Otrohet - vad tycker du?

Förresten - hittade du vad du sökte när du skrev att det var andra saker jag glömt att bemöta? Eller är där saker som du skrivit som jag fortfarande inte bemött?

Fast om du tycker att frågan är dum och värdelös så behöver du ju inte lägga din tid på att svara på den. För mig är det ingen dum eller värdelös fråga - jag tycker att den är ganska avgörande. Om man inte har nån rationell anledning till - nåt rationellt svar på - varför man tycker att monogami är viktigt så är det väl dags att omvärdera sin åsikt? På samma sätt som det alltid är dags att omvärdera åsikter som inte har en rationell grund. Om nån däremot har en rationell anledning så är det dags för mig att omvärdera min åsikt. Alltså tycker jag att frågan är viktig. 

Jag vet inte om du menar allvar med parallellen till våldtäkt, eller om den bara är ett retoriskt grepp. Om du verkligen menar allvar, och dina frågor här är seriöst menade, så ska jag försöka svara på dem - men väntar med att lägga tid på det tills jag vet om det var seriöst menat.

Ok, det var jag som uttryckte mig otydligt. Jag menade inte att problemet är att det inte blir lika lätt; jag menade att problemet är att sannolikheten är väldigt stor att en människa som man verkligen älskar och vill leva sitt liv med är monogam - inte att utbudet minskar.
Nu är jag en extremt straight kvinna, så scenariot med fru skulle aldrig uppstå, men bortsett från det, så ja - självklart. Självklart skulle jag vara ok med det, om det inte hade påverkat vårt liv tillsammans. Och ja, jag hade definitivt tyckt att det var jag som gjort fel om jag hade krävt trohet (det är ju liksom det som är hela min poäng - den ändras ju inte för att det gäller mig. Det hade ju varit extremt hyckleri.)

Sen måste jag tillägga att jag definitivt tycker att alla som inte av naturen är monogama ska förklara det för sin partner i början av ett förhållande. Jag tycker inte att man ska låssas att man tycker att monogami är en självklarhet, om man inte tycker det. Om partnern då säger att nä, det är inte ok; för mig är det monogami som gäller - ja, då tycker jag att det är partnern som är självisk, som målar in den andre i ett hörn.

Ja, det är möjligt att du har rätt, och i så fall är det ju relevant. Å andra sidan tänker jag att den där flingen, som aldrig får levas ut, kan skapa problem också. Antingen lever man ut flingen och lever vidare lycklig med sin partner, eller så lever man inte ut den, men blir frustrerad och bitter. Nu menar jag inte att detta är de enda möjliga alternativen - bara att det kan vara så också


Ah ja då fattar jag. Ja, det är ju otydligt, det håller jag med om... Vad gäller den sista biten - det om att jag redan bemött nått i ett tidigare inlägg - kommer jag inte längre ihåg vad det var det gällde... Börjar bli många saker att hålla reda på här... :)

Va? Eller... jaha - du menade inte min ton, utan tonen i inlägget som jag svarade på :)  Nä, jag tänkte också på det - att det var en tråkig ton - men tyckte inte att det var lönt att gå på om det. Tänkte mer att om det fortsatte så fick jag väl ta det då :) Men på det stora hela tycker jag att tonen är väldigt bra i den här tråden :) Verkligen uppskattat!

De två första är väldigt rimliga anledningar! Nu utgår jag ju dock från att man (i) ser till att den man har sex med vid sidan om är frisk (så långt det går), och (ii) skyddar sig, vilket minimerar risken för könssjukdomar till en nivå där den inte längre är att räkna med. Även risken för graviditet är ju ganska obefintlig om man ser till att skydda sig ordentligt.

Den tredje anledningen - att hen skulle få känslor för den andra och lämna en... nä, det är ju ingen rolig situation... men personligen tror jag ju att risken för frustration och sprucken relation är större om man tvingar nån som inte är naturligt monogam att vara monogam. Dessutom... om en affär vid sidan av kan få ens partner att vilja lämna en så tänker jag att den kärlek hen kände till mig inte var tillräckligt stark ändå. Jag skulle inte vilja att nån var tillsammans med mig - valde att stanna med mig - bara för att den inte visste om nåt annat. Jag hade ju velat att en partner väljer att stanna med mig för att han älskar mig och inte har nåt intresse av att lämna mig (och om han inte gör det - älskar mig, alltså - så vill jag ju inte heller att han ska stanna).  

