Otrohet - vad tycker du?

Ja, både individuellt, och beroende på vad det är man behöver bearbeta :)

Haha, oj vad rörigt det blev nu... Först: när du skriver "sååå otydligt att du tror att jag har missbruksproblem?" så menar du "sååå otydligt att du tror att jag tror att du har missbruksproblem?", eller hur? För självklart tror jag (Kråkungen) inte att du (Inga bekymmer) har missbruksproblem - bara så att du inte tror det :)

Jag tror inte heller att du gjorde en bedömning av mig, eller påstod att jag är sexmissbrukare; jag tror att du ville att jag skulle överväga möjligheten. Så som jag uppfattar det från det inlägg jag citerar ovan tror jag fortfarande att det var det du menade?  

Vad gäller Man med egen erfarenhet får han ofta höra att han försöker pådyvla andra "sin enda sanning" (det var det jag avsåg i inlägget som du kommenterar på ovan). Jag har däremot inte sett några sådana tendenser i hans inlägg (iaf inte i den här tråden; jag har inte lusläst de andra trådarna, så där uttalar jag mig inte på vare sig ena eller andra hållet). Självklart har jag sett honom tala varmt för sin åsikt, men vem gör inte det? Det är ju ett ganska grundläggande drag i vilken diskussion som helst: att var och en står upp för sin åsikt. Det blir ju inte mycket till diskussion eller åsiktsutbyte om alla bara håller med varandra hela tiden. Jag har f.ö. sett andra som uttalat sig betydligt mer kategoriskt än han - utan att bli anklagade för att försöka trycka upp "sin enda sanning" i nåns ansikte. Skillnaden tror jag tyvärr ligger i att Man med egen erfarenhet har en syn som avviker från den gängse. Det är helt enkelt lättare att förlåta kategoriska uttalanden från folk som delar ens åsikt än från dem som inte gör det - så fungerar vi nog alla.

Min egen tolkning av Man med egen erfarenhets inlägg är snarast att han är ivrig att få andra att upptäcka det han själv har upptäckt; det som har hjälpt honom - alltså att han vill hjälpa andra med sina insikter. Denna tolkning har inget att göra med huruvida han och jag tycker likadant - det är helt enkelt bara så jag tolkar det. Om det finns olika sätt att tolka något så tänker jag att man alltid gör bäst i att välja den mest sympatiska tolkningen fram till dess att man har fått den motbevisad. Hittills har jag inte sett något som talar emot min tolkning av Man med egen erfarenhets inlägg. På samma sätt var det med ditt inlägg till mig angående sexmissbruk - jag fick frågan om det kanske kunde vara så att du försökte misstro och misskreditera mig med det inlägget, och då svarade jag att det var inte alls så jag uppfattade det, utan att jag tolkade det som att du bara ville hjälpa mig. Det var det som det inlägg du kommenterar på ovan handlade om. Är du med?

(Sen är det ju, som jag även sagt tidigare, inte alltid är lätt att alltid välja den sympatiskas tolkningen - speciellt inte om det rör sig om tolkning av uttalanden från nån som man av någon anledning har svårt för - men jag tycker ändå att det är det man ska försöka sträva efter :) 

Hoppas att vi förstår varandra rätt nu :)

Ja, som sagt, jag vill inte uttala mig om andra trådar, eftersom jag inte läst dem ordentligt, men i den här tråden kan jag ärligt talat inte hitta nåt i Man med egen erfarenhets inlägg som är mer pådyvlande än många andra inlägg. Alla talar ju varmt för sin åsikt - det är ju hela poängen med en diskussion. 
Ja, och det är synd, för jag tror att det inte hade behövt bli det om ni bara båda två hade kunnat ha en öppen attityd mot varandras inlägg. Jag tycker (som jag även sagt tidigare) att både du och Man med egen erfarenhet överlag förhåller er på ett respektfullt sätt till andras inlägg i den här tråden, men när det kommer till inläggen er emellan märks det hur infekterat det är... inte så att det har blivit sandlåda i den här tråden - det tycker jag ändå inte - men ni feltolkar ju varandra hela tiden, från båda hållen. Som objektiv utomstående kan jag förstå både vad du menar och vad Man med egen erfarenhet menar, men själva "väljer" ni (säkert omedvetet) att direkt plocka den mest negativa tolkningen. Jag vet att både du och Man med egen erfarenhet håller med mig här; ni har båda sagt i olika inlägg att det inte alltid är lätt att hålla sig lugn och neutral - och all cred till er för att ni båda kan erkänna det! 

