Otrohet - vad tycker du?

Ja, ok - är det så han menar så har jag missuppfattat honom.

Ja, det var precis det jag menade med att man kan diskutera om det är värt det - alltså om det kan ses som "bättre" om det bygger på nåt som man ser som fel grunder. Det var också därför jag skrev "iaf ytligt sett". Är du med? Och med mitt uttalande att man kan diskutera om det är värt det menade jag att jag tror att vi har olika syn här; för en del är det värt det (dvs, man tycker att sexet är bättre oavsett vad anledningen är), och för andra inte (se även nedan) - och jag tänker att den ena synen inte är mer rätt än den andra när det gäller just detta.Jag har ett minne av att vi diskuterade detta i en annan tråd också...? I alla fall. Ja, grejen är ju den att jag tycker att jag fått ett bättre kaffe; om det smakar bättre, och jag njuter av det, så tycker jag att det är bättre - helt oberoende av vad anledningen till det är. Men det är så som jag känner. Jag förstår att andra kan känna annorlunda.

Styrka till dig.Det tror jag säkert han förstår :)

Fast... det kan man ju inte säga utan att faktiskt ha tillfrågat ALLA som blivit bedragna...? Även om du nu skulle ha rätt, så kan du ju faktiskt inte VETA, så länge du inte har tillfrågat alla, och då är det kanske bättre att inte uttrycka sig så kategoriskt? Nå, det är egentligen av mindre vikt - det som är betydligt viktigare här är att jag inser att jag var otydlig innan, och uttryckte mig fel. Det finns ju två olika betydelser av "värt". Vi har å ena sidan betydelsen att en handling som innebär något dåligt ändå kan vara bra ("värd") att genomföra, för att den även för nåt gott med sig. Det är det du talar om här. Och jag är ganska övertygad om att du har helt rätt i dina synpunkter här (även om jag nog, som sagt, skulle uttrycka det något mindre kategoriskt). Jag är ganska övertygad om att de allra flesta tycker att det är viktigare att inte bli djupt svikna än att ha ett bra sexliv - oavsett om man är monogam eller inte.

Sen har vi å andra sidan betydelsen att en upplevelse (i det här fallet det förmodat bättre sexet) kan vara värd någonting - alltså ha ett värde. Det var denna betydelse jag avsåg i inlägget du kommenterar på här.  Att sexet ytligt sett kan bli bättre pga otrohet är ett oemotstridligt faktum. Huruvida det har ett värde, med tanke på vad anledningen till det är, kan däremot diskuteras. Personligen kan jag tycka att någonting som jag upplever som positivt faktiskt också ÄR positivt, även om anledningen kanske inte är den mest tilltalande (som i exemplet med pisset i kaffet). Alltså tycker jag att det har ett värde. Andra skulle inte tycka att det hade ett värde, för att de tycker att det faktum att det var piss som gjorde att kaffet smakade bättre är alldeles för motbjudande. På samma sätt kan det säkert finnas de som blivit bedragna som ändå kan tycka att sexet faktiskt blev bättre - att det hade ett värde trots anledningen. Därmed inte sagt att de tycker att det var värt det. Är du med nu på hur jag menar? 

Så bra :)

Åh, men jag uppfattade inte alls att det var så Inga bekymmer menade! Jag tror bara att hon ville att jag skulle tänka till en extra gång - enbart för att hjälpa mig. Att inte omedelbart lita på att en människa som precis erkänt sig vara missbrukarmaterial själv kan göra en korrekt bedömning av ev missbruk är nog ganska vettigt :) Jag tror som sagt att Inga bekymmers avsikt var att hjälpa, lite på samma sätt som jag tror att dina inlägg mycket går ut på att försöka dela med dig av insikter som har hjälpt dig, snarare än att försöka skriva nån bestämd sanning på någons näsa :)

Jag håller med dig helt och hållet - visst, nån gång har det lyst igenom att du blivit upprörd (ganska begripligt), men jag tycker att du verkligen hållit hårt på att respektera önskemålet om en god ton i denna tråden (vilket uppskattas mycket).

