Jag vill ligga med min kollega, är gift

Bevisligen inte eftersom människor fortfarande beter sig lika illa mot varandra som vi gjort så länge vi levt som art. Vad gäller egoism så verkar det snarare genomgått en slags revival och blivit på modet. Den där lilla djävulen på axeln har fått lite draghjälp från bla reklam och individualistiska samhällsnormer som hela tiden propagerar "unna dig, du är värd det" och "du är centrum i universum". Finns forskning som visar att vi blir allt mer narcissistiska och bekräftelse verkar vara den nya och helt lagliga drogen som man kan bli hur hög som helst på eller marknadsföra fritt utan att åka i fängelse.

Vad gäller Freud så är han gammal men mycket inom psykologin bygger fortfarande på hans teorier som jag förstått det. Man kan absolut ha invändningar, det främjar nog bara psykologin som vetenskap. Men då bör de helst vara baserade på fakta. Psykologi är trotts allt vetenskap och Freuds teorier har säkert byggts på eller ratifierats med ny forskning men många gäller nog fortfarande.

Jag ser faktiskt inte hur min man skulle må bättre av att jag berättade för honom att jag tänker på min kollega? Skulle jag vara otrogen är det en sak, men det har jag inte varit, även om jag själv tycker att jag balanserar på gränsen genom att hängamed någon jag tycker mer och mer om. Jag och min man har iaf inte lovat varandra att alltid berätta exakt allt man alltid tänker på. Skulle jag vara otrogen dock så skulle jag svika ett löfte.

Jag menar att innan det gått för långt behöver jag inte såra min man, jag ser inte att det hjälper honom om jag (för en gångs skull i den här soppan) ska tänka på honom först. Men OM jag går för långt handlar ju mitt beslut om jag kan leva med att vara ett as resten av livet, eller vara ärlig mit min man.

Jag förstår att du tycker att det bör räcka att få ett råd och sen gör man bara så och så är det inte mer med det. Men det är en process, tro?t eller ej. Samma som om någon skulle rådfråga om de ska skilja sig - man kan få tusen goda råd men det kanske inte går på tre dagar att besluta sig ändå. Det vore önskvärt.

Sedan tycker jag också att det är sjukt att det blivit så många svar och inlägg, men jag svarar bara på det ni skriver - och en hel del diskussioner i denna tråd handlar om annat, eller OM mig utan att jag är/varit med i diskussionen.

Jag hoppas själv kunna stänga detta och lägga allt bakom mig. Men jag är uppenbarligen inte helt framme än.

Ja, djävulen på axeln säger att jag skulle kunna ge min man frikort för det ja.

Vi drar gränsen på samma sätt så vitt jag vet när vi pratat om otrohet förut, ja.

Det beror kanske lite på hur man ser på motgångar i livet. Om man ser att bli sårad är det absolut farligaste i livet som ska undvikas till varje pris så stämmer det säkert som du säger... om man däremot anser att bli sårad är tråkigt men att det finns betydligt värre saker som kan hända, som tex att man får gå omkring som en idiot hemma och tro att allt är bra medan frun knullar kollegan så kan man kanske tycka det är bättre att få reda på saker INNAN det blir riktigt illa så man kan hjälpas åt att göra något åt det, eller åtminstone veta vad man har att förhålla sig till.

Det beror kanske på hur man är som person, vissa tycker att allt som är jobbigt ska grävas ner i ett djupt hål och täckas över.... andra tycker att problem är till för att lösas ÄVEN om de är jobbigt och otäckt.

Om min partner blev kär eller kåt i någon annan till den milda grad att hon övervägde att vara otrogen så skulle jag vilja veta det så jag vet vad jag har att förhålla mig till och får en chans att välja vad jag vill göra av det. Tex gå på terapi och se om vi kan lösa det tillsammans. För hennes känslor för någon annan är trotts allt ganska avgörande för vårt GEMENSAMMA förhållande och då är det ganska självklart att jag också borde få vara medveten om vad som sker. Vill hon stanna så kan vi hjälpas åt att lösa saker, vill hon knulla kollega kan vi skiljas åt som vänner och så kan hon göra som hon vill sen.

Sett ur TS perspektiv är det såklart inte lika kul om mannen vet för då finns ju inte längre möjligheten att äta kakan och ha den kvar om hon skulle vilja det, då måste hon ju göra ett val på riktigt och kan inte längre gå omkring och suga på karamellen så länge hon vill för bekräftelse och pirr. Och måste man göra ett tufft val så blir det helt plötsligt allvar och kanske inte längre lika romantiskt och inte längre lika lockande att leka pirr leken med kollegor.

Tycker jag är ett bättre råd i detta läget.

Vilket råd var det och varför är du emot att hon bollar sina tankar och känslor med en vän?