Bf november 2019
Här är tråden för oss som har bf i november! Jag är beräknad 11:e, plussade igår! Välkomna :)
-
-
Svar på tråden Bf november 2019
-
Hej!
Har ett MA och ett missfall i bagaget med tidigare partner. Är nu gravid i vecka 5 (4+6) med bf 21/11. Jag har andra symtom denna gång jämfört med när jag varit gravid tidigare. Mensvärk, ömma bröst, stickande känsla i magen till och från och igår kväll kom illamående efter att jag hade åkt buss.
Jag ser i tråden att det är flertalet som, precis som jag, haft missfall tidigare. Hur hanterar ni oron? Själv känner jag mig väldigt ångestfylld och rädd. -
Åh nej =( Men det är inte kört än, många blöder lite i början. Håller tummarna för att det inte kommer något mer nu!Soligtochfint skrev 2019-03-21 08:38:13 följande:
Jag tror jag fått mens nu....hade bruna flytningar i trosan när jag gick upp och får lite ljusrosa på pappret när jag varit på toa! En dag innan bim. Så besviken... dock så har det inte satt igång att blöda och jag har inte fått något i bindan än, men nu försvann hoppet ändå :(
-
Åh får hoppas att det är så :(FruW85 skrev 2019-03-21 08:50:04 följande:
Åh nej =( Men det är inte kört än, många blöder lite i början. Håller tummarna för att det inte kommer något mer nu!
-
Har ännu inte lärt mig hantera oron och ångesten, jag bara på något sätt lever med dig. Jag önskar jag hade ett bättre svar till dig än så...Nina05 skrev 2019-03-21 08:49:53 följande:
Hej!
Har ett MA och ett missfall i bagaget med tidigare partner. Är nu gravid i vecka 5 (4+6) med bf 21/11. Jag har andra symtom denna gång jämfört med när jag varit gravid tidigare. Mensvärk, ömma bröst, stickande känsla i magen till och från och igår kväll kom illamående efter att jag hade åkt buss.
Jag ser i tråden att det är flertalet som, precis som jag, haft missfall tidigare. Hur hanterar ni oron? Själv känner jag mig väldigt ångestfylld och rädd.
I morgon ska jag äntligen få göra ul/vul för att se om jag är gravid eller det är ett ma till. Många långa timmar...
Håller tummarna för dig iallafall! -
Jag förstår dig precis.. Har haft två missfall (ma) tätt nu. Ett i dec och ett i feb. Är så sjukt orolig över att det ska bli ett till men samtidigt finns det inte så mycket jag kan göra. =( Hade väldigt mycket symtom första gången och tog t.o.m ett gravtest som visade väldigt starkt dagen innan jag fick reda på det första MA:t på KUB (då hade det varit dött i tre veckor). Jag vet alltså att jag inte kan lita på min kropp, det spelar ingen roll hur många test som visar positivt eller hur gravid jag känner mig, det kan gå fel ändå och jag vet inte förrän jag gjort ul =/ (=jag försöker att inte gå runt och oroa mig hela tiden, men det är SÅ svårt) På något sätt känner jag mig mer likgiltig den här gången, nästan så att jag räknar med att det kommer gå fel, men då får jag i alla fall göra en utredning.. Nu är det väl kanske ingen bra taktik att vara likgiltig inför allt, men det verkar vara så mitt huvud vill hantera det..Eller ja..ska jag vara ärlig så pendlar jag nog mellan att vara likgiltig, panikslagen och hoppfull.. Hoppas någonstans innerst inne att jag bara haft otur eftersom min närmsta familj och släkt ploppar ur sig barn till höger och vänster och knappt någon har fått missfall.. men det är klart att tanken ploppar upp att "tänk om jag aldrig får några barn.."Nina05 skrev 2019-03-21 08:49:53 följande:
Hej!
Har ett MA och ett missfall i bagaget med tidigare partner. Är nu gravid i vecka 5 (4+6) med bf 21/11. Jag har andra symtom denna gång jämfört med när jag varit gravid tidigare. Mensvärk, ömma bröst, stickande känsla i magen till och från och igår kväll kom illamående efter att jag hade åkt buss.
Jag ser i tråden att det är flertalet som, precis som jag, haft missfall tidigare. Hur hanterar ni oron? Själv känner jag mig väldigt ångestfylld och rädd.
-
Vilken vecka är du i? Håller verkligen tummarna för dig och att det inte är ett MA till!Isavanna1 skrev 2019-03-21 08:55:53 följande:Har ännu inte lärt mig hantera oron och ångesten, jag bara på något sätt lever med dig. Jag önskar jag hade ett bättre svar till dig än så...
I morgon ska jag äntligen få göra ul/vul för att se om jag är gravid eller det är ett ma till. Många långa timmar...