Jag förstår din önskan om att bli rentvådd från att ha kastat första stenen i andra trådar, och det är mycket möjligt att du har rätt - jag vill däremot inte uttala mig om det utan att ha lusläst de andra trådarna, vilket jag tyvärr inte riktigt har tid med - men egentligen spelar det  mindre roll. Jag tror inte att någon i det här fallet har gått in med föresatsen att provocera eller missförstå. Det är bara det att ni har så fullständigt motsatta synsätt att det är svårt att undvika att ni provocerar varandra. Och så blir det som det blir... :( Dessutom är det lätt att missförstå en avsikt också, även om själva tonen inte är aggressiv eller dålig. Ta bara exemplet med Inga bekymmers inlägg där hon utmanade mig att tänka till en extra gång kring anledningen till mitt behov av olika sexpartners (om den kunde grunda sig i ett sexmissbruk). Se hur jag tolkade det, och se hur du tolkade det. Exakt samma inlägg. 

Ja, det är inte lätt att vara människa, och det är inte lätt att förstå varandra alla gånger :)

Bra - då hade jag tolkat dig rätt :)

Jadå, och jag har ju fått det bekräftat i ett tidigare inlägg nu också :)
Jag tror kanske snarare att det handlar om det väldigt mänskliga draget att man bildar sig en uppfattning om en människa, och sen tolkar man allt det den säger utifrån den uppfattning man har bildat sig. Det innebär att om man har fått en dålig uppfattning om en människa till att börja med, så tycker man lätt att ALLT det den säger är helt fel, och man har väldigt lätt att tolka in saker som bekräftar den åsikten. Det är inte egentligen ett medvetet val, utan bara så vi tenderar att fungera, tror jag. Exempelvis kan jag inte lyssna på Jimmie Åkesson utan att tolka allt han säger som fan tolkar bibeln. Det är inte det att jag medvetet väljer att misstolka, utan finns det en dålig tolkning av nåt han säger så känns det självklart att det måste vara den tolkningen som är den rätta, eftersom allt han säger är fel (i min värld). Är du med på hur jag menar? Sen försöker jag verkligen ändå alltid att koppla bort det emotionella tänket när jag tar in vad andra säger, men det är fan inte lätt alltid. 
Åh... vad fint sagt... Jag blir verkligen, verkligen glad av detta... Tack.

Helt med :)

Det förstår jag helt, och min avsikt var inte att öht ifrågasätta det du skrev, eller säga att du hade fel utgångspunkt eller liknande - jag tyckte bara att det var ett väldigt intressant exempel på hur olika syn man kan ha på saker och ting :) Det var alltså inte öht menat som ett inlägg i debatten så att säga, utan bara som en parentetisk reflektion över hur olika man kan resonera. Detta är en av många saker som jag har insett i den här tråden :)Ja, fast här tänker jag att personen i fråga ju faktiskt själv styr risken. Den andre parten kan inte styra, och det är helt klart en av många viktiga poänger som den här tråden fått fram, men den otrogne själv kan ju styra det, så där är det ju inte riktigt frågan om att den "vill riskera" nåt, eftersom den troligtvis inte anser att det föreligger nån risk.Nä, jag förstår det - och det var precis det som var min poäng: att vi har i grunden helt olika sätt att se på det hela. Jag tyckte det var intressant att jämföra :)  
Och där tänker vi likadant :)
 Tack :) Och, ja - detta är ytterligare något som klarnat för mig i den här tråden. Sen kan jag tyvärr inte svära mig fri från skuld ändå, för i sista änden gick jag ju bakom min mans rygg ändå, när han inte ville ha ett öppet förhållande. Förvisso många, många år in i förhållandet, men ändå.

Han var en väldigt "svart-vit" man; typen som pekar med hela handen och säger att "så här är det", och när man frågar varför så får man svaret "för att jag säger det". Jag säger inte detta för att baktala honom - han var en fantastisk man på många sätt - utan bara för att förklara varför han inte fick mig att inse det som folk här i tråden fått mig att inse. Om han hade förklarat mer; pratat mer om hur han kände, och varför han inte ville ha ett öppet förhållande, så hade jag kunnat förstå att det faktiskt var ett svek mot honom att ändå ha sex med andra. (Det var naturligtvis lika mycket mitt ansvar att stå på mig; att kräva en förklaring som jag förstod, så jag menar inte att skylla på honom i det här heller.)  Som det var, så kändes det mer som att det var en fix idé som han hade för att det är så man SKA tycka, och jag jämställde vikten av den idén med mina egna tvångstankar och idéer, som jag skulle bli mycket upprörd över om nån gick emot, men som jag samtidigt inser att folk måste få lov att gå emot, och att det inte är ett svek om de gör det, eftersom det inte finns nån rim och reson i de tankarna. Och det var även utifrån den tanken jag startade den här tråden.