Det är det samma som att måla in i ett hörn för att man tvingar den andre till att välja mellan pest eller kolera. Om du ber mig om nåt som är rationellt och rimligt av dig att be mig, där du sätts i en omöjlig situation pga att jag vägrar, så ja, då tycker jag att jag målar in dig i ett hörn. Under förutsättning att min vägran är irrationell. För nånting kan ju vara otänkbart för mig att göra eller gå med på utan att det är rationellt. Jag tycker absolut inte att man måste säga ja till allting. Men om det är nåt som är viktigt för ens partner, där motsatsen är lika viktig för mig, då tycker jag att det är självklart att det är den som har rationellt stöd för sin ståndpunkt som ska få rätt, och den andre som får vika sig. Så ja, det är ju antingen den ena eller den andra som blir "missnöjd", men det känns rimligare att det är den som inte har någon rationell anledning till sin inställning som får ge vika. Är du med på hur jag tänker?

Fast min poäng var att om du tycker att min fråga är dum och värdelös så är det väl bättre att bara strunta i att kommentera den? Det blir ju bara en tråkig stämning om vi ska börja tala om för varandra att olika frågor eller synpunkter är dumma och värdelösa, eller hur? Men nog om det. :)
Nä, alltså, det här kan jag helt hålla med om. Har man från början låtsats som att man är helt med på monogami och tycker att det är en självklarhet, då tycker jag absolut att man har gjort fel om man sen har sex vid sidan om. Då har man lurats helt utan anledning.Först: jag beklagar verkligen... ingen ska behöva uppleva en våldtäkt. Men jag kan inte se hur man kan jämställa våldtäkt med otrohet - överhuvudtaget. Men låt oss ändå säga att det skulle vara likvärdigt, eftersom du gör den jämförelsen: det är klart att känslorna bara händer, och att det inte är nåt man väljer. Men man kan välja hur man sen tar hand om känslorna. Och att (få hjälp med att) se att det faktiskt är irrationellt att känna som man gör kan ju vara till en stor hjälp i det omhändertagandet, eller hur? Då kan man hantera känslorna på ett annat sätt. Sen är det som sagt inte öht jämförbart när det gäller våldtäkt, för där är det ju fullt rationellt att känna som man gör. Var och en har rätt att avgöra vad som görs med dens kropp, och om någon kränker det på ett så vidrigt sätt som genom en våldtäkt är det fullt rationellt att reagera (har f.ö. också varit i den situationen). 

Åh - absolut; man väljer efter hur man känner, helt klart. Men det var ju inte varför man väljer monogami eller öppet förhållande som var min fråga; min fråga (eller den av mina frågor som är mest relevant just här) var hur man kan rättfärdiga krav på trohet.

Tack :)

För mig är monogami - eller rättare sagt: kravet på monogami - irrationellt för att det så vitt jag kan se inte finns någon rationell eller mänskligt försvarbar anledning till att man skulle kräva det, lika lite som det finns en rationell eller mänskligt försvarbar anledning att kräva att ens partner ska avstå från att ha vänner utöver en själv. (Här är det intressant att det hittills faktiskt inte är nån som ens har försökt att svara på min fråga i trådstarten om skillnaden mellan att kräva trohet och att kräva att ens partner inte har några vänner). Men jag välkomnar som sagt argument som visar att det är rationellt eller mänskligt försvarbart att kräva trohet. 

När det gäller din jämförelse med den lesbiska kompisen så målar jag ju inte in henne i ett hörn i det här fallet, eftersom vi här inte har ultimatum eller olika alternativ (mer än ja eller nej) att ta ställning till. Däremot är det  fel av mig att säga nej, om hon har mer rationella argument för varför jag skulle ha sex med henne, än vad jag har för att inte ha sex med henne - det tycker jag absolut. Men då är ju som sagt frågan återigen vad som är rationella argument - jag har svårt att föreställa mig hur hennes argument skulle kunna överglänsa mina i just det här fallet.

I alla fall. Självklart måste man vara på det klara med vad som faktiskt ÄR rationellt och inte - det var precis därför jag startade den här tråden: för att se om det faktiskt finns argument som visar på att jag borde omvärdera min inställning. Makes sense?

Oj, missade just det här! Självklart är min heterosexualitet inte mer eller mindre rationell än hennes homosexualitet, men jag tänker att det är en massa andra saker också som avgör om vi ska ha sex eller inte. :)