de jobbigaste åren. Har nog aldrig känns såhär starkt för någon tidigare.... Otroligt frustrerade!

Ja okej. Jag har Heller inte läst tråden från början till Slut utan kom in nyss och bara läst det senaste. Situationen är svår mao och då är mitt råd att Ts ska fråga sig "är det tillräckligt?" Är förälskelsen tillräcklig för att lämna det hon har idag? Är fikaträffarna etc tillräckligt? Och jämföra med det hon har byggt upp och har i relationen med sin man och familj. Han, den här nye, alltså kollegan kan ju vara en oerhörd besvikelse om hon lämnar sin man för detta och i efterhand kanske hon ångrar det bittert. Är det hon har mellan sig och kollegan tillräckligt eller finns relationen hon har med kollegan mer i fantasin än i verkligheten?

Ligger hon med kollegan kommer det komma fram förr eller senare - då drar hennes man. Värt det?

Det med balanserar på gränsen var på skype, att våra skämt var på gränsen kollegor emellan och med sexuell underton, dvs flirtigt. Jag bad om ursäkt efter några skämt fram och tillbaka om jag balanserade på gränsen och han svarade nej och att ?det är ju inte så att jag befinner mig långt borta från gränsen?. Betyder det skämtmässigt eller in real life? Vet inte.

Ja vi har uppenbarligen flirtat med varandra, det är inte samma sak som att ha en affär. Och att flirta är inte samma sak som att veta vad den andre tänker / känner.

Nej. Jag skulle inte vilja att han läste det här eftersom det potentiellt skulle göra honom ledsen, och helt i onödan. Varför är ni så angelägna om att han ska läsa detta, bli ledsen och att ni smyghoppas på att han då ska ta steget att splittra familjen? Jag förstår inte det. Är det det bästa? Jag startade denna tråd för att sortera vad jag tänkte och kände i en situation där jag överrumplats av mina egna tankar och känslor, utan att dra in nära vänner eller min man alltför mycket i den cirkusen som pågick inom mig. Nu har jag sorterat ut sen långt tillbaka vart jag står, och det är med min man och min familj och insikten att jag fortsatt aldrig skulle kunna vara otrogen mot min man i verkliga livet. Fantasin är en sak, och den är min. Men i verkliga livet blev och är svaret nej.

Ni vill ändå, trots att jag och kollegan slutat hänga/höras och vi ej tagit steget över, att två familjer ska splittras. Jag fattar faktiskt inte er drivkraft i det.