Varför anser en del att normalvikt är "för smalt"

BMI är ett trubbigt mått och bör mest användas som en måttfaktor när det gäller större grupper,
Ja, att ha en övervikt är inte bra, men det är också avhängigt varför ett BMI är högre, det kan även bero på muskler, kroppsbyggnad etc.
Jag tror faktiskt att det är mer hälsosamt att ha en stabil vikt, även om den ligger på gränsen till övervikt eller precis passerat den än att tvinga sig, genom dieter, tufft träningsprogram, ha en vikt som ligger inom normalvikt.
Det finns fler (och kanske viktigare) faktorer att ta hänsyn till, midjemått är en faktor. Så en kvinna med timglasfigur (smal midja, breda höfter och en liten större byst) som har, enligt BMI, en mindre övervikt (nu skrev jag mindre) har troligen en mer hälsosam kropp och än en med en vikt inom normalspannet men mer bukfetma.
Bantning är ofta värre för kroppen och hälsan än att ligga kring gränsen för övervikt

Dina vänner som är nöjda, hur lever de för övrigt, rör de på sig mycket, har en bra grundkondition, ingen bukfetma?
Är deras vikt stabil?

Ja det handlar om att de har en helt skev syn på vad en normalkroppsform är. Det finns så många överviktiga människor idag, både bland barn och vuxna, att folk vant sig vid att se folk med övervikt och numer även ser det som det normala.

Folk har helt enkelt vant sig vid en helt annan kroppsstandard, som är något överviktig, idag. Så för många blir "lite övervikt" smalt och normalsmalt blir "för smalt". Inte förens du lider av fetma anses du vara fet och kanske inte ens då. Lite som the overton window fast för vikt. 

Om man ligger på BMI 26-27, så ligger man väldigt nära normalt BMI, som är 24,9. Så dessa personer har inte 20+ kilo övervikt.

Att stanna på BMI 26-27 är inte fel, om man trivs där. De sista kilona är alltid svårast att bli av med, och det är inte alla som eftersträvar att bli smalare än så.

Intressant nog så kommer BMI-gränsen 25 för övervik från Viktväktarna. De lobbade på -50-talet att sänka gränsen (för kvinnor, som ju var deras målgrupp) från 27 till 25. Orsaken? Tja, de flesta medelklasskvinnor i USA låg mellan 24 och 27, så viktminskingsföretaget tjänade inte tillräkligt mycket pengar eftersom de flesta var normalviktiga.

De lyckades ju så en dag blev 2/3 av USAs medelklasskvinnor överviktiga utan att ha gått upp ett gram i vikt.

Kan också vara så att om man varit överviktig så klarar inte huden att man går ner mer än det för att den blir hängig då och då föredrar de att vara rundare än hängiga.

Intressant, att just gränsen 25 är alltså inte medicinskt förankrat. Tack och lov så använder man andra metoder också för att identifiera om vikten är hälsosam eller inte, t.ex midjemått

Självklart är det ju inte bra att vara överviktig och att vara normalviktig är ju att föredra. Men å andra sidan så är det ju bra att de är nöjda med sin vikt och sina kroppar. Det drabbar ju bara dem om de blir sjuka i långa loppet och inte dig.

Det finns fler studier med tvärt om, kvinnor klarar sig BÄTTRE med ett lite högre BMI, dels frinns studier om att kvinnor klarar att bära och föda barn bättre och dels att de klara ålderdommen bättre och har lägre risk för hjärtinfarkt. Jag vet inte om det gälde män också.....

Midjemått och midja-höftkvot är mycket bättre mått om man inte är och nosar på bmi 30+ och inte är Arnold Schwarzenegger in his prime.

Jag tror att vissa människor inte vill se folk förändras, de känner sig hotade av att någon går ner mycket i vikt och ändrar livsstil mm. Det var helt enkelt bekvämt att ha dig som den mulliga kompisen. 

I och med att du har förändrats, inser de att även de kan förändras och förändring är jobbigt... De vill att allt ska vara som vanligt. 

Min mamma fick också höra detta när hon gick ner i vikt, att "nu är du FÖÖÖÖR smal" och då vägde hon typ 70 kg, så det var långt ifrån för smalt för en kvinna på 165 cm. Men folk vill ha sin gamla tjockis kvar, så kan de få känna sig snygga, haha. 

Grattis till viktminskningen!