Kan vi prata om s.k "incels"

Inte en enda på forum för incels visar ett enda tecken på att vara någotsånär normala. 

De som dessutom påstår att mängder av välfungerande killar inte lyckas i relationer brukar för att bevisa detta länka till dessa forum med ofungerande killar.

Jordan P pratar mycket om dessa killar som skyller på samhället, feminism osv. och säger mer eller mindre rätt ut att det är killarna som det är fel på och att de ska ta tag i sig själva

Men det är ju den typen av "incels" vi pratar om. Den andra kategorin, de som är snälla och inte våldsamma eller destruktiva mot andra och samhället, är ju inte en fara för någon annan, och ej heller vad denna tråd har handlat om någonstans. 

Vi behöver inte ens blanda in dem i diskussionen. Jag skapade tråden för att jag ville diskutera hur vi hanterar män som han i filmen i TS. Det är långt ifrån alla som polisen ens har möjlighet att upptäcka. 

Hur hanterar vi såna män när vi stöter på dem i vår vardag? Hur bemöter vi dem när det sipprar ut hat och misogyni? Sätter vi ner foten och stoppar dem tidigt innan de hinner gå för långt i deras snedvridna idévärld? 

 

Biologisk sett borde män rata promiskuösa kvinnor men trots det har de numera(!) inga problem att träffa män för fasta förhållande.

De som har gått så långt att de beter sig som mannen i filmen måste bemötas med hårdast möjliga metoder inom rimlighetens gräns. Det kan inte daltas längre när det har nått dit. På samma sätt som samhället med all kraft måste agera mot alla radikaliserade människor. Han på filmen är i princip som en militant islamist. Han är helt fast i sin världsbild och det är bara en tidsfråga innan han jobbat upp modet att begå en hemsk handling. 

Vad gäller de som inte hamnat där ännu: Svårare. Först och främst identifiera dem. Detta är dock inte det lättaste, men ett trick är att få dem att själva söka hjälp och stöd. Stigmat kring psykisk ohälsa börjar ju till exempel luckras upp mer och mer, så skulle psykvården och vårdcentralerna få mer resurser skulle det kunna göras insatser där. 

Jordan Peterson har en del bra poänger ( vissa som jag inte alls håller med om ), och några av dem är att unga män ( precis som kvinnor ) behöver ett syfte i livet. 

Bli bra på något, befinna sig i miljöer "which you excel in", och få en känsla av "accomplishment", så blir det en dominoeffekt som kan leda till ökat självförtroende, status med mera. 

Jag upplever ( efter egen empiri, bland annat genom min bror som är av typen "snäll och timid incel", som inte radikaliserats. Ännu. ) att många verkar tro att bara de får sex så ordnar sig resten av livet. Att sex skulle vara grundstenen för att resten i Maslows behovstrappa ska fungera.

Med största sannolikhet är det precis tvärtom, och detta är en hemsnickrad teori givetvis ( vilket 99% av allt här på FL är ). Med en stark grund, ett starkt syfte och en givande tillvaro så kommer attraktionskraften. 

"The pursuit of sex makes men strive to excel" är en gammal sägning som nu tillskrivs Jordan Peterson, men som florerat i många år innan honom. Jag är motvilligt beredd att hålla med. 

Innerst inne vill vi ha sex/närhet, och har man förstått spelreglerna så kommer man att göra allt man kan för att göra sig attraktiv, om det så är utseendemässigt, statusmässigt eller karriärmässigt. 

Ju mer jag läser och när jag tittar på min egen bror så förstår jag att många verkar ha gett upp. Och sexet uteblir likväl. Frustrationen och hopplösheten ökar. Ansträngningarna minskar. Sexet uteblir ännu mer, och spiralen fortsätter. 

Kort sagt, du är din egen lyckas smed, men du är även din egen attraktionskrafts smed. Hur hjälper vi dessa män? Tja, kanske kan börja med att sparka dem i röven, ställa krav på dem och "make them strive to excel"?