Ett alldeles purfärskt exempel på (det omedvetna) valet att plocka den värsta tolkningen: Om du läser detta helt taget ur sin kontext, utan att tänka på vem det är som har skrivit det, och vem det är riktat till - kan du då hålla med om att det faktiskt skulle kunna vara frågan om ett välment råd, snarare än om att försöka skriva några sanningar på någons näsa..? Jag utmanar dig att tänka utanför boxen här - jag vet från andra inlägg du har gjort att du inte är en människa som envist stirrar dig blind på din egen rättfärdighet, utan att du mycket väl kan erkänna misstag :)

Observera att jag förstår din reaktion - du uppfattar det som att Man med egen erfarenhet propagerar för otrohet, och att han tycker att de som inte kan ta smällen behöver lära sig att komma över sina löjliga och felaktiga känslor. Eller hur? Det är så du tolkar det, och med den tolkningen är det inte konstigt att du blir irriterad. Men kan du nånstans se att det faktiskt kan vara du som har misstolkat? Återigen: som en objektiv utomstående har jag faktiskt inte sett ett enda inlägg i den här tråden där Man med egen erfarenhet säger något sånt. Tvärtom tolkar jag hans inlägg som försök att komma med hjälpsamma tips. Budskapet som jag har uppfattat från Man med egen erfarenhet är detta: "Har man blivit utsatt för otrohet så mår man dåligt. Då kan man få hjälp att hantera det dåliga måendet. Jag (Man med egen...) har själv blivit utsatt, och mådde väldigt dåligt, men jag fick hjälp, och har lärt mig att hantera svåra känslor - du kan också få hjälp!" Ingenstans ser jag nåt propagerande för otrohet - tvärtom har jag sett honom uttryckligen säga motsatsen: att han inte rekommenderar det.

Slutligen: Jag kan ge exempel på den omvända situationen också - där Man med egen erfarenhet har feltolkat - så jag menar inte att peka ut nån syndabock här. Det är ingens och allas fel att vi är som vi är. Att göra emotionella tolkningar av saker och ting är ju inget konstigt (bara lite olyckligt). Och jag menar verkligen inte att jag är bättre än nån annan när det gäller de här sakerna. Jag vill bara peka på att det kan vara bra att iaf alltid ha som strävan att vara öppnare i sina tolkningar av vad andra säger :) 

Du har helt rätt i att jag nog är mer mottaglig nu än vad jag var då, och att det påverkar. Hade jag haft samma vilja att förstå då som nu så hade jag ju startat den här tråden då istället :) Jag skrev förvisso att det var lika mycket mitt ansvar att stå på mig och kräva en förklaring som jag förstod, men jag kopplade inte att anledningen till att jag inte gjorde det (stod på mig alltså) var att jag själv inte var tillräckligt motiverad och mottaglig. Tack för att du fick mig att se det! :)

Kunde inte sagt det tydligare själv. Precis så är det ju. Det kan absolut diskuteras huruvida det öht är relevant i en diskussion om otrohet, men att det faktiskt är så att man inte far illa av nåt man inte har en aning om - bara precis det uttalandet - går ju faktiskt inte att förneka. 

