Hej!
Finns det någon här som har/haft en relation med en person med asperger där det inte varit så bra för er. Jag har barn med en aspergare och har nyligen insett att det påverkat mig väldigt negativt. Relationen är i princip slut men vi har ju fortfarande barn ihop. Känner att jag behöver hjälp att bearbeta relationen. Var får man bäst hjälp?
Asperger är en jobbig diagnos/handikapp. För bägge. För anhöriga som ska leva med den personen är det inte lätt. Jag kan inte tala för alla, jag har erfarenhet av EN person med Asperger och den personen dränerar mig på energi och tålamod. Jag skulle inte orka leva ihop med denne person. Inget fungerar i vardagen.
Min vän hade en vän med Asperger och hon blev totalt galen till sist och kastade ut honom.
Som sagt, en ganska osynlig diagnos som inte märks direkt förrän efter ett tag.
Eller så behöver hon någon som är van att se de problem som är typiska för en partner till en asperger. Med eller utan diagnos går mönstret ofta igen.
Jag begriper inte hur alla dessa knepiga Asperger-ex ens lyckas få en relation från början. Särskilt inte en seriös relation. Överser ni med deras svårigheter i början, eller lyckas de dölja dem? Hur i så fall? Det känns ju inte som att det borde komma som en blixt från en klar himmel, om ens partner har sociala svårigheter, kommunikationsproblem, är oflexibel mm. Eller inte tar ansvar.
Vad jag menar är att om man jämför med narcissister eller psykopater, visar ju de oftast upp en helt annan sida i början. De är ofta skickliga på att manipulera sin omgivning. Men As-personer brukar inte vara det. Många lär sig hur man förväntas uppträda och fungerar hjälpligt i sociala situationer. Men så snart man lär känna dem närmare, spricker fasaden. Det är inte som hos vissa med personlighetsstörningar, som ibland kan dölja sin mörkare sida i flera år. Även om det kanske sipprar fram tecken här och var.
Asperger är en jobbig diagnos/handikapp. För bägge. För anhöriga som ska leva med den personen är det inte lätt. Jag kan inte tala för alla, jag har erfarenhet av EN person med Asperger och den personen dränerar mig på energi och tålamod. Jag skulle inte orka leva ihop med denne person. Inget fungerar i vardagen.
Min vän hade en vän med Asperger och hon blev totalt galen till sist och kastade ut honom.
Som sagt, en ganska osynlig diagnos som inte märks direkt förrän efter ett tag.
Varför skaffar man barn med en energitjuv?
Jag begriper inte hur alla dessa knepiga Asperger-ex ens lyckas få en relation från början. Särskilt inte en seriös relation. Överser ni med deras svårigheter i början, eller lyckas de dölja dem? Hur i så fall? Det känns ju inte som att det borde komma som en blixt från en klar himmel, om ens partner har sociala svårigheter, kommunikationsproblem, är oflexibel mm. Eller inte tar ansvar.