Nube skrev 2019-02-27 16:09:47 följande:
Grattis till hjärtat! Vi är då i väldigt liknande situationer.. jag var på ul när jag trodde jag var 7+2 men fostret var 6 mm och jag blev också flytta tillbaka. Så nu hoppas jag bara att den växer och utvecklas som det ska! Ska du på nytt ul eller blir det KUB näst? Jag har lust att gå på ett till ul innan KUB men samtidigt är det nog inte så bra att göra då många ultraljud.. vi får se!
Till mig sa barnmorskan att de accepterar 14 dagars skillnad i foster storlek då spermierna kan simma runt lite längre eller så fäster embryot senare. Men visst är det lite konstigt ändå. Det "bra" är att du är illamående, det betyder nog att att går som det ska :)
Annisennn skrev 2019-02-27 19:04:46 följande:
Jag hade första mensdagen 18/1 och äl 30/1 och är idag 6+0 enligt min uträkning så enligt dina dagar borde ju du vara 7+1 som du säger. Och jag fick första tydliga positiva testet den 10/2.
3mmaHavsg1itter skrev 2019-02-27 21:55:58 följande:
Tycker också det är ett bra tecken med illamåendet!
Jag hade sist ett MA i vecka 10, då hade det slutat leva ungefär 7+4. Och det var ungefär där alla mina symptom försvann. 7+2 hade jag varit på UL och allt såg "bra" ut, fast enligt mina ägglossningstest så borde jag har varit minst en vecka längre gången. Så då hade fostret helt enkelt inte utvecklats som det ska.
Fast det skulle också ha kunnat vara så att man har räknat lite fel när man hade ägglossning eller när ägget fästade i livmodern som ni skrev ovan.
Men som sagt, om symptomen är kvar och det är kring vecka 8 då tycker jag det är ett väldigt bra tecken!
Jag tror nog att vi kommer att vänta till KUB till nästa. Det är inte såå lång tid (:
Det kändes som att överkomma ett stort mentalt hinder att få se bönan på riktigt. Jag har alltså haft en miljon tankar om att det är tomt, ingenting, jag är låtsasgravid etc. Så nu när det är på riktigt känns det som att jag kan slappna av, och faktiskt försöka njuta och ta till mig.
Jag vet att det inte stämmer alls. Jag har läst att vissa kan ha en liten långsammare start än andra. Det makes sense, eftersom anledningen till att jag har varit så stressad var för att mina hormonnivåer var typ orubbliga i början. Sedan tog dem fart, och då kunde man också se foster.
Jag har verkligen alla gravtecken i boken och det är så hemskt. Värst nu är att jag fick diagnosen
hyperemesis gravidarum, eftersom att jag har varit så dålig. Men nu har jag VÄRLDENS växtvärk. Känns verkligen som mensvärk som strålar ut i livmodertappen. Har varit så jävla lite värk tills nu, så det känns att det riktigt är på gång nu med växandet.
För övrigt läste jag att man har större chans att få denna diagnos om man bär första barnet, men även om man bär en liten tjej. Berättade det för mannen, och nu går han runt och kallar vår böna Harriet. <3