Jag tror att jag förstår, och jag tycker att det var en suverän liknelse! Först sa du, Man med egen erfarenhet, att det löfte om trohet som man ger sin partner kan liknas vid det löfte man ger till sin gud och sin kyrka när man är aktivt religiös. Du (Man med egen...) menade att betydelsen av löftet till gud kan förändras över tid, och på samma sätt kan betydelsen av löftet om trohet förändras. Du använde detta som en förklaring till hur man först kan stå och lova trohet, för att senare vara otrogen. Inga bekymmer plockade då upp din liknelse, och vidareutvecklade den. Hon höll med om att liknelsen i sig är korrekt - att betydelsen av ett löfte och en inställning kan ändras, både när det gäller relationer mellan människor, och relationen mellan människa och gud/kyrka. Men, hon menade att denna liknelse ändå inte förklarar hur man först kan lova trohet för att sen vara otrogen, eftersom det rimliga agerandet är att man (både när det gäller relationen till en annan människa, och när det gäller relationen till gud/kyrka) tar upp sitt förändrade synsätt med alla inblandade parter, och att man sen går skilda vägar om diskussion och försök till samsyn inte kan uppnås.

Har jag förstått rätt, Inga bekymmer? 

Jag ser det som så att det finns två olika sätt på vilka man kan använda argumentet "det man inte vet...". Å ena sidan kan man använda det som ett argument för otrohet - typ: 'det är ok att vara otrogen, för det man inte vet...'. Å andra sidan kan man använda det som ett argument för varför man inte ska berätta om en otrohet - typ: 'Ok, du har varit otrogen. Det bästa är att inte berätta, för det skulle bara skada; det man inte vet...'.

Den första användningen kan jag hålla med om är mindre relevant i den här tråden, och direkt olämplig i den andra tråden, eftersom den uppmuntrar till otrohet. Vad jag vet är det dock ingen i den här tråden som har företrätt den synen - en del har tolkat det som att vissa har företrätt den, men jag kan inte påminna mig att jag har sett den uttryckas av någon. I den andra tråden vågar jag inte uttala mig om huruvida den uttryckts av någon, eftersom jag inte läst alla inlägg i den. I de inlägg jag har läst i den andra tråden har jag dock inte sett den uttryckas.

Den andra användningen tycker jag däremot är relevant i både denna och den andra tråden - i denna tråden för att den väldigt tydligt knyter an till fråga 3 och 4 i min trådstart; i den andra tråden för att frågan huruvida ts skulle berätta eller inte blev ganska stor där. Att i den andra tråden säga att man tycker att ts inte ska berätta för sin man pga att det man inte vet det lider man inte av innebär ju inte öht att man säger att otrohet är ok. Tvärtom läste jag flera inlägg av människor i den andra tråden som väldigt tydligt var emot otrohet; som avrådde ts å det bestämdaste från att göra nåt osv, men som ändå höll med ts om att det bästa var att inte säga nåt till mannen.

 Det tycker jag absolut att det verkar som att det finns - en rörande enighet alltså. Har någon sagt att det inte gör det?

Oj - såg inte det här inlägget innan jag svarade FYI. Men ja, jag håller med dig här - det är väl ungefär detta jag försökte säga också :)Håller med dig till 110 %! Jag inser att mina två sista meningar i inlägg #387 verkar motsäga detta; jag skrev där så här:Det jag fokuserade på där var just att det verkar finnas en rörande enighet (tyvärr) - inte att det är rätt att det finns en rörande enighet. Vill bara poängtera det, så att ingen missförstår mig på den punkten. Mitt uttalande där var av det mer sorgset uppgivna slaget, för, som sagt: jag håller med till 110 % om förkastligheten i att döma och dra alla över en kam.

Jag förstår... ja, det är fan inte lätt. Jag hade en liknande situation med min man (även om jag var en lika stor del av problemet som han) - det som kan verka självklart för andra, på ytan, är inte så självklart för den som sitter inne med alla detaljerna. Och ja - jag tror att jag kan klura ut vilken vecka som skulle vara vems ;)

Haha nä - nu blev det ännu rörigare! Va? Nu fattar jag ärligt talat ingenting...? Verkligen ingenting... förlåt...