Är gifta kollegan intresserad?

Hej!

Jag har ju varit precis där du är nu. Jag tampades med samma frågor, och just det att inte veta är så sjukt jobbigt. MEN - jag valde ju att trots allt inte säga något, inte fråga. Och nu, lite i backspegeln, är jag ändå glad för det beslutet. Min slutsats var att de andra alternativen ändå inte var bättre. Vi har ju haft en katt-och-råtta-lek i snart två år jag och min kollega, men aldrig agerat fysiskt eller sagt nåt direkt till varann. Nu har vi båda låtit det / tvingat det rinna ut i sanden. Min hjälp var att sluta höras och sluta hänga så intensivt. Känslor svalnar, för mig tog det tid men nu är jag på andra sidan och är glad för det.

"I KBT arbetar man framför allt med fokus på nuet och framtiden. Insikt om sin historia är ofta viktigt, men för att åstadkomma en konkret förändring i sitt liv behöver man arbeta aktivt med de tankar, känslor och beteenden man upplever i nutid.

Det som gör att problemen inte försvinner, eller kanske till och med ökar, kan dessutom vara något annat än det som gjorde att de en gång uppstod. Därför behöver båda dessa aspekter finnas med i terapin. Stor kraft läggs ner på att man ska utveckla nya sätt att hantera och förhålla sig till sina problem så att dessa försvinner, minskar eller inte längre utgör ett stort hinder i livet."

Om du inte vill söka hjälp och väljer att inte prata med honom så kan det ju gå över av sig själv, eller så gör det inte det.

Om du vill prata med honom, gör det, men var beredd på att det kanske inte alls får de resultaten du vill. Han kanske tycker det är en toppen idé att ha en romans på jobbet och inte alls tycker det känns fel att vara otrogen. Hur skulle du agera då?

Då tolkar jag det som att du inte vill satsa på din familj och försöka gå vidare med eller utan hjälp av terapi.

Valen som finns kvar är

-otrohet till det upptäcks och du blir lämnad.

-att du lämnar din man och inleder en ny relation där du får uppleva hur det är att vara förälskad på riktigt.

-han inte känner som du och du får (enligt vad du själv skrev) skämmas.

Vad tycker du låter bäst?

Hmm. Du ignorerar vartenda konkret råd du får och kommer hela tiden fram till att det är bäst som det är. Märker du det?

Absolut ingenting har hänt sen första inlägget. Du har haft massor av tillfällen ensam med honom (och han med dig). Du säger ena dagen att du och din man har hittat tillbaka till varandra, nästa dag att du inte vill släppa kollegan. Du har svar på alla ifrågasättanden och hittar alltid en ursäkt att INTE göra det som välmenande och engagerade människor här råder dig till.

Enda vettiga förklaringen är väl att du vill ha det som det är? Det vill nog han också, annars hade väl han, som 10 år äldre man, gjort något åt saken eftersom ni har daglig kontakt både IRL och via mail och verkar prata om allt mellan himmel och jord. Jag blir otroligt frustrerad av den här tråden trots att jag är i en liknande situation själv. Ledsen om jag låter negativ, men ärligt... vad vill du ha vår hjälp med?

Prata med kollegan, du kommer inte kunna släppa det annats. Ja, det lär bli super pinsamt om han inte känner likadant, men då vet du åtminstone och kan satsa 100% på din sambo. Känner han likadant så kan ni bestämma tillsammans hur ni ska göra.

Låt säga att han är lika förälskad i dig som du är i honom. Ni har övervägt och kommit fram till att NI kör på efter att ni separerat ifrån tryggheten och grunden. Hur skulle det vara att bo ihop och jobba ihop?!?! Första tre månaderna fungerar. Sedan när verkligheten kommer ikapp, hur tror du det bli då?

Väntan av ses försvinner, du ser honom bara du vrider huvudet på jobbet.

När verkligheten kommer ifatt er och eld och lågor ska bli till vardaglig kärlek. Hur blir eran relation då?

Frökenfia, efter att ha hängt med i din tråd så kan jag bara sälla mig till dem som säger att det verkar vara dags att du tar ut en skilsmässa.

Din man verkar ju inte leva upp till sina löften om att sköta sin ekonomi m.m.

Genom din crush på kollegan har du (kanske) fått modet att ifrågasätta din relation.

Om du inte vill gå all-in och skilja dig så tycker jag ni åtminstone borde separera från varandra ett tag och bo på var sitt håll.

Gör dock inget med kollegan INNAN du separerat. Det vore orätt och förnedrande mot din man och kommer inte att hjälpa till den dan ni beslutar er för att skiljas.

Framförallt. Sluta dagdrömma och vela, gör något åt saken! 

TS, har följt din tråd lite till och från. Var själv i din sits för något år sedan och är idag nyskild. Som din man beter sig, och som du beskriver dina känslor för honom så tycker jag utan tvekan att du bör lämna honom. Jag kände att jag kunde stå ut med mycket från min mans sida, men när jag knappt längre kunde se eller röra honom pga mina känslor av förakt mot honom så var separationen oundviklig. Jag är idag väldigt glad att jag tog steget att bryta.

Önskar dig styrka och mod att lämna du också.

Och kollegan -tvärtemot vad vissa andra skriver tror jag visst att han kan vara seriöst intresserad. Inte alla som tar initiativ till kontakt enbart för ?skojs skull? när de är upptagna. Vissa måste vara seriöst intresserade för att ta sig över en sådan moralisk gräns. Jag har själv alltid varit väldigt rabiat mot otrohet, tills den dagen jag blev störtkär i en annan man och han förklarade sin kärlek för mig. Det hade jag aldrig trott om någon av oss. Vi inledde en känslomässig relation, men gick aldrig över den fysiska gränsen. Dock skulle jag aldrig ha flörtat med någon annan utan att ha så starka känslor.

Till er som gillar att fördöma andra: jag säger inte att något är mer eller mindre moraliskt försvarbart, bara att vissa är ?players? medan andra helt enkelt råkar bli kära.