Håller tummarna för dig iallafall! -
Ojdå det var verkligen tätt! Förstår att du är orolig. Men precis som du säger så kan man inte göra någonting.. och jag känner faktiskt mig också ganska likgiltig.. Jag tror det är ett sätt att skydda sig själv på, att tänka att det ändå inte kommer gå. Samtidigt har man ju ett litet, litet hopp inom sig. De flesta i min närhet ploppar också ur sig massa barn och plågsamt nog har jag inte kunnat glädjas åt det pga min egen sorg och smärta.. Hemskt men sant.FruW85 skrev 2019-03-21 09:00:05 följande:Jag förstår dig precis.. Har haft två missfall (ma) tätt nu. Ett i dec och ett i feb. Är så sjukt orolig över att det ska bli ett till men samtidigt finns det inte så mycket jag kan göra. =( Hade väldigt mycket symtom första gången och tog t.o.m ett gravtest som visade väldigt starkt dagen innan jag fick reda på det första MA:t på KUB (då hade det varit dött i tre veckor). Jag vet alltså att jag inte kan lita på min kropp, det spelar ingen roll hur många test som visar positivt eller hur gravid jag känner mig, det kan gå fel ändå och jag vet inte förrän jag gjort ul =/ (=jag försöker att inte gå runt och oroa mig hela tiden, men det är SÅ svårt) På något sätt känner jag mig mer likgiltig den här gången, nästan så att jag räknar med att det kommer gå fel, men då får jag i alla fall göra en utredning.. Nu är det väl kanske ingen bra taktik att vara likgiltig inför allt, men det verkar vara så mitt huvud vill hantera det..Eller ja..ska jag vara ärlig så pendlar jag nog mellan att vara likgiltig, panikslagen och hoppfull.. Hoppas någonstans innerst inne att jag bara haft otur eftersom min närmsta familj och släkt ploppar ur sig barn till höger och vänster och knappt någon har fått missfall.. men det är klart att tanken ploppar upp att "tänk om jag aldrig får några barn.."
-
Ja, jag har lyckas bli gravid igen direkt utan mens mellan, så det är tredje gången jag är gravid nu sedan oktober.. Får se hur vi gör om det inte lyckas den här gången.. Känner press på att det måste ske snart iom att tiden går (är 34 i år och vill gärna hinna få syskon också) men vette sjutton hur bra det är för kroppen att hålla på så här...Nina05 skrev 2019-03-21 09:03:57 följande:Ojdå det var verkligen tätt! Förstår att du är orolig. Men precis som du säger så kan man inte göra någonting.. och jag känner faktiskt mig också ganska likgiltig.. Jag tror det är ett sätt att skydda sig själv på, att tänka att det ändå inte kommer gå. Samtidigt har man ju ett litet, litet hopp inom sig. De flesta i min närhet ploppar också ur sig massa barn och plågsamt nog har jag inte kunnat glädjas åt det pga min egen sorg och smärta.. Hemskt men sant.
Ja men så är det nog.. man skulle antagligen gå under helt annars.. kroppen är ju ändå rätt smart och gör det den behöver för att överleva..
Oj vad jag kan relatera till det där.. Jag har fått dölja så många personer på sociala medier för ALLA är verkligen gravida..Orkar verkligen inte se det. Två av mina systrar (ena blev gravid mellan mina två missfall), vänner, kusiner, bekanta, större sociala medie-profiler jag följt.. Helt galet.. Och så svårt att vara glad tyvärr..
-
Jag gör likadant, döljer eller avföljer.. Använder inte facebook längre pga alla graviditetsbesked och ultraljudsbilder som läggs upp där, det tar helt enkelt för mycket på psyket. Har ni varit i kontakt med gyn, tänker för fertilitetsutredning? Jag kom hela vägen till IVF med mitt ex, efter missfallet och MA. Gjorde flera IVF försök, men lyckades inte. Blev gravid på första försöket med min sambo nu, så jag känner mig lite mer hoppfull denna gång samtidigt som jag nästan redan "bestämt" att det är missfall på g.FruW85 skrev 2019-03-21 09:10:14 följande:Ja, jag har lyckas bli gravid igen direkt utan mens mellan, så det är tredje gången jag är gravid nu sedan oktober.. Får se hur vi gör om det inte lyckas den här gången.. Känner press på att det måste ske snart iom att tiden går (är 34 i år och vill gärna hinna få syskon också) men vette sjutton hur bra det är för kroppen att hålla på så här...
Ja men så är det nog.. man skulle antagligen gå under helt annars.. kroppen är ju ändå rätt smart och gör det den behöver för att överleva..
Oj vad jag kan relatera till det där.. Jag har fått dölja så många personer på sociala medier för ALLA är verkligen gravida..Orkar verkligen inte se det. Två av mina systrar (ena blev gravid mellan mina två missfall), vänner, kusiner, bekanta, större sociala medie-profiler jag följt.. Helt galet.. Och så svårt att vara glad tyvärr..
Jag tänker som så att om din kropp inte hade varit redo för ytterligare graviditet, hade den inte blivit gravid. Håller verkligen tummarna för dig! Vilken vecka är du i? -
Tack så mycket :) Jag är i vecka 6+3 idag. Trodde jag var längre men är glad att jag bara blev tillbaka knuffad några dagar :)Popcorn90 skrev 2019-03-20 20:54:17 följande:
Åh vilken underbar känsla att få se och veta allt det tickar ett litet hjärta! Grattis! :) vilken vecka